- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1495-1496

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tag, hela det n. om Mälaren och v. om Klara sjö
belägna Munkelägret, från 1672 kalladt Kungsholmen
(se d. o. 1). Därefter förblefvo stadens gränser
i hufvudsak oförändrade, ända tills Djurgården (se
d. o.), hvaraf mindre delar på 1700-talet lagts under
stadens jurisdiktion, enligt k. br.
10 aug. 1866 i sin helhet förenades med
S. fr. o. m. 1868 (gränsen i n. närmare bestämd
till kanalen vid Ålkistan enligt k. br. 23 mars
1870). Slutligen har staden på sista tiden betydligt
utvidgats både i n. och s., sedan med S., som ofvan
nämnts, införlifvats Brännkyrka socken (enligt
k. br. 22 mars 1912) och Bromma kommun (enligt
k. br. 2 nov. 1915). Under tidernas längd har stadens
område blifvit tillökadt äfven genom uppgrundningar
och en stor mängd utfyllningar.

illustration placeholder
Fig. 50. Karta öfver Stockholm på 1500-talet.


Om de särskilda stadsdelarnas bebyggande samt stadens
folkmängd under olika tider se sp. 1458–62 och 1472
och de åt stadens olika församlingar och stadsdelar
egnade specialartiklarna. Epoker i byggnadshistorien
bildade ofta i äldre tider de stora eldsvådorna. Redan
1297 brann större delen af staden ned; andra större
eldsvådor under medeltiden inträffade 1407, 1419,
1445, 1458 och 1495. Sedan Gustaf I 1552 förbjudit
uppförandet af trähus i Staden inom broarna,
minskades eldens härjningar i någon mån inom denna
stadsdel; dock afbrann där 1625 västra delen i stort
omfång. Byggandet af stenhus försvårades genom brist
på tillräckligt tegel. I fråga om malmarna dröjde
det ännu längre, innan ett byggnadssätt gjorde sig
gällande, som skyddade för större eldsvådor. 1640
nedbrunno omkr. två hundra hus vid Regeringsgatan
och trakten däromkring, och i den stora Klara brand
1751 blefvo de flesta husen vid Drottninggatan och
hela västra delen af Klaratrakten lågornas rof. På
Södermalm afbrann en stor del
af Katarina församling 1723, och en ännu större
brand 1759 lade i aska tre hundra hus inom Maria
församling. 1802 brann en del af Riddarholmen, 1822
Blasieholmen och 1857 trakten omkring Mosebacke
(på Södermalm).

S:s politiska historia sammanfaller till en betydlig del med Sveriges historia; här må därför erinras
endast om några hufvudpunkter. Redan tidigt stadgade
sig stadens politiska betydelse, i det att för
unionstidens kämpande partier besittningstagandet
af S. merendels finnes ha stått som afgörande för
frågan om herraväldet öfver hela riket. Exempelvis
kan påpekas, hurusom konung Kristian I:s försök att
återvinna Sveriges krona omintetgjordes, sedan hans
anfall mot S. misslyckats tack vare Sten Stures
seger vid Brunkeberg (se d. o.) 1471. Det mot
konung Hans revolterande nationella partiet under
Sten Sture skyndade sig att belägra S:s slott, där
Hans’ drottning Kristina inneslutit sig, och slottet
nödgades kapitulera 9 maj 1502. Tre dagar därefter
ankrade Hans med en dansk flotta vid Djurgårdslandet,
men fann ett anfall på S. fruktlöst. När sedermera
Kristian II tänkte återupprätta unionen och göra
sig till herre öfver Sverige, riktade han sitt
angrepp mot S.; två gånger blef han tillbakaslagen
(1517 och 1518), men tredje gången dagtingade den
af Kristina Gyllenstierna i det längsta försvarade
staden, hvarefter Kristian erkändes som konung och
(nov. 1520) kröntes i S. (Om S. som kröningsstad se
Kröning.) Då inträffade en af de hemskaste episoderna
i stadens historia: Stockholms blodbad (se d. o.), som
i st. f. att, som han hoppats, stärka tyrannens makt,
gaf stöten till hans fall. Det blef nu befriarens,
Gustaf Vasas, tur att belägra S., och midsommaraftonen
1523 kunde han hålla sitt intåg i staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:22 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free