- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
101-102

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stokes, sir George Gabriel - Stokesley, John - Stokes' liniment - Stokesska lagarna - Stokhuset - Stokke - Stokken - Stokmarknes - Stoksund - Stoköen - Stol - Stol - Stola - Stola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hand. Sedermera undersökte S. 1864 ljusabsorptionen
hos blodlösningar och olika glassorter och
framhöll dess bruk för kroppars igenkännande
och för teleskops akromatisering. Han undersökte
de mikroskopiska objektivens teori, radiometern,
värmeledningsförmågan hos kristaller, tyngdkraftens
växlingar o. s. v. Hans sista större arbete berör
Röntgenstrålarnas natur (1897, 1900). S. anses som en
af Kirchhoffs och Bunsens föregångare i upptäckten
af spektralanalysen. Synnerlig vikt har på sista
tiden hans lag om fallhastigheten för små kulor i
en gas eller vätska fått inom läran om elektriska
elementarkvanta. Hans Lectures on light utgåfvos
1884-87, hans Mathematical and physical papers
utgåfvos i 3 bd af honom själf 1880, 1883 och 1901
samt i 2 nya bd 1904-05 efter S:s död af Larmor, som
också utgaf Memoirs and scientific correspondence
of S
. (1907). S. publicerade också den populära
boken Natural theology (1891-93). 1852 fick han
Rumfordmedaljen, 1893 Copleymedaljen från Royal
society, där han var sekreterare i 30 år (från 1854)
och sedan president (1885-90). 1899 firades under
deltagande af en mängd representanter från universitet
och lärda sällskap i hela den civiliserade världen
ett sällsynt storartadt jubileum (50 års) af hans
utnämning till professor i Cambridge, hvarvid en
guldmedalj slogs till S:s ära och marmorbyster
af honom skänktes till Pembroke College, som
han tillhört som student och fellow, och till
universitetet. S. A-s.

Stokesley [ståu;ksli], John, engelsk biskop,
f. 1475, d. 1539, genomgick Oxfords universitet,
blef Henrik VIII:s kaplan, användes i diplomatiska
beskickningar, särskildt 1530 för att inhämta
utlåtanden om konungens äktenskapsskillnad. 1530
blef han biskop af London. Han stred teologiskt med
Cranmer och förföljde energiskt kättare. Hj. H-t.

Stokes’ [ståuks] liniment. Se Liniment och
Stokes, W.

Stokesska lagarna [ståu’ksska], fys. Det motstånd,
som en kropp röner vid sin rörelse genom en vätska
eller gas, beror dels på trögheten (se d. o.), dels
på inre friktionen (se Friktion, sp. 1432). Ju mindre
hastigheten är och ju mindre dimensioner kroppen
har, desto större betydelse får friktionsmotståndet
jämfördt med tröghetsmotståndet. Molnen bestå af
små vattendroppar, hvilkas diameter uppskattas till
omkr. 0,001 cm. Vid så små kroppar kommer endast
friktionsmotståndet i betraktande och dess storlek
(F) kan enligt G. G. Stokes (se denne) för en kropp
af sfärisk form bestämmas genom lagen F = 6pi pirc,
där pi är inre friktionen, r radien hos kulan och c
kulans hastighet. Sluthastigheten (c1) hos en liten
kula af specifika vikten s, som faller i en vätska
eller gas af specifika vikten s1, kan med
tillhjälp af denna lag beräknas: c1 =
2gr2(s-s1)/9μ
där g betyder tyngdkraftens acceleration. För en
vattendroppe med radien 0,001 cm. finner man, då
pi= 0,00018, g=981 cm. och s-s1 sättes lika med
1, sluthastigheten vara l,21 cm. i sekunden. Då
sluthastigheten är så ringa, komma molnen skenbart
att sväfva i luften. - Om Stokes’ lag rörande det
fluorescerande ljusets brytbarhet se Lag, sp. 811.
T. E. A.

Stekhuset [stack-] kallades sedan 1670 ett
fängelse i Köpenhamn, där förbrytare
sattes i stocken (se
Stockstraff) och som 1741-1851 var straffängelse för
fästningsfångar ("stokhusfanger"). Det rymde
bortåt 500 fångar. I stokhuset höll dessutom den
s. k. "inkvisitionskommissionen" 1686-1842 sina
rättegångar, med rätt att använda "skarp examination",
d. v. s. olika slags tortyr (afskaffad först 1837).
E. Ebg.

Stokke [stå7-], härad och pastorat s. v. om Tönsberg,
v. om Tönsbergfjorden, Jarlsberg og Larviks amt,
Norge. 118,79 kvkm. 4,951 inv. (1910). Vid
Tönsbergfjorden ligger Melsomviks (se
d. o.) örlogsstation. K. V. H.

Stokken [stå’kkn], socken i Östra
Molands pastorat, Kristiansands stift,
Norge. 12,29 kvkm. 803 inv. (1910).
K. V. H.

Stokmarknes, handelsplats med ångbåts-, post-,
telegraf- och telefonstation på Hadselöen,
Nordlands amt, Norge. 270 inv. (1910). S. är säte
för det stora Vesteraalske dampskibsselskap och flera
hafsfiskebolag samt knutpunkt för Nordlandstrafiken. I
S. utkommer "Vesteraalens avis" 2 ggr i veckan.
K. V. H.

Stoksund. 1. Härad och socken på Fosenhalfön
n. om Trondhjem, S. Trondhjems amt, Norge. 114,23
kvkm. 1,299 inv. (1910). Utanför kusten mot Frohavet
ligga de stora öarna Linesöen (16,64 kvkm.) och
Stoköen (se d. o.); härifrån idkas rikt gifvande
sillfiske. Ångbåtsförbindelse med Trondhjem. -
2. Sund och ångbåtsstation. Se Stoköen.
1. K. V. H.

Stoköen, en 16,71 kvkm. stor ö, S. Trondhjems amt,
Norge. 354 inv. (1910). Genom Stoksund, som i
n. och ö. skiljer S. från fastlandet, är stark
ångbåtstrafik. På öns sydsida ångbåtsstationen
Stoksund. K. V. H.

Stol, mek. Se Hammarställning sp. 1257.

Stol. Se Möbel.

Stola, lat., i det gamla Rom lång kvinnodräkt;
ett för den romerska kyrkans diakonat, presbyterat
och episkopat gemensamt ämbetstecken, buret vid
ämbetsförrättningar och bestående af ett hvitt,
med trenne kors prydt band (af siden eller
silfvertyg). Som liturgiskt insignium är stolan
påvisbar i Västerlandet på 500-talet och kallades
urspr. orarium (af os, mun, sedermera härledt af
orare, bedja). I det latinska profana språkbruket
betecknade stola matronornas långa, veckade klänning
och i det kyrkliga den liturgiska ämbetsdräkten i dess
helhet. Med tiden kom det att betyda det specifika
ämbetstecknet i den liturgiska klädnaden. Se vidare
Dräkt, sp. 928, och Mäss-skrud. Om Jura stolæ se
Jura, sp. 299. - Stola (fr. étole) är äfven namn på
en lång, bred och platt pälsboa. E. M. R.

Stola, gods i Strö socken, Skaraborgs län, på
Kållandsö, bestående af 2 5/8 mtl, tax. till 120,000
kr. (1915). Manbyggnaden, från 1713, är uppförd
af stora stenblock i två våningar och vittnar i
sitt förfall (den har stått obebodd sedan början af
1800-talet) liksom den omgifvande härliga ekparken
om gångna tiders praktlystnad och sinne för naturens
skönhet. Godsets anor gå mycket långt tillbaka,
ända till 1100-talet, då S., under namnet Stordha,
1129 enligt ett pergamentsbref egdes af en Simon
Pedersson. Under 1200- och 1300-talen vet man
ingenting om gårdens egare. Under midten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free