Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stevenson, Robert Louis Balfour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid sex års ålder hade han visat lust för
att skrifva, 1866 hade han anonymt utgett The
Pentland rising och 1868 The charity Bazaar,
en bagatell, som förebådar hans senare stil. Nu
slog hans kärlek till litteraturen igenom, och han
började allvarligt förbereda sig för sitt blifvande
kall. Hans hälsa var emellertid så dålig, att han
1873 ordinerades att stanna vintern öfver i Mentone;
efter återkomsten började han att medarbeta i ett
par tidskrifter, i hvilka han tryckte sina första
essayer, som strax väckte uppmärksamhet. 1875 utkom
anonymt hans Appeal to the clergy of the church of
Scotland. S. å. aflade han det första af sina många
besök i Fontainebleau, liksom han under de följande
åren företog långa fotturer i Frankrike, Tyskland
och Skottland. Minnena af dessa resor fylla hans
första böcker: An Island voyage (1878) och Travels
with a donkey in the Cevennes (1879). 1876 gjorde
han i Fontainebleau bekanskap med en amerikansk dam,
fru Osbourne, som sedan vardt hans hustru. Fast själf
mycket sjuk, begaf han sig 1879, oroad af ryktena om
hennes sjukdom, hals öfver hufvud till Kalifornien,
där hon då vistades. På grund af umbäranden och
strapatser under resan var han nära döden i mars
1880; i maj var han dock så pass återställd, att
han kunde gifta sig. De närmaste månaderna slog
han sig ned vid det gruffält han beskrifvit i
"The silverado squatters". Hösten 1880 återvände
han till Skottland med hustrun och styfsonen, men
hans hälsa var nu så vacklande, att han under de
närmaste åren, med korta afbrott för sommarmånaderna,
måste vistas i Davos. Under dessa år utgaf han sina
första essaysamlingar Virginibus puerisque (1881)
och Familiar studies of men and books (1882) samt sin
första samling berättelser, New arabian nights (s. å.;
"Ny tusen och en natt", 1884). Då det visade sig,
att han ej tålde somrarna i Skottland, slog han sig
1882 ned på en liten villa vid Hyères i Provence,
där han vistades till 1884. Han utgaf därunder The
silverado squatters (1883) och Treasure Island (s. å.;
"Den underbara skattkammarön", 1887; "Skattkammarön",
1912). Med den senare började hans berömmelse i
vidare kretsar. 1884–87 bodde han i Bournemouth och
utgaf sin första diktsamling, A child’s garden of
verses (1885), den föga lyckade berättelsen The body
snatcher (s. å.) och Prince Otto (s. å.), en af hans
bästa romaner, The dynamiter (s. å.), Dr Jekyll and
Mr Hyde (1886; "Hemligheten med dr Jekyll", 1897;
"Det sällsamma fallet med dr Jekyll och mr Hyde
jämte andra fabler", 1911; ny öfv. 1917), Kidnapped
(s. å.), The merry men (1887), dikterna Underwoods
(s. å.) och Memories and portraits (s. å.). Efter
faderns död 1887 band honom intet längre vid Europa,
utan han beslöt att i ett sydligare och mildare klimat
söka bot för sin hälsa. Han afreste s. å. till New
York för att aldrig mera återkomma till Europa. Till
våren 1888 lefde han vid Saranac lake i Adirondacks;
sommaren s. å. företog han från San Francisco sin
första resa till Söderhafsöarna. S. å. utgaf han The
black arrow ("Den svarta pilen", 1905). Sedan han
i sex månader på en förhyrd skonare seglat ikring
från den ena ögruppen till den andra, slog han sig
ned i Honolulu, hvarunder han aflade sitt berömda
besök hos de spetälska vid Molokai. Han utgaf 1888 The
master of Ballantrae ("Arfvingen till Ballantrae",
1890) och The wrong box samt 1889 Edinburgh:
picturesque notes. Under ett besök i Sydney utgaf
han en i våldsamma ordalag affattad skrift till
försvar för pater Damiens arbete bland de spetälske,
Father Damien: an open letter to the rev. Dr Hyde
of Honolulu. Då här i Australien återigen hans
sjukdom förvärrades, stod det klart för honom,
att han kunde lefva endast i tropikerna, och i
början af 1890 köpte han på Samoa en egendom, kallad
Vailima, som med undantag för en några månaders resa
bland de aflägsna och romantiska Söderhafsöarna,
utgjorde hans boning under hans återstående fyra
lefnadsår. Han byggde sig ett hus på bergsbranten
öfver den lilla hamnen vid Apia. Han lefde här som en
höfding (af infödingarna kallad Turitala), omgifven
af en talrik skara tjänare och underhafvande och
inblandade sig verksamt i de politiska stridigheter,
som då upprörde ön, antog sig den afsatte konung
Mataafas sak och sökte väcka engelsmännens sympati för
infödingarna genom sin skrift A footnote to history:
eight years of trouble in Samoa (1892). Hans hälsa
var nu bättre, än den någonsin varit. Under dessa år
utgaf han: Ballads (1890), Across the plains (1892),
The wrecker (s. å. i samarbete med Lloyd Osbourne;
"Friska tag. Fritt öfversatt", 1893), fortsättningen
på "Kidnapped", Catriona (1893), en roman med skotskt
ämne liksom flera af hans andra berättelser från
denna tid, och Island nights’ entertainments (1893),
en samling historier från Söderhafsöarna. Hans
sista år förmörkades åter af ohälsa samt af kriget
mellan infödingarna, till hvilka han nu stod i ett
slags patriarkaliskt förhållande. Han bortrycktes
hastigt af ett slaganfall och begrofs nästa dag af
Samoahöfdingarna på toppen af Mount Vaca, som han
själf utvalt till sin graf. Efter hans död utgafs af
hans trogne vän Sidney Colvin Vailima letters (1895;
"Böner skrifna vid Vailima", 1916), Songs of travel
(1896), St. Ives, afslutad af A. T. Quiller Couch
(1898; "St. Ives eller en fransk fånges äfventyr
i England", s å.), A Stevenson medley (1899), In
the south seas (1900), hans sista roman, fragmentet
Weir of Hermiston (1896) och Letters of Stevenson
to his family (1899) med biografi af utgifvaren. I
samarbete med W. E. Henley föreligga dessutom
dramerna Beau Austin (1892), Deacon Brodie (s. å.),
Admiral Guinea (s. å.) och Macaire (1895). Utom
här ofvan nämnda finnas följande arbeten af honom
öfversatta till svenska: "Den onde i buteljen"
(1891), "John Nicholsons olycksöden" (1897), "Från
Söderhafsöarna. Olalla" (s. å.), "Resan utför"
(1898; ny uppl. 1908), "Sjöröfvarens testamente"
(1898), "Under tropikernas sol" (1909), och "Olalla"
(1917). S. var kanske den populäraste och mest
omtyckte af sin generations författare. "Louis",
som han kallades af sina många bekanta, var en
hjärtlig och vänsäll natur, som utöfvade en stor
personlig tjusningskraft; af denna blef äfven en
större allmänhet delaktig, då hans bref utgåfvos,
som ge en trogen och tilltalande bild af hans lynne
och dagliga lif. Trots att han hade att kämpa med
svår sjukdom eller kanske just därför, var han en
varm älskare af lifvet och dådkraften, som kastade
ifrån sig all bitterhet och misantropi. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
