- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1377-1378

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stigmatisering - Stigmatos - Stigmus - Stigning - Stigonemataceae - Stigort - Stigsjö - Stig Stigson - Stigtomta - Stigzelius, Lars - Stijn Streuvels - Stika - Stiker - Stikine - Stikisk - Stiklestad - Stikomanti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högtidligheterna hängaf sig åt extatiska meditationer
öfver Kristi fem sår. Litt.: P. Janet, "Une extatique"
(i "Bulletins de L’institut psych. intern.",
1901), K. Westman, "Birgittastudier" (1911),
B. Gadelius, "Tro och öfvertro" (d. I, 1912),
och H. Schück, "Vår förste författare" (1916).
F. B. (G-s.)

Stigma’tos, grekisk grammatiker. Se
Nikanor. Stsgmus, zool. Se R o f s t e k l a
r. Stigning, Stigningsvinkel. Se Gäng a, sp. 843,
och Skruf.

Stigonematäceae, bot. SeMyxophycese. Stigort,
bergsv. Se Ort, sp. 957. Stigsjö. socken i
Västernorrlands län, Ångermanlands södra
domsagas tingslag. 20,870 har. 2,149 inv. (1916).
S. bildar med Viksjö ett pastorat i Härnösands stift,
Ångermanlands södra kontrakt.

Stig Stigson, pseudonym. Se A gr el l,
A. T. Stigtomta, socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad. 8,511 har. 2,190 inv. (1916). S. bildar med
Nykyrka ett pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings
västra kontrakt. - IS. prästgård föddes 1818
K. V. A. Strandberg (Talis Qualis).

Stigzelius, Lars, ärkebiskop, f. 27 okt. 1598, d. 31
aug. 1676, var prästson från Stigsjö i Ångermanland
och blef student i Uppsala 1617 samt filos, magister
1625. En tid tjänstgjorde han som informator hos
Johan Skytte och blef 1626 filos, adjunkt, 1630
logices professor vid Uppsala universitet. Understödd
af Johan Baner och Axel Oxenstierna, företog han en
studieresa till Tyskland, Frankrike, England, Holland
och Danmark. 1640 blef han tredje teol. professor
och kyrkoherde i Danmarks församling samt 1647
förste teol. professor och domprost, därvid
efterträdande Leneeus, som blef ärkebiskop. 1670
efterträdde han Lenreus som ärkebiskop och invigdes
därtill af biskop Enander i Linköping. S. blef 1648
teol. doktor. Han bevistade riksdagarna 1643, 1649
och 1659. Som talman i sitt stånd var han med om
riksdagarna 1672 och 1675. - Under sin professorstid
i filosofiska fakulteten blef S. utsatt för mycket
närgånget ingripande från öfverordnade myndigheters
sida. Såväl Skytte, universitetets kansler, som
Laurentius Paulinus Gothus, dess prokansler, voro
ifriga anhängare af ramismen, under det S. var
aristo-teliker. Genom en instruktion för logices
professuren hade Skytte sökt binda undervisningen
vid ramismen, en instruktion, som S. blott formellt
kunde följa. För undvikande af obehag sökte han 1637,
ehuru förgäfves, att få öfvergå till den fysiska
professuren. 1639 visiterade Skytte i Uppsala, och
han jämte prokanslern anställde då ett för S. mycket
förnärmande, inkvisitoriskt förhör, hvarvid Paulinus
icke sparade på eftertryckliga hotelser. Med glädje
räddade sig S. snart in i teol. fakulteten. På äldre
dagar kom S. att spela en möt-Tryckt den 23/io 17

satt roll. Mot den på 1660-talet inträngande
carte-sianismen och dess förespråkare, medicinarna
Hoffvenius och 0. Rudbeck, uppträdde han energiskt,
om än humanare än Paulinus, såsom det konservativa
partiets talman. Vid akademien åtnjöt S. mycket
stort anseende för lärdom och humanitet och stod
högt i gunst hos drottning Kristina. Hans krafter
togos på mångahanda sätt i anspråk. Antagligen
var det han, som affattade 1649 års skolordning,
och i det kyrkolagsarbete, som på 1650-talet
bedrefs, deltog han, därvid intagande en
moderat ortodox ståndpunkt; så t. ex. motsatte
han sig konkordieformelns upptagande bland
bekännelseskrifterna och förordade exorcis-mens
bortläggande. Som ärkebiskop kunde han på grund
af sin höga ålder icke göra några större insatser.
E. M. R.

Stijn Streuvels [stejn ströjfels], pseudonym. Se L
a t e ur, P. M. F.

Stika, isländskt mått. Se Aln, sp. 688.

Sti’ker (grek. sti’chöi), textrader. Se Bibeltext,
sp. 243.

Stikine [stiki’n] 1. Francis, flod i Nord-Amerika,
upprinner i det inre af Brittiska Columbia, flyter i
en stor båge åt n., v. och s. v. delvis genom en djup
canon, inträder i sin nedre, segelbara del i Alaska
och faller ut i Stilla oceanen midtemot Prince of
Wales island. Den uppges uppta smältvattnet från ej
mindre än 300 glaciärer. Ångbåtar gå från mynningen
320 km. uppför floden, hvars nederbördsområde uppges
till omkr. 52,570 kvkm. - Efter floden kallades förr
norra delen af Brittiska Columbia territoriet S. J-
F- N-

Sti’kisk (af grek. sti’chos, rad), metr., kallas
en följd af verser, som ej är afdelad i symmetriska
grupper (strofer). Stikiska äro oftast skådespel på
vers, stundom epos och reflexionsdikter. De versslag,
som vanligast brukats i stikisk poesi, äro hexameter,
senar, elegisk vers, blankvers, alexandrin och
knittel, men det finnes stikiskt anordnade dikter
af ett mångtal olika andra versslag, både fria och
regelbundna, rimmade och oregelbundna. Se Risberg,
"Den svenska versens teori", s. 216 (1907), och
R. Grson Berg, "Atterboms strofformer" (i "Språk
och stil", 1910). - I st. f. stikisk nyttjas stundom
termen rapsodisk.

Stiklestad (fno. Stiklarstaöir, af älfnamnet stikl,
till grundbetydelsen besläktadt med stikla, hoppa),
namn på flera (Nordre, Vestre, övre, Mellem
S.), säkert urspr samhöriga, i en naturskön,
bördig trakt belägna gårdar, N. Trondhjems
amt, Norge. Vestre S. har de senaste årh. varit
prästgård. Där låg enl. traditionen det slagfält,
där Olof Haraldsson (d. helige) 29 juli 1030
stupade i striden mot bönderna, öfver det ställe,
där han föll, byggdes senare en kyrka, dit man
årh. igenom mycket vallfärdade från hela Norden. På
sluttningen s. ö. om kyrkan reste öfversten vid
Trond-hjemske dragonregiment Johan von Lemfort
1710 ett minnesmärke (en "Olavsstötte"), som dock
innan årh:s slut råkat förfalla. En ny minnesvård
uppfördes därför 1805 tack vare stiftsamtmannen
i Trondhjem baron Fr. Adeler. I Nordre S. föddes
fornforskaren Oluf Rygh 5 sept. 1833. S.-gårdarna
bilda ett gemensamt område med 521 inv. (1910).
K. V. H.

Stikomanti (af grek. sti’chos, rad, vers,
och

26 b. 44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free