- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1491-1492

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

S:s befästande åt landsidan har sedermera
ej tillsatts, utan har denna fråga i stället
undanskjutits för andra, som ansetts viktigare. Dels
genom medel från Palmqvistska fonden (se d. o.),
dels genom åtgärder af Föreningen för Stockholms
fasta försvar (se d. o.) ha dock under de senare
åren vissa försvarsanstalter mot land vidtagits
n. och s. om S., hvarjämte skärgårdsbefästningarna
utvidgas. Hvad som åtgjorts är emellertid af hemlig
natur. Då S. sålunda försvaras både af mera direkt
för dess skydd anlagda landbefästningar och af
skärgårdsbefästningar längre ut vid de olika inloppen,
måste denna stad naturligtvis anses vara befäst och
därför också utsatt för en sådan orts alla risker. Att
döma af erfarenheterna från Världskriget skulle
emellertid redan befintligheten inom stadens område
af militära anläggningar, ej minst flottstationen,
vara tillräcklig orsak till bombardemang i händelse
af krig. L. W:son M.

S:s vapen föreställer konung Erik
den heliges bröstbild med kunglig krona

illustration placeholder
Fig. 45. Stockholms äldsta sigill.


S:s äldsta vapen är kändt genom ett dokument från
1296; det framställde bilden af två torn m. m. (se
fig. 45). Ej långt därefter skaffade sig staden
illustration placeholder
Fig. 46. Stockholms tredje sigill.


ett prydligare vapen (afbildadt å pl. I till
art. Sigill), framställande tre torn, porttorn och
mur och kändt först från 1326. Detta utträngdes af
ett annat (äldsta kända aftrycket från 1376)
med Erik den heliges hufvud (se fig. 46), och denna
bild återfinnes i sina hufvuddrag i det nuv. vapnet.

Historia. Anledningen till namnet S. är outredd. Som
de i S. funna silfverfynden visa, var orten befolkad
redan under 1000-talet, och sannolikt torde mot
slutet af 1100- eller början af 1200-talet ett fäste
ha anlagts vid Mälarens utlopp som skydd mot de
estniske sjöröfvarnas härjningar. Läget var ej blott
ur försvars-, utan särskildt ur bebyggelsesynpunkt
mycket gynnsamt för uppkomsten af en stapelplats för
lybeckarnas handel på Mälardalen. Ett stadssamhälle
organiserades småningom efter tyskt mönster. Första
gången orten namnes som stad är 1252. Af traditionen
tillskrifves Birger jarl en så betydande insats vid
ortens stadsblifvande, att man icke kan betvifla,
att de första, nu förlorade privilegierna utfärdats
af honom. Staden tillväxte snabbt. I ett bref af 1289
säges, att "staden inom få år blifvit folkrikare
än de flesta andra städer i landet". Det äldsta
bevarade privilegiebrefvet är emellertid af 1 maj
1436. Under de första århundradena af sin tillvaro
var S. inskränkt till den egentliga Stadsholmen
(Riddar- och Helgeandsholmarna räknades under
medeltiden ej till staden), som till arealen
då icke var större än omkr. två tredjedelar mot
nu. Den ursprungliga stadsmuren gick delvis utefter
innersidorna af de nuv. Väster- och Österlånggatorna,
delvis t. o. m. något innanför dessa. Stadens utrymme
var alltså i hög grad begränsadt och måste tidigt
tagas i anspråk ända till det yttersta (jfr fig. 47).

Traktens topografiska utseende var vid denna
tid ganska olikt det nuvarande. Vattendragen
voro öfverallt vidsträcktare. Med begagnande af
nutida namn kan sägas, att nuv. Karl Johans torg
utgjorde en holme i Söderström; Helgeandsholmen
bestod af flera mindre holmar; Klara sjö, där de
nuv. kvarteren Blekholmen bildade en holme för sig,
gick ända upp emot nuv. Klara kyrka och Nybroviken
upp till Norrmalmstorg; Blasieholmen var skild från
Norrmalm genom Näckströmmen o.s.v. Brunkebergsåsen
var betydligt högre än nu och gick ända ned till
stranden af Norrström.

De staden i n. och s. omgifvande sandhöjderna,
malmarna (se Malm), började bebyggas redan under
medeltiden, då såväl Klara som Jakobs och Maria
kyrkor kommo till stånd. Gustaf I lät dock nedrifva
de båda sistnämnda, för att de icke skulle erbjuda
stödjepunkter åt anfallande härar. Emellertid
stadgades i det af samme konung utfärdade
privilegiebrefvet 30 juli 1529, att båda malmarna,
d.v.s. Södermalm (Åsön) och Norrmalm, skulle "blifva
under stadsens regemente och lydno". Sedermera blef
Norrmalm l. Norra förstaden 1602 skild från S. och
utgjorde ett särskildt samhälle med egen styrelse,
tills densamma enligt k. br. 21 april 1635 och
privilegierna 10 mars 1636 åter förenades med
S. Vidare tillkom större delen af Ladugårdslandet
genom k. br. 28 febr. 1639 och 5 mars 1640, hvarvid
staden erhöll vissa rättigheter med afseende på
försäljning och upplåtelse af tomter. Detta område
utvidgades ytterligare enligt k. br. 27 okt. 1670 och
28 sept. 1682. Under tiden hade drottning Kristina
till S. donerat först en del och sedan, med vissa
undantag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:30:15 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0816.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free