Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S:s yttre har under de senaste årtiondena genomgått
stora förändringar i följd af en tidtals mycket
liflig byggnadsverksamhet. Vid 1915 års slut
funnos i S. (Brännkyrka och Bromma ej inberäknade)
10,625 byggnader. Af dessa användes 3,316 för enbart
bostadsändamål, 1,595 för enbart affärs- o. d. ändamål
samt återstoden, 5,714, för båda dessa syften. Af de
förstnämnda voro 600 eller nära 1/5 enfamiljshus och
nära 1/10 tvåfamiljshus. Antal boende i medeltal för
bebodd byggnad utgjorde 40. Antalet boningsrum och kök
uppgick vid samma tidpunkt till 287,506. Lägenheternas
medelstorlek var 3,12 eldstäder per lägenhet,
d. v. s. något mer än 2 rum och kök. En tendens till
minskning af lägenheternas medelstorlek förefinnes,
hvilket visar, att byggnadsverksamheten i första
rummet afsett att bereda bostäder åt medelklassen och
den mindre bemedlade befolkningen. För att närmare
belysa bostadsförhållandena må nämnas, att vid 1915
års slut medelhyran i S. (utom inkorporeringarna) pr
eldstad var 210 kr. och pr person 170 kr. Den förra
har sedan 1894 ökats med 78 proc., den senare med
105 proc., hvilket visar, att befolkningen börjat
bo rymligare. Detta framgår äfven af siffrorna för
boendetätheten. Denna utgjorde vid slutet af 1915
122 pers. på 100 eldstäder (rum eller kök), medan
den 1894 uppgick till 138. Bostadsförhållandena ha
otvifvelaktigt förbättrats under senare tider,
hvilket äfven torde ha sin del i den sjunkande
dödligheten. Ett viktigt led i arbetet till
förbättrande af bostadsförhållandena är stadens inköp
och exploatering för bostadsändamål af landtegendomar
(se därom Landtegendomsnämnd). Å dessa ha genom
stadens försorg anlagts de moderna trädgårdsstäderna
Enskede villastad, Äppelvikens trädgårdsstad samt
Ulfsunda trädgårdsstad. Äfven genom privat initiativ
ha redan tidigare flera dylika samhällen skapats i
S:s omgifningar.
Taxeringsvärdet å samtliga fastigheter inom S.,
inberäknadt de bevillningsfria, uppgick, enligt 1916
års taxeringslängder, till 2,001,4 mill. kr. Häraf
härrörde 70,1 mill. kr. från Brännkyrka, 21,4
mill. kr. från Bromma samt 1,909,9 mill. kr. från
gamla S. Ökningen under senare år har varit högst
betydlig. Motsvarande värden för gamla S. åren 1865,
1880 och 1900 voro nämligen resp. 156 och 294 samt
749 mill. kr. Sedan 1900 föreligger sålunda en ökning
på 155 proc. Å beskattade fastigheter uppgick 1916
värdet till 1,606,8 mill. kr. och å bevillningsfria
till 394,6 mill. kr. G. S-g. (V. S.)
I byggnadshistoriskt hänseende bevarar S. minnen
från hela sin 700-åriga historia, och man kan,
om ock delvis med svårighet, i den yttre bilden
afläsa stadens utveckling och växt ända från dess
grundläggning. Den äldsta stadsdelen, Staden inom
broarna, eger i sina centrala delar ett gatunät, som
i sina hufvuddrag torde återgå till 1200-talet. Det
nästan kvadratiska Stortorget är helt visst den af
Birger jarl utstakade ursprungliga marknadsplatsen,
från hvilken gatorna vuxit ut. På detta torg låg den
gamla rådhuskomplexen. Den äldsta staden omgafs af
murar, hvilka i en elliptisk gördel omslöto densamma;
deras läge har påtryckt gatunätet sin prägel, i det
att såväl på ut- som insidan af murverket gatuvägar
uppstodo. De yttre af dessa murgator äro de längs
genom hela den nuv. stadsdelen gående
Väster- och Österlånggatorna, de inre Skomakar-
och Baggensgatorna. Under 1300- och 1400-talen
fortsatte bebyggandet utanför de gamla murarna,
och de smala parallellgränderna ut till stränderna
återstå till stor del från denna byggnadsperiod. Af
den nya murgördel, som under 1300-talets slut eller
1400-talets början omslöt den förstorade staden,
finnes intet spår.
Något hus från medeltiden finnes icke i S. i något
så när orubbadt skick bevaradt; däremot finnas i
Staden inom broarna åtskilliga rester – exempelvis
i Vindragarämbetets hus – och framför allt grunder
och källare från denna tid. Den bästa upplysningen om
medeltidsstadens utseende lämnar den äldsta bevarade
stadsbilden, den s. k. Vädersolstaflan i Storkyrkan
af 1535 (fig. 47). Ett gytter af smala, enkla och
osmyckade trappgafvelshus, täckta af lågt sluttande
torf- och grästak, uppfyller bilden; i midten, på
det nuv. slottets plats, reser sig den troligtvis ur
ett fäste från 1000-talet uppvuxna medeltidsborgen
med sitt krenelerade torn (se Stockholms slott). De
betydelsefullaste medeltida minnena ligga förborgade
inom de omgestaltade Storkyrkan (se Nikolai
församling) och Riddarholmskyrkan (se d. o.) från
1200-talets senare hälft. Det under 1300-talet
grundlagda dominikanklostret (24 Svartmangatan)
har bevarat sin källarvåning från uppbyggnadstiden.
Med den af den italienska renässansen starkt
påverkade Johan III inträdde en ny epok i S:s
byggnadshistoria. Hufvudparten af hans byggnadsplaner
rörde slottet och kyrkorna. Han lät sålunda uppbygga
tornet på Riddarholmskyrkan samt grundlägga Jakobs,
Maria och Klara kyrkor och påbjöd, att borgarnas
trähus skulle ersättas af stenhus samt att dessa på de
ansenligare gatorna skulle hvitmenas och förses med
"välske", d. v. s. italienska gaflar. Intet af dessa
hus har helt fortlefvat till våra dagar. Däremot
eger S. ännu ett flertal minnen från 1500-talets
husdekorationer i sandsten, exempelvis portalerna
till huset Bollhusgränd 8 och till kasernen n:r 1 på
Skeppsholmen samt en inskriptionstafla med årtalet
1593 å huset Prästgatan 82. Först under 1600-talets
början blef S. i verklig mening hufvudstad, och
i sammanhang därmed skedde ett våldsamt uppsving
i staden, som äfven tydligt afspeglade sig i dess
yttre bild. Särskildt efter den stora eldsvådan 1625
synes husbyggandet ha tagit dittills oanad fart. Man
började tillämpa renässansens nya stadsplaneidéer
med raka gator och rektangulära kvarter. I gamla
staden företogos husrifningar för regleringarna,
och på malmarna planlades ett schackbrädesartadt
gatusystem, hvilket har blifvit följdt ända till
våra dagar.
På dessa nya gatuvägar reste sig såväl större
som enklare borgarhus i den tysk-nederländska
barockstilen. De förras grundplan utgjordes
merendels af en rektangulär hufvudbyggnad,
hvarifrån två vinkelrätt utgående flyglar och en
förbindande mur omslöto en fyrkantig gårdsplan; de
senare voro höga gafvelhus af medeltida läggning,
där endast dekorationen – portaler, gafvelrösten,
fönsteromfattningar, ankarslutar – gaf huset en
tidsenligare prägel. En stor del fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
