Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1353-1354 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernstedt, Karl Johan - Stiernstedt, August Vilhelm - Stiernstedt, Samuel Fredrik August

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ifver till hattpartiet. Vid riksdagen
1738—39 understödde han angreppen mot Arvid Horn
och det gamla mössrådet och verkade för
förbundet med Frankrike samt för utvidgandet af sekreta
utskottets maktfullkomlighet. Vid riksdagen
1740—41 vidhöll han denna ståndpunkt. Då frågan
om krig och fred 21 juli 1741 förelåg till slutligt
afgörande i sekreta utskottet, afgaf han ett
yttrande, hvari han i djärft öfvermodig ton
prisade Sveriges maktställning emot Rysslands svaghet
och utan tvekan yrkade på krigsförklaring. Med
afseende på detta sitt nit i hattpartiets tjänst
utnämndes han s. å. till landshöfding öfver
Kymmenegårds och Nyslotts län. Han fick sig
därmed anvisad en farlig utpost, där han bittert
skulle pröfva de sorgliga följderna af det
lättsinnigt började kriget, men å andra sidan visade
han i farans stund mera mod och beslutsamhet än
någon annan af befälhafvarna i detta krig. Sedan
han i sept. 1741 anländt till sitt höfdingdöme,
började han omedelbart vidtaga åtgärder för
försvaret af dess vidsträckta, efter det olyckliga
slaget vid Villmanstrand blottade gräns. Han
hade till sitt förfogande ingen annan reguljär
styrka än Nyslotts garnison af 200—300 man och
vände sig därför till allmogen för att förmå den
att uppställa nya trupper. Han förmådde
rusthållarna och rotebönderna att återupprätta de
förstörda ord. truppkårerna: Kymmenegårds bataljon,
Savolaks regemente och Karelska dragonerna, men
hade ingen hjälp af dem, emedan de af Ch. E.
Lewenhaupt kallades till hufvudarmén. Men
tillika utskref han vargeringsmanskap till fullt
samma antal som det ordinarie, hvarvid allmogen,
ehuru han icke kunde åberopa lag till stöd för
sitt förfarande, villigt gick honom till mötes. Han
färdades själf från den ena rekryteringsplatsen
till den andra. T. o. m. svenska Karelen, som
aldrig förut bidragit till försvarsverket, togs i
anspråk. Sålunda erhöllos omkr. 2,000
vargeringskarlar, hvilka för att inge fienden respekt
ekiperades i gamla, redan aflagda, blåa soldatrockar
och uppställdes i posteringar vid i strategiskt
afseenda viktiga pass invid gränsen. Äfven den
öfriga allmogen försågs med vapen för att biträda
vid försvaret. Styrkan af denna beväpning
pröfvades, då ryske generalen Fermor med omkr. 2,000
man reguljära trupper och 1,000 kosacker i
början af mars ryckte fram mot Nyslott. De ryska
trupperna blefvo slagna af en finsk postering vid
Kerimäki i Savolaks. Ej heller lyckades de, oaktadt
någon framgång, vinna fast fot i svenska Karelen,
där allmogen under partigängares ledning bildade
en landstorm, som beredde fienden ej ringa skada
(se Sallinen). Under vårens lopp företogos
flera lyckade ströftåg in på ryska området. Medan
S. sålunda tappert försvarade sitt höfdingdöme
och skyddade hufvudarméns vänstra flank, började
öfverbefälhafvaren Lewenhaupt den nesliga reträtt,
som slutade med kapitulationen i Helsingfors 24
aug. 1742, hvarigenom södra Finland lämnades i
fiendens händer och norra Finland beröfvades all
möjlighet till försvar. S:s posteringar blefvo då
den ena efter den andra tagna, och i aug. var
hans sega motstånd brutet. I en sista
proklamation, 6 aug. 1742, manade han höfdingdömets
invånare till trohet mot svenska kronan och drog
sig därefter tillbaka till Uleåborg. Efter
fredsslutet i Åbo 1743 verkade S. nitiskt för
återupprättandet af det ekonomiska välståndet i sitt
dåmera minskade höfdingdöme. S. inkallades 1746
i riksrådet. Hans verksamhet under kriget
1741—43 är skildrad i "Anteckningar om
försvarskriget i Savolaks och Karelen åren 1741—42" (i
"Svenska litteratursällskapets i Finland
förhandlingar och uppsatser" 1).



3. August Vilhelm S., friherre, den
föregåendes sonsons son, riksheraldiker,
numismatiker, f. 14 dec. 1812 i Stockholm, d. 20 sept.
1880 på Broddtorp i Pojo socken, Finland, blef
student i Uppsala 1829,
aflade examen för
inträde i
rättegångsverken 1833 samt
förordnades 1834 till e. o.
notarie i Svea hofrätt
och e. o. kanslist i
Justitierevisions- och
Ecklesiastikexpeditionerna. 1836 kallades
han till led. i Nedre
borgrätten och 1842 i
Öfre borgrätten, men
lämnade 1843 sin
tjänstgöring i
ämbetsverken för att
uteslutande egna sig åt heraldiska och numismatiska
studier (jfr Numismatiska föreningen). Han
blef 1849 kammarherre, 1852 ceremonimästare
samt 1855 rikshärold (till 1861) och
riksheraldiker. Hans förnämsta arbeten äro Sveriges
ridderskaps och adels vapenbok (1857—65, grefliga
och friherrliga ätters vapen, forts. af K. A.
Klingspor), Blick på Sveriges mynt- och
penningeväsende under de sednaste 300 åren (1859), Om
kopparmyntningen i Sverige och dess utländska
besittningar (i Vitt. hist. o. ant. akad:s handl.
1863—64, belönt med Vitt. hist. o. ant. akad:s
högsta pris 1857), Beskrifning öfver svenska
kopparmynt och polletter (1871—72 med "Tillägg"
1877), Om myntorter, myntmästare och
myntordningar i det nuvarande Sverige (1874—75),
Om myntorter, myntmästare och myntordningar i
Sveriges fordna Östersjöprovinser och tyska
eröfringar (1878) och I Göteborg slagna mynt (s. å.).
Han skref åtskilliga numismatiska artiklar för
Nordisk familjebok. S. bevistade riksdagarna
1844—66 samt var därunder led. af flera utskott och
vid 1847—48 års riksdag ordf. i
expeditionsutskottet. S. var led. af Landtbruksakad. (1865),
af Fysiogr. sällsk. i Lund (1868), af Vet. o. vitt.
samh. i Göteborg (1874) och af Nordiske
oldskriftselskabet i Köpenhamn (1857).

4. Samuel Fredrik August S.,
friherre, den föregåendes brorson, skriftställare, f.
1 aug. 1844 i Stockholm, blef filos. doktor i
Uppsala 1869, aflade där kansliexamen 1870 och
ingick i Ecklesiastikdepartementet, hvarifrån han
som amanuens tog afsked 1881. Sedermera har
han egnat sig åt jordbruk och tjänstgjort vid
hofvet som kammarherre och expeditionschef i
Riksmarskalksämbetet (1898—1912). S., som i sin
ungdom var medlem af Namnlösa (student)
samfundet (se d. o.), har redigerat tidskriften "Förr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>