- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1203-1204

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbearbetning - Stenbeck, Gustaf Rikard - Stenbeck, Tor Johan - Stenberg, Maria Elisabet (Caroline Lisette)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1203

Stenbeck-Stenberg

1204

enkel spets, krysshammaren (äfven benämnd
stockhammare), som har en rektangulär slagyta,
mätande 40-50 mm. i fyrkant och försedd med spetsar i
rader kors och tvärs. Hammaren n:r l har 4 spetsrader
på 12 mm. afstånd.

» » 2 » 6 » * 8
» »

» »3 »8 » » 5
» >

» 4 » 10 » » 4 * »

» » 5 » 12 » » 3
* >

Bredhackan är en hammare, som har en enkel bred egg,
gående parallellt med skaftet, och raffel-hammaren har
en med parallella eggar försedd rektangulär slagyta
i omkr. 30-40 mm. bredd och 40-50 mm. längd. Hammaren
n:r 2 har 6 eggar på 7 mm. afstånd.

i » 3 » 8 v »5» »

» 4 » 9 » » 31- » »

» 5 » 11 » » 2V2 »

Af mejslar förekomma vid bearbetning af hårdare sten
spetsmejsel och bredmejsel med en bred egg, i fråga
om lösare stenarters bearbetning äfven tandmejsel
med en rad spetsar.

Stenbearbetning sker numera ofta genom med komprimerad
luft drifna mejslar eller borrverktyg, hvarvid
arbetaren, som sköter verktyget, endast behöfver
rikta detsamma på rätta stället, utan att själf
utöfva något slagarbete. Sin största användning
ha tryckluftverktygen erhållit för borrning af
spräng- och kilhål i sten. Den omständigheten, att
en stenhuggare kan göra högst 100 slag i minuten,
men tryckluftmejseln upp till 12,000, visar bäst
verktygets höga arbetseffekt.

Vid maskinell ytbehandling kan man särskilja
sågning. hyfling, fräsning, svarfning, slipning
och polering Sågning en utföres i ram-, band- eller
cirkelsågar. För hårda stenarter används ramsågen
med släta sågblad af stål, för lösare sten-arter
tandade dylika. Oftast äro de släta sågbladen besatta
med svarta diamanter. Vid sågning af hårda stenarter
påföres som nötningsmaterial "stålsand" under ständig
spolning med vatten. Vid sågning af lösare stenarter
påföres vanligen kvartssand. Hyfling, som mest
tillämpas på lösare stenarter, verkställes i en maskin
med ett eller flera fasta verktygsstål, vanligen så,
att stenen fästes vid ett bord, som föres fram och
tillbaka under stålet, eller ock bearbetas stenen med
roterande eller svängande skärverktyg. Bearbetning
på jräs-maskin försiggår vanligen med profilerade
fräsverk-tyg af stål eller karborund (se d. o.),
med hvilka profiler uttagas i stenen. Svarfning
utföres på vanligt sätt, dock iakttas oftast, att två
stycken diametralt motsatta svarfstål användas för
jämnare bearbetning. Slipning utföres på förut sågade,
hyflade eller väl planhuggna släta ytor genom nötning,
i fråga om hårda stenarter medelst järnkloss, hvarvid
stålsand eller smärgel används som nötningsmaterial
under begjutning med vatten, eller i fråga om lösare
stenarter med sandstensstycken och påförande af
vatten. Slipningen kan utföras för hand eller med
maskin, genom att slipstycket antingen föres fram
och tillbaka i rak bana eller försättes i roterande
rörelse. Polering, som har till ändamål att ge den
slipade ytan en speglande glans och att fördjupa
stenmaterialets egen färg, utföres på samma sätt
som slipnin-

gen, med den skillnad, att de skarpa och hårda
slipmedlen utbytas mot mindre starkt nötande, såsom
finslammad smärgel, tennaska, crocus Mar-tis e. d.

Å förut polerade ytor kunna ytornament och
inskriptioner utföras med sandbläster. Därvid förfares
så, att ett med lim och glycerin indränkt, tjockt
läskpapper klistras på den polerade ytan, ornamentet
eller skriften utskäres och ytan därefter utsattes
för sandstråle, drifven med komprimerad luft. Där
papperet icke skyddar polityren, bortblästras den till
ett djup af några millimeter. Mattslipad ytbehandling,
förnämligast af skulpturer, åstadkommes med roterande
karborundskifvor, drifna af elektriska motorer, som
monterats på handtaget. Skifvorna föras af arbetaren
öfver den yta, som skall mattslipas. Detta förfarande
kan lämpligen betecknas som fräsning.

Som goda exempel på större stenarbeten kunna
följande nämnas: af huggen granit: riksdagshuset,
operabyggnaden, Centralbankens och Skandinaviska
kredit-a.-b:s hus vid Gustaf Adolfs torg och
Engel-brektskyrkan, alla i Stockholm, samt Norrköpings
rådhus; af huggen sandsten: centralposthuset i
Stockholm; af huggen kalkslen: Dramatiska teaterns
byggnad i dolomit samt af ölandssten de öfre
våningarna i Operahuset, A.-b. Rosenbads hus vid
Strömgatan och nya rådhuset, samtliga i Stockholm;
af polerad granit: piedestalen till Gustaf Adolfs
staty och Linnéstoden i Stockholm samt skulptur af
granit: björngruppen i Berzelii park i Stockholm.
P. Ax. L. E. Hbl.

Stenbeck, Gustaf Rikard, läkare, ämbetsman, f. l
juni 1863 i Gudhems församling, Skaraborgs län,
blef 1882 student i Uppsala, 1888 med. kandidat
och 1893 licentiat. Han tjänstgjorde 1892 -93
som underläkare vid Lunds asyl samt 1893 -97
som biträdande läkare vid Härnösands hospital och
förordnades 1897 till öfverläkare där och 1900 till
asylläkare i Uppsala. 1902. blef han t. f. och 1914
ord. medicinalråd samt byråchef i Medicinalstyrelsen,
där han sedan 1915 jämväl är generaldirektörens
ställföreträdare. (Innan han uppfördes på ord. stat
i nämnda verk, utnämndes han till öfverläkare 1905
vid Piteå och 1910 vid Västerviks hospital.) S. har
utgett F or fattningshan dl) ok för vården af
sinnessjuka och sinnesslöa (1906; 2:a uppl. 1917).
B. W.

Stenbeck, Tor Johan, läkare, f. 5 juli 1864 i of
råby, Kristianstads län, d. (genom själfmord)
1914 i Stockholm, blef student i Lund 1883,
med. kandidat i Stockholm 1889 och licentiat där
1895. Han egnade sig därefter åt praktik i Stockholm
och var den förste, som i Sverige för medicinskt
ändamål använde röntgenstrålarna. Dessas gynnsamma
inverkan vid botandet af hudkräfta uppvisades först
af S. 1899. Därjämte utarbetade S. en numera på
alla kliniker använd metod att undersöka de formade
beståndsdelarna i urinen samt andra sekret och exkret
(1891) samt sökte genom populära skrifter sprida
kännedom om röntgenstrålarna och Teslaströmmarna
och dessas användning i medicinens tjänst.
B. T-dt.

Stenberg, Maria Elisabet (kallade sig en tid Caroline
Lisette), skådespelerska vid Stenborgska teatern
1789-99, f. 23 okt. 1770 i Stockholm, d. 18 juni 1847
i Vänersborg, är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free