- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1489-1490

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vingmurar vid brofästena i n. och s., hvarjämte
yttre portförsvar anordnades äfven på holmen
mellan Södermalm och staden. På Gråmunkeholmen
(nuv. Riddarholmen) byggdes dessutom både murar
och torn. Någon sammanhängande ny ringmur kring
Stadsholmen synes dock ej ha utförts; men i
stället var en förpålning, bestående af dubbla
och af syllar förbundna pålrader, den s. k. bommen
l. kransen, nedslagen i vattnet ett stycke utanför
strandkanten. Under unionstidens fejder blefvo
emellertid stadens befästningar ofta illa åtgångna,
och vid Gustaf Vasas intåg 1523 voro många af dem i
fallfärdigt tillstånd. Då vidtogos därför af honom
anstalter till slottsbefästningens förbättring
och utökning, bl. a. i v. och s. med sträckmurar,
bastejer och graf, som medförde inflyttandet af
Nikolai kyrkas kor; och borgerskapets skyldighet
att vidmakthålla stadens befästningar inskärptes,
hvarvid särskildt södra portens försvar skulle
tillgodoses och "staden västantill" förses med
skansar och blockhus, "östantill" uppfördes däremot
7 torn med mellanliggande mer och mindre fristående
mur. I n. utgjordes portvärnet af mur och torn på
Helgeandsholmen samt inre porttorn på nuv. Mynttorget;
mot s. funnos utom det inre porttornet med
sina vingmurar ett torn på holmen i strömmen och
ett starkt torn jämte jordvall och graf utanför
landfästet på Södermalm. Erik XIV lät vid slottet
bygga en bastej nere vid sjön, och Johan III lät
fullfölja stadens sträckmur "westen till", förbättra
Söderportstornen, höja Norreportstornet, bygga starka
portar med torn i ö. och v. samt utlägga en ny bom
rundt hela staden, och 1581 uppmanades borgarna
att flitigt förbättra alla stadens befästningar,
"både torn, portar, murar och vallar". Fortfarande
fanns dock ej någon sammanhängande befästning, och
en sådan kom heller aldrig till stånd; ty under Karl
IX:s tid fick stadsbefästningen opåtalt förfalla,
ja nedbröts t. o. m. delvis, och slottsbefästningen,
som aldrig fullt afslutats, var af föga betydelse. Då
danska flottan i aug. 1612 seglat in i S:s skärgård,
upptimrades emellertid i hast ett bålverk vid
Söderport; och efter freden uppmanades borgerskapet
att iståndsätta och förbättra de bristfälliga
stadsmurarna, men vid slottsbefästningen
åtgjordes intet. Slutligen utdrogos i maj 1623
kanoner till Södermalm och sattes där i batteri för
hufvudstadens omedelbara försvar. För den otidsenliga
stadsbefästningens stärkande hade dock föga eller
intet gjorts, och så godt var nog det. Flera af
de försvarsverk, som byggts under 1500-talet, hade
nämligen kräft så lång tid, att de, när de ändtligen
blefvo färdiga, redan voro omoderna. Det var därför
ur försvarssynpunkt ingen skada, att murar och torn
under regleringsarbetena på 1630- och 1640-talen utan
skonsamhet refvos eller inbyggdes i nya hus. Längst
bibehöllos Södertorn med sina sidovallar och
framförvarande graf (sedan Järngrafven) samt det ännu
kvarstående tornet på Kiddarholmen. Något befästande
af Staden inom broarna kom ej heller mer i fråga, i
synnerhet som malmarna då började alltmer bebyggas,
utan hufvudförsvaret framflyttades på södra sidan
till de till Södermalm ledande passen ("avenyerna"),
under det att på norra sidan fast försvar ansågs
tills vidare kunna undvaras. Som skydd mot anfall
från sjösidan hade redan Gustaf Vasa börjat
befästa Vaxholmen, och härmed hade alltsedan dess
fortsatts (jfr Vaxholms fästning). I mars 1644,
då krig med Danmark ånyo utbrutit, rådslogs om
avenyernas till S. skyddande genom skansar vid
"Grinden" och Danviken; och vid båda dessa ställen
började försvarsverk också byggas och förstärktes gång
på gång (jfr Danviks skans och Grinds skans). 1656
erinrades borgmästare och råd i S., att vallen vid
Söderport behöfde repareras och få batterier samt
att vindbryggor borde anordnas vid både södra och
norra portarna; men Karl X:s planer att befästa
först Södermalm och sedan äfven Norrmalm kunde
af brist på medel ej realiseras. Äfven Karl XI
fann Stockholms befästande böra uppskjutas "till
bekvämare tid". 1673 påmindes dock öfverståthållaren
om batteriernas vid Söderport reparation, och 1677
iståndsattes Grinds- och Danviksskansarna, hvarjämte
befästningsanläggningar utfördes vid Fällström, Fittja
bro, Flottsbro och Skuru. Palmqvists 1709 inlämnade
förslag till befästningar rundt hufvudstaden hade
ingen annan påföljd, än att befästningarna vid
Grinden och Danviken iståndsattes 1710, men i
öfrigt utfördes då intet mer än ett defensionsverk
vid Hornstull, hvars fullföljande dock 1713 af
brist på medel måste afbrytas. "Till sjökantens så
mycket bättre försvarande" byggdes 1715 en bro öfver
Stocksund. 1717 uppgjordes förslag till befästande å
norra sidan från Ålkistan till Bällsta bro, där något
arbete också igångsattes, men snart afbröts. 1719
iståndsattes än en gång de befintliga försvarsverken,
till hvilka då kommit äfven verk vid Baggensstäket
(se d. o.), och en skans vid Ålkistan påbörjades. 1732
iståndsattes åter avenybefästningarna, men 1789 och
1808 års befästningsförslag ledde lika litet som 1826
års försvarskommittés förslag till något resultat;
men 1831 påbörjades en befästningsanläggning vid
Stenbrottet och 1832 en framför Tulldammen, båda
nära Karlberg. Dessa arbeten, som utgjorde delar
af en föreslagen befäst linje n. om S., afstannade
dock redan 1833 af brist på medel; och såväl 1839
som 1856 års befästningskommittéers förslag stannade
på papperet med undantag af ett större reduitverk
på platån vid Johannishof, som påbörjades 1859, men
redan 1862 måste arbetena inställas af brist på medel
och ha sedermera ej återupptagits. 1864 tillsattes
emellertid en ny kommitté uteslutande för att taga
under ompröfning 1856 års kommittés förslag till
S:s befästande, och 1866 aflämnades betänkandets l:a
del, som omfattade försvaret å södra landsidan, men
först 1869 var 2:a delen, afhandlande norra sidan,
färdig. Det hela ledde emellertid ej till något som
helst resultat. Slutligen har ännu en kommitté 1878–79
haft att yttra sig bl. a. om öppnandet af en djupare
segelled genom Baggensstäket och däraf föranledda
försvarsåtgärder, hvilka föreslogos att bli batterier
och minor i en yttre försvarslinje, en stängsellinje
och ett batteri vid Stäket, försänkning i Skurusunds
norra del och därvid äfven ett permanent verk och
2 flankerande batterier, minspärrningar i farleden
m. m. Detta förslag förordades sedan 1884; men någon
fördjupning af Baggensstäket har dock lika litet
kommit till stånd som en senare föreslagen kanal genom
Moranedet. Någon kommitté för förnyad utredning om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free