Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1179-1180 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stein, Heinrich Friedrich Karl - Stein, Christian Gottfried - Stein, Sophus August Vilhelm - Stein, Johan Karl Henrik Teobald - Stein, Valdemar - Stein, Harald - Stein, Lorenz von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Lehmann har Meier i ett flertal skrifter med
skärpa häfdat reformarbetets organiska sammanhang
med äldre preussiska förhållanden. Jfr äfven en
sammanfattande resumé af
Hintze, "S. und der preussische staat" (i "Historische zeitschrift". 1905).

^{N. H–tz}

Stein [stajn], Christian Gottfried Daniel, tysk
geograf, f. 1771 i Leipzig, d. 1830 sedan 1795 lärare
vid ett gymnasium i Berlin, utgaf flera värdefulla
arbeten, bl. a.
Handbuch der geographie und statistik (tills. med Hörschelmann, 1809,
7:e uppl i ny bearb. af Wappäus m. fl. 1853–71),
Geographie für schule und haus (27:e uppl 1877,
under titeln "Steins geografi" utg. i svensk bearb.),
Geographisch-statistisches zeitungs- post- und comptoirlexikon (1811, 2:a uppl 1818–24).


Stein. 1. Sophus August Vilhelm S., dansk
anatom kirurg, f. 1797, d. 1868, blef 1819 kirurg, men
först 1831 student och därefter med. kandidat samt
1834 med. doktor. 1835 blef han professor i anatomi
vid konstakademien i Köpenhamn (till 1868) och 1837
docent, 1841 professor vid universitetet samt var
1844–54 öfverkirurg vid Frederiks hospital. Han var
både en utmärkt lärare och en första rangens operatör, i
synnerhet för stenåkommor. För konstakad. författade han
Haandbog i menneskets anatomi (1840).

2. Johan Karl Henrik Teobald S., den föregåendes son, dansk
skulptör, f. 7 febr 1829 i Köpenhamn, d. 16 nov 1901, var
elev af konstakademien, af medaljören Chr. Christensen
och af H. V. Bissen och gjorde sig tidigt bemärkt genom
reliefer och statyetter (Holberg – i konstmuseet –,
Bellman, Evald). 1856–59 vistades han i Rom, 1860 fick
han utställningsmedaljen för Italiensk fiskarpojke
med en vattenkruka på axeln (ett mycket populärt
verk uppställdt i Köpenhamn), 1861 blef han medlem af
akademien, 1867 docent i anatomi, 1883 professor vid
modellskolan där. 1893–96 var S. akademiens direktör,
1875 hade han blifvit medlem af akademien i Stockholm.
Han utförde en hel rad monumentala konstverk, de
flesta tämligen torra och föga besjälade:
Holberg (sittande, framför Kungl. teatern 1873),
Niels Juel (vid Holmens kanal 1878),
Carstens (på Vestre boulevard),
minnesmärket öfver amiral Suenson (det mest lyckade af dessa, i Nyboder, 1888),
Harsdorff (sittande staty, Charlottenborg),
E. Tesdorph (i Landbohöjskolens trädgård),
Luther m. fl. statyer i Frederikskyrkan,
kolossalbyster af Mynster och
Martensen vid Frue-kirken,
Kingo i Odense m. fl.
samt många porträttbyster och porträttstatyetter.
Bland hans senare verk äro äfven statyn
Lots hustru (1894 i marmor),
Faustulus bärande Romulus och Remus (1896, brons, båda i Kunstmuseet).
S:s konst tillhör den antikiserande Thorvaldsenska
riktningen. Han är

sannolikt dennas siste representant i Danmarks
skulptur. S. är representerad genom ett 20-tal
arbeten i Glyptoteket och af ett 30-tal skisser i
Hirschsprungs museum.

3. Valdemar S., den föregåendes broder, kemist,
f. 1836, d. 1905, blef 1857 farmacie kandidat
och 1865 egare af ett kemisk-analytiskt
laboratorium som efter hand öfvertog alla
offentliga kemiska undersökningar. S. blef 1882
Landhusholdningsselskabets och 1887 statens konsulent
i landtbrukskemi.

4. Harald S., den föregåendes broder, präst,
f. 9 mars 1840, d. 5 jan. 1900, teol. kandidat 1866,
präst vid diakonissanstalten på Frederiksberg
1872–80 och ordf. i dess styrelse 1879–86
1875 blef han led. af och 1879–86 var han ordf. i
styrelsen för inre missionen i Köpenhamn samt hade
väsentlig del i uppförandet (1882) af det kyrkliga
församlingshuset "Bethesda". 1880 blef han präst vid
S:t Matthæus kirke, där han samlade stora skaror
af åhörare. Slutligen blef han 1889 biskop i Fyns
stift, men måste af hälsoskäl taga afsked 1899. Han
var ingen lärd teolog men mycket verksam för att
främja församlingslifvet. S. författade
Hvad vil den indre mission (1876, 3:e uppl 1882)
och flera predikosamlingar, såsom
Minder fra Emauskirken (1879),
Minder fra S:t Matthæuskirken (1882) m. fl.

1. o. 3–4 ^{E. Ebg.}
2. ^{Ph. W.} (^{G–g N.})

Stein [stajn], Lorenz von, schleswig-holsteinsk
nationalekonom, f. 1815 i Eckernförde i Schleswig,
d. 1890 i Wien, företog 1841 med statsstipendium
en resa till Paris, hvaraf frukterna framlades
i skrifterna
Der sozialismus und kommunismus des heutigen Frankreichs (1844),
omarbetad under titeln
Geschichte der sozialen bewegung in Frankreich o. s. v. (3 bd, 1849–51), och
Französische staats- und rechtsgeschichte (3 bd, 1846–48; tills. med Warnkönig).
E. o. professor i Kiel sedan 1846, arbetade han ifrigt
för Schleswig-Holsteins skilsmässa från Danmark och
blef med anledning däraf afsatt 1852. 1855–85 var S.
professor i statsvetenskap i Wien Hans framställning
af de socialistiska strömningarna i Frankrike intill
1800-talets midt blef under lång tid af grundläggande
betydelse för den vetenskapliga uppfattningen, i
synnerhet i Tyskland. Som sin mest betydande insats i
det samhällsvetenskapliga arbetet betraktade han sina
omfattande verk i förvaltningsrätt. I sina nationalekonomiska
arbeten representerar han den s. k. historiska skolan.
De framstående nationalekonomer af den s. k. österrikiska
skolan, som senare beklädt lärarposter vid Wiens universitet,
sågo i honom en genialisk, men tämligen oförstående
motståndare med ett stänk af det stortyska öfversitteri,
som bidrog att egga den österrikiska oppositionen mot de
tyska forskningsmetoderna. (Se äfven Förvaltningsrätt,
Nationalekonomi och Socialism.)
Bland S:s skrifter märkas
System der staatswissenschaft (1852–57),
Lehrbuch der volkswirtschaft (1858; 3:e uppl. 1887),
en förträfflig
Lehrbuch der finanzwissenschaft (1860; 5:e uppl., 2 bd 1885–86)
och det betydande arbetet
Verwaltungslehre (7 bd, 1865–68),
hvaraf ett utdrag,
Handbuch der verwaltungslehre, utkom i 3:e uppl. 1888.

^{E. F. K. S–n.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>