- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
33-34

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmska, stadsdialekten i Stockholm - Stockholms kappsimningsklubb. Se Simsällskap - Stockholms kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

t. ex. vikker, veckor, gater, gator, eller på -ur,
t. ex. flikkur (förr vanligare), best. plur. har
ändelserna -ana - i mera vårdadt språk -arna -,
t. ex. hästana, dagana, äfven skräddana, snikkana
(äldre snikkrana, bagrana), och -ena (l. -erna),
t. ex. prestena, flikkena (1. -una), föttena
(l. -erna), takena, husena. Bland pronominalformer
märkas: han om alla substantiv af den-kön,
t. ex. dörrn - han, spår vangen - han, mössan -
han
; dom i st. f. de (di), äfven som subjekt
(dom ä ute), genit. domses; frågepronominet
vikken o. s. v. Adjektiven på -ig och -lig mista
-g i uttalet, men ha i neutrum -it, t. ex. väldi,
hyggli
, n. väldit, hygglit; imperf. af typen kalla
heter kalla’, hoppa’, ropa’, och supinum slutar på
-a, t. ex. måla, målat; sup. af starka verb ändas
på -i (i yngsta språket kanske -e), t. ex. fari,
skrivi, sprungi
l. springi, dragi, slagi (äfven slagi,
stått och förr äfven i svaga verb: köpi, välji), men
neutr. af particip och adjektiv har -t, t. ex. borde
e målat
, de e skrivet, de e galet.

Om stockholmskans äldre öden känner man ej
mycket. Emellertid kan man se, att de uppländska
(eller södertörnska) dragen förr varit talrikare och
mer framträdande än nu: ännu för några årtionden sedan
hette det som i bygdedialekten gali för galet (stundom
stafvadt galigt), på Rydqvists tid (1850-talet) voro
vissa a-former af svaga maskulina mycket allmännare,
t. ex. bulla, släda (ännu hos Strindberg), droppa,
kälk-bakka
(alla med plur. på -ar). Lång vokal
framför -m på uppländskt vis var på 1700-talet
brukligare än nu, t. ex. skräma, skrämma. Nom. dom
för de är tidigast anträffad i en teaterpjäs från
1816. Den allmänna förblandningen af e och ä kan
konstateras från förra hälften af 1800-talet; i
vissa fall är den äldre. I början af 1700-talet hade
stockholmskan ännu särskild artikelform för feminina
subst., nämligen -an, t. ex. handan, wälan, världen;
dock var det enligt Tiällmann redan tidigare (1696)
"galant" i Stockholm att säga han om daggen, själen,
dörren
. Best. plur. af typen fötter, präster slutade
omkr. 1725 på -än l. en: fötträn, prästrän (liksom
i s. v. Uppland). Stockholmskans nya afvikelser
från uppländskan äro i regel lika många närmanden
till skriftspråket och till det af skriftspråket
påverkade vårdade talet. Ofta äro de på samma gång
närmanden till dialekterna s. om Uppland och Mälaren;
det gäller särskildt sådana drag, som utanför Uppland
och Stockholmstrakten ha blott liten utbredning i
dialekterna eller alldeles saknas. Goda upplysningar
om (äldre) stockholmska ges af Rydqvist i "Svenska
språkets lagar" (1850-74). Af litteratur, som sträfvar
att återge stockholmsspråk, må nämnas H. Molander,
"På Kornhamnstorg" (i "Svenska landsmålen", I)
och partier af Martin Kochs romaner, särskildt "Guds
vackra värld" (1916). Jfr litteraturförteckningen till
art. Slangspråk. B. H.

Stockholms kappsimningsklubb. Se Simsällskap.

Stockholms kloster. Utom det till klarissinnornas
orden hörande Klara kloster (se d. o.) funnos ett
svartbrödra- och ett gråbrödrakloster. Svartbrödra-
l. dominikanklostret låg i Staden inom broarna i
nuv. kvarteret Juno
vid Svartmangatan, som just uppkallats efter
svartbröderna. Klostrets tillkomsttid är icke
med full säkerhet känd; men 17 april 1289 köpte
dominikanerna en egendom nära Söderbro, hvarest
ett hospits skulle inrättas för dominikanerna från
Sigtuna, när de voro i Stockholm. Denna egendom
uppgick sannolikt i klostertomten; det förmäles
dock i "Diarium fratrum minorum Stockholmensium",
att konung Magnus Eriksson 1335 skulle ha gett en
tomtplats åt bröderna. Några år senare erhöll konungen
genom supplik 24 juli 1343 hos påfven Klemens VI
tillstånd att grundlägga en inrättning med kapell
och öfriga byggnader för bröderna; men ännu i början
af 1400-talet synes kyrkan icke ha fullbordats, enär
påfven Bonifatius IX 23 dec. 1401 lofvade aflat åt
dem, som på vissa högtidsdagar besökte denna kyrka och
bidrogo till dess fullbordande. 1407 rasade en så svår
brand, att åtskilliga byggnader jämte biblioteket
förstördes och flera bröder omkommo. Därefter
torde nya byggnader ha uppförts. Klostret var ofta,
i likhet med gråbrödraklostret och gillestugorna,
mötesplats vid viktiga politiska underhandlingar;
så valdes där 1501 Sten Sture för andra gången
till riksföreståndare. Klosterkomplexen, inom
nuv. kvarteret Juno och kanske äfven en del
af kvarteret Venus, synes ha bestått i n. af
kyrkogård, s. därom klosterkyrkan, antagligen inom
nuv. Svartmangatan n:r 18 och 20, och vidare söderut
af klostergården och en del ekonomibyggnader. Ännu
i slutet af 1800-talet funnos källarhvalf med
krysshvälfda tak kvar. Genom reformationsreduktionen
indrogs klostret till kronan och nedbröts 1547, och
teglet fördes till slottet. Klostrets rikedom under
medeltiden var ej obetydlig till följd af en mängd
gåfvor. Så gaf 1494 fru Birgitta Olofsdotter (Tott)
på Hammerstad, änka efter herr Erengisle Nilsson,
till klostret gården Lederne i Solna socken. Torstuna
härad var prediko- och underhållsområde för
svartbröderna. Gråbrödra- l. franciskanklostret
Gråmunkeholm (nuv. Riddarholmen) säges vara anlagdt
af Magnus Ladulås, men fundationsbrefvet saknas. Det
äldsta i behåll varande gåfvobrefvet 7 okt. 1286
gäller icke nämnda holme, utan vattnet mellan
densamma och staden, och det förbjöds att utanför
själfva klosterplatsen uppföra någon byggnad utan
tillstånd af ordens "minister provincialis", enär
holmen getts bröderna för att användas för deras
behof. Om klosterkomplexen med kyrkan och öfriga
byggnader se Riddarholmen och Riddarholmskyrkan. Ur
klostrets historia må ytterligare anföras, att
konungarna Magnus Eriksson och Håkan 1362 påbjödo,
att höfvitsmännen i Stockholm skulle årligen, då
gråbröderna firade Magnus Ladulås’ årsmot, ge dem vax,
öl, bröd, sill m. m. Utom Gråmunkeholmen egde klostret
en del gårdar; så gaf Gustaf Karlsson (Gumsehufvud)
28 sept. 1475 gråbröderna två gårdar på Lederne
(nuv. Kungsholmen), för hvilken gåfva mässor skulle
hållas vid S. Katarinas altare "nordväst i kyrkan". I
klostret höllos, särskildt mot medeltidens slut,
många sammankomster af regeringen, hvarvid såväl
rättegångs- som riksärenden handlades. Till det
kloster, som johannitorden sedan slutet af 1100-talet
egde i Eskilstuna, hörde ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free