- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1409-1410

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernberg, Nils Fredrik - Stjerne, Johan Oskar Olsson - Stjerneld - Stjerneman, von - Stjernholm - Stjernholm, Frederik Kristian - Stjernman - Stjernstedt - Stjernström, Edvard - Stjernström, Johanna (Jeannette) Charlotta - Stjernström, Louise Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1409

Stjerne-Stjernström

1410

holms högskola 1906 och tillhör numera äfven
högskolans styrelse. Han har utgett åtskilliga
arbeten i positiv straffrätt (däribland Den nya lagen
om åter f allspreskription, 1903, Den nya svenska
strafflagstiftningen ang. minderåriga förbrytare,
1905, Kommentar till lagen om villkorlig straffdom,
1912, jämte en del mindre uppsatser) samt ett
flertal kongressföredrag och tidskriftsuppsatser i
kriminalpolitiska ämnen. Också i Nordisk familjebok
bära inånga straffrättsliga och kriminalpolitiska
artiklar S:s signatur. Politiskt lifligt
intresserad, med frisinnad och försvarsvänlig
ståndpunkt, har S. publicerat flera bemärkta
broschyrer i rösträtts- och försvarsfrågorna.
c- G- BJ-

Stjerne, Johan Oskar Olsson, författare,
f. 17 febr. 1873 i Fryksände, Värmland, aflade
mogenhetsexamen i Karlstad 1893, studerade
kortare tider vid Uppsala universitet
och Göteborgs högskola samt vardt 1899
medarbetare! "Karlstadstidningen". Under den
länge bibehållna signaturen Jong på Hea gjorde sig
S. tidigt känd som lycklig poet; starkt beroende
af hans landsman Fröding, som S. följde i både
ämnesval och uttryckssätt, var länge märkbart,
och S. kan utan tvifvel anses som Frödings allra
närmaste lärjunge. I bokform utgåfvos urval af hans i
tidningarna spridda dikter under titlarna Visor och
vårs (1901; 2:a uppl. 1915), Sol och snö (1906; 5:e
uppl. 1917) Hemfolk å hemlåt (1909; 2:a uppl. 1914)
och Sångerna om hemmet (1911; 3:e uppl. 1915). Ett
antal af S:s prosadikter och humoresker samlades 1916
till ett band, kalladt Skuggspel - S. är en af den
moderna svenska poesiens mest melodiösa skalder, hans
diktion är rikt skiftande, naturlig och behagfull,
om än icke genomgående själfständig. Både som komisk
eller humoristisk folklifs- och hembygdsskildare
och som känslolyriker af vekt, vemodigt skaplynne
är han lätt-tillgänglig och sympatisk, en typiskt
svensk skaldenatur af äldre snitt, fastän i sin
poetiska stilkonst ansluten till 1890-talets
allmänna poetiska riktning. Svår ohälsa har på
senare åren afbrutit hans förut rikt flödande och
af stigande själfständighet kännetecknade alstring.
R-n B.

Stjerneld. Se S t i e r n e l d.

Stjerneman, von. Se Nicolaus Olai Bothniensis,
sp. 941.

Stjernholm. Se Hor s en s, sp. 1142.

Stjernholm, Frederik Kristian, dansk militär,
f. 1822, d. 1879, blef 1842 löjtnant i artilleriet,
utmärkte sig i 1848-50 års krig och deltog i de flesta
större träffningar, särskildt vid Fredericia och vid
Frederiksstads försvar. Under slaget vid Isted sökte
han öfvertala general Sche-pelern att ej inställa
sin afdelnings framryckning mot Slesvig, trots högste
befälhafvarens order. S. blef 1854 major och 1855 chef
för generalstabens taktiska afdelning, hvarjämte han
1853-57 var guvernör för prins Fredrik (senare Fredrik
VIII). 1864 var han stabschef hos general Gerlach
och blef 1865 generalstabschef, en befattning, som
han innehade till kort före sin död. 1867 utnämndes
han till general. E. Ebg.

Stjernman. 1. SeNicolausOlaiBothnien-s i s, sp. 941. -
2. Se S t i e r n m a n, A. A. von.

Stjernstedt. Se Stiernstedt.

Stjernström. 1. Edvard S., skådespelare,

Tryckt den 23/io 17

Efter målning af U. Troili.

teaterledare, f. 11 okt. 1816 i Stockholm, d. där 10
febr. 1877, hette eg., till sin första nattvardsgång,
Karl Blomberg. Han antogs 1833 som aktörselev vid
K. teatern, debuterade som Stanislas i komedien
"Fredrik och Christine", men afskedades 1836, enär
han läspade. Sedan detta fel undanröjts genom en
tand-operation, fick han s. å. ånyo debutera, som
Fredrik i "Den okände sonen", anställdes som aktör
och erhöll flera betydande roller, t. ex. Don Carlos
i Schillers skådespel, Mortimer i "Maria Stuart",
Ferdinand i "Kabal och kärlek", Max Piccolomini
i "Wallensteins död", Hernani, Pariserpojken E
stjernström. m. fl. Genom varm, ungdomlig hänförelse
för sin konst och genom stor energi lyckades han
äfven tillkämpa sig icke obetydliga framgångar. Genom
utländska studieresor då och senare förkofrade han
sin talang. 1842 lämnade han k. scenen och ingick
vid Lindebergs Nya teater, vid hvars invigning han
spelade Loke i Lings "Agne ’. På denna skådebana,
som han, med undantag af en tids engagemang 1845
vid k. teatern, tillhörde till 1850, skördade han
i rikt mått allmänhetens bifall och utöfvade de
sista fem åren, under Torsslows chefskap, betydande
verksamhet äfven som styresman för scenen. 1850
bildade han i Finland eget teatersällskap, med
hvilket han återvände till Sverige 1853. Hösten 1854
öfvertog han ledningen af Mindre teatern, såsom Nya
teatern sedan 1846 kallades, och skötte den 1855-63
som egare. Under denna tid nådde S. höjdpunkten på
sin konstnärsbana. Med lika stor framgång återgaf
han en mängd olikartade karaktärsroller, såsom
Don Cesar de Bazano (en af hans bästa uppgifter),
Harpagon i "Den girige", Farinelli, Nathan den vise,
Markis d’Auberive i "Moderna vinglare", Mercutio
i "Eomeo och Julia" och Petruccio i "Så tuktas en
argbigga". Tillika förstod han att som direktör utöfva
ganska väsentligt inflytande på den sceniska konsten
särskildt därigenom, att han handledde flera sedermera
framstående skådespelare. 1863 sålde S. sin teater
till konungen och drog sig tillbaka från scenen. Eedan
1866 uppträdde han dock åter i gästroller, och då
denna verksamhet icke syntes honom tillräcklig,
öppnade han i jan. 1875 den s. k. Nya teatern (nu
Svenska teatern) på Blasieholmen, ehuru han vid
försäljningen af Mindre teatern utfäst sig att icke
grundlägga någon ny skådebana. Med kraft och insikt
styrde han detta företag, som var större än något
han dittills ledt.

2. Johanna (Jeannette) Charlotta S., den
föregåendes maka, dramatisk författarinna. Se
Granberg 2.

3. Louise Elisabet S., den föregåendes syster och
Edvard S:s andra hustru, dramatisk författarinna.
Se Gran berg 3.

26 b. 45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:50:35 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free