- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1181-1182

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stein, Hermann von - Stein, Ludwig - Stein, Henri - Steinach - Steinamanger - Steinau - Steinau, Adam Heinrich von - Steinbach, Erwin von - Steinbach, Emil - Steinberger - Steinbergh, Antonius von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stein [stajn]. Hermann von, tysk general, f. 13
sept. 1854 i Wedderstedt i Sachsen, blef 1875
underlöjtnant vid fältartilleriet, anställdes 1889
i stora generalstaben och blef 1894 stabschef vid
34:e infanterifördelningen. 1896 blef S. major
vid stora generalstaben, öfverstelöjtnant
1902 och öfverste 1905; från 1903 var han
afdelningschef vid stora generalstaben. S. blef
1910 generalmajor och 1912 generallöjtnant och
chef för 41:a infanterifördelningen samt adlades
1913. Vid Världskrigets början tjänstgjorde S. som
generalkvartermästare och gjorde sig då bemärkt
och populär genom den klara, koncisa och kraftiga
formuleringen af tyska stora högkvarterets
dagliga kommunikéer om krigshändelsernas
förlopp. Okt. s. å. öfvergick S. till aktiv
fronttjänst som chef för 14:e reservarmékåren. Han
utmärkte sig sommaren och hösten 1916 under
Sommeslaget genom den ihärdighet, hvarmed han mötte en
öfverlägsen fiendes ständiga anlopp mot den af hans
trupper försvarade frontdelen. Okt. s. å. utnämndes
S. till preussisk krigsminister och visade sig
som sådan vara en god organisatör och medryckande
parlamentarisk debattör.

V. S–g.

Stein [stajn], Ludwig, tysk filosof, f. 1859
i Ungern, var professor i Bern 1891–1910. Hans
ståndpunkt är en af Hume, Kant och Spencer påverkad
evolutionistisk kriticism. Han har utgett en mängd
filosofiska arbeten; märkligast torde vara hans
bidrag till den filosofiska samhällsläran, särskildt
Die soziale frage im lichte der philosophie (1897; 2:a uppl. 1903) och
An der wende des jahrhunderts, versuch einer kulturphilosophie (1900).
Kulturfilosofiens uppgift är att skildra kulturvärdena
i deras utveckling och uppskatta deras betydelse för
nutiden. Som naturväsen äro vi bundna, men som
kulturväsen fria. I historien verka psykiska faktorer,
hvilka såsom ett inre nödgande verka teleologiskt,
ej med kausala lagar, men med mer eller mindre bestämda
tendenser. Samhället är icke en organism, utan en
organisation, som har sin grund i gemensamma viljetendenser.
S. utger tidskr. "Archiv für geschichte der philosophie",
"Archiv für systematische philosophie" och "Nord und süd".

S–e.

Stein, Henri, fransk historiker, f. 28 febr. 1862,
anställdes vid nationalarkivet i Paris 1885 och blef
afdelningschef (conservateur) där 1913. S. uppsatte
1897 tidskriften "Le bibliographe moderne, courrier
international des archives et des bibliothèques",
hvars redaktör han ännu är. Denna tidskrift har
tillvunnit sig välförtjänt anseende inom de fack, som
den representerar. S. blef 1901 led. af K. samf. för
utg. af handskr. rör. Skandinaviens historia och är
f. ö. led. af eller ordf. i en mängd lärda samfund i
Frankrike och andra länder. Bland hans många tryckta
skrifter torde följande vara af mera allmänt intresse:
Les archives de l’histoire de France (1891),
Manuel de bibliographie générale (1898),
Bibliographie générale des cartulaires français ou relatifs à l’histoire de France (1907),
Inventaire analytique des ordonnances enregistrées au Parlament de Paris jusqu’à la mort de Louis XII (1908) och
Les architectes des cathédrales gothiques (1909).
1917 utgaf S. Notre frontière de l’est.

S. B–h

Steinach [sta’jn-], by i Sachsen-Meiningen, Tyskland,
i ån Steinachs dal. 7,557 inv. (1910).

Steinamanger [sta’jn-; ung. Szombathely],
stad i ungerska komitatet Vasvár (Eisenburg),
vid österrikiska sydbanan och ungerska västbanan
m. fl. järnvägar. 30,947 inv. (1910). Staden är säte
för en rom.-katolsk biskop samt har teol. läroanstalt
och gymnasium. Vacker katedral. S., som under
romartiden hette Sabaria, var hufvudort i öfre
Pannonien. 193 utropades Septimius Severus där till
kejsare. Flera fornlämningar ha uppgräfts.

(J. F. N.)

Steinau [sta’jn-], S. an der Oder,
kretsstad i preussiska reg.-omr. Breslau
(Schlesien), vid Oder och järnvägarna
Breslau–Glogau och Liegnitz–Kobylin. 5,183
inv. (1910). Lärarseminarium. Tillverkning af möbler,
socker m. m. 11 okt. 1633 besegrade Wallenstein där
en svensk-sachsisk styrka under von Thurn, som måste
ge sig.

J. F. K.

Steinau [sta’jn-], Adam Heinrich von, grefve,
sachsisk och polsk militär (födelseåret okändt),
d. 1712 på sitt gods i Böhmen, var först i bajersk
tjänst och deltog som brigadjär i kriget mot turkarna
i Ungern 1685–88 samt i kriget mot fransmännen, då
han, under hertig Karl af Lothringen, förde befäl
vid belägringen af Mainz 1689. Sedermera trädde
han i veneziansk tjänst och utmärkte sig särskildt
under republikens krig mot Turkiet 1695. Följande
år anställdes han vid den kejserliga armén, som
under kurfursten af Sachsen (August den starke)
opererade mot turkarna i Ungern. Som sachsisk och
polsk fältmarskalk deltog han i Stora nordiska
kriget, vann till en början (i juli 1700) med
en hufvudsakligen af sachsare bestående här vid
Jungfernhof nära Riga en framgång öfver general
Vellingk, men blef sedermera själf slagen af Karl
XII vid Düna (9 juli 1701), Klissov (9 juli 1702)
och Pultusk (21 april 1703). Därefter gick han
åter i veneziansk tjänst, men tog snart afsked.

H. J–dt.

Steinbach [sta’jn-], Erwin von. Se Erwin.

Steinbach [sta’jn-], Emil, österrikisk jurist
och politiker, f. 11 juni 1846 i Wien, d. 26 maj
1907 i Purkersdorf utanför Wien, anställdes 1874
i österrikiska justitieministeriet, där han 1886
blef afdelningschef. Febr. 1891–nov. 1893 var han
finansminister i Taaffes ministär och genomförde som
sådan en statslånekonvertering. S. blef 1899 led. af
herrehuset och vice president i högsta domstolen
samt 1904 dess president. Bland hans skrifter märkas
Die pflichten des besitzes (1887) och
Die moral als schranke des rechtserwerbs und der rechtsausübung (1898).
Jfr L. Wittmayer "Emil S. als sozialphilosoph"
(i Schmollers "Jahrbuch für gesetzgebung etc.", 1907).

Steinberger [sta’jn-]. Se Rhenviner.

Steinbergh, Antonius von, grefve, krigare, f. i
Tyskland (födelseåret okändt), d. (antagligen) 1678,
son till svenske residenten i Braunschweig under
Trettioåriga kriget Jakob Steinberg, studerade
i Rostock till 1636, då han anträdde en utrikes
studieresa, kom i början af 1640-talet i svensk hof-
och krigstjänst och var 1645 kapten vid Lifgardet,
hvars chef då var M. G. De la Gardie. 1646–48
ledsagade han som guvernör prins Adolf Johan af
Pfalz-Zweibrücken (Karl Gustafs broder) på hans resa
till Frankrike och synes de följande åren ha stått
den pfalzgrefliga familjen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free