Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Straffregister - Straffränta - Straffrätt - Straffsammanläggning - Straffskärpningsgrunder - Straffteori - Straffvakt - Straffängelse - Strafförvandling - Strahlegg - Straight - Strait of Dover - Straits settlements
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående lif, om hans vita ante acta; och systemet
med ett för hela landet gemensamt straffregister
tillgodoser enklast och bäst detta behof. I
några hänseenden är det för straffets bestämmande
oundgängligt, att domstolen har tillgång till utdrag
af straffregistret; så är framför allt förhållandet,
då återfall i brott föranleder förhöjdt straff. -
Om skyldighet i vissa fall att inhämta utdrag af
straffregistret innehåller kung. 26 nov. 1914
bestämmelser. E. K.
Straffränta. Se Öfverränta.
Straffrätt, jur., betecknar i objektiv mening
rättsreglerna för statens straffande verksamhet,
i subjektiv mening statens rätt att straffa. I den
förra bemärkelsen omfattar ordet i vidsträcktaste
mening äfven straffprocessrätten. Vanligen förstås
dock därmed endast de materiella rättsreglerna
om brott och straff. I denna betydelse är ordet
liktydigt med kriminalrätt. Uttrycket används
äfven ofta för att beteckna den vetenskap,
som har dessa rättsregler till sitt föremål.
N. S-g.
Straffsammanläggning, jur. Se Sammanläggning 3.
Straffskärpningsgrunder, jur., kallas sådana
försvårande omständigheter, som enligt lagens
föreskrift föranleda tillämpning af en svårare
strafflatitud än den eljest för ett brott föreskrifna. Någon
omständighet, som vid alla brott medför en dylik
verkan (s. k. allmän straffskärpningsgrund),
finnes icke i svensk lag. I främmande lagar utgör
stundom återfall (se Iteration) en sådan. Däremot
omtalas sådana omständigheter i stor omfattning vid
särskilda brott. Den vanligaste är, förutom återfall,
att någon af brottet fått svår kroppsskada eller
död. Ofta uppställer lagen helt allmänt regeln,
att en svårare latitud blir tillämplig, om
"omständigheterna äro synnerligen försvårande",
alltså utan att uppställa kraf på förhandenvaron
af någon viss sådan. Jfr Mildrande omständigheter.
N. S-g.
Straffteori, jur., vetenskaplig förklaring
af straffets ändamål. Redan inom den antika
kulturvärlden påträffas dylika försök. Sålunda skall
redan sofisten Protagoras ha lärt, att staten icke
straffade för att hämnas den handling, som redan
egt rum och icke kunde göras ogjord, utan blott
för att förekomma, att den skyldige ånyo förgår
sig, samt för att genom den skyldiges bestraffande
afhålla jämväl andra samhällsmedlemmar från att
förgripa sig mot rättsordningen. Äfven den kristna
medeltidens centrala tänkargestalt, Tomas från Aquino,
vill söka förklaringsgrunden till straffet icke
däri, att det afser hämnd för begången oförrätt,
utan däri, att det är ett slags andlig medicin,
afseende brottslingens andliga välfärd (lat. poena est
medicinalis). Visserligen gingo de grymma straffbuden
i den mosaiska rätten, hvilken denna tid tillerkändes
gudomlig giltighet, vida utöfver denna gräns; men
han tröstade sig med, att så var fallet äfven med den
eviga fördömelsen. I båda fallen gick Guds rådslut i
fullbordan till andra syndares omvändelse: Pestilente
flagellato stultus sapientior fit ("därigenom att
den fördärfvade varder plågad, blir den dåraktige
visare"). Men i öfrigt är hvad hos äldro tiders
författare i detta hänseende anföres mångtydigt
och sväfvande.
Man nöjer sig i allmänhet med att fasthålla straffets
egenskap af en statens hämndeakt mot förbrytaren
och försvarar dess måttlöshet och grymhet genom
hänvisning till behofvet att afskräcka vanartiga
människor. Verkligt genomförda straffteorier ha
uppställts först i modern tid. Man plägar indela
dem i absoluta och relativa. Till de absoluta
teorierna höra vedergällningsteorierna, enligt hvilka
straffets ändamål är gifvet i och med straffets eget
begrepp. Detta uppfattas nämligen som ett sådant
ingrepp i eljest rättsligt skyddade intressen på
grund af en afvikelse från rättens regler, som eger
rum i syfte att tillfoga vederbörande ett lidande
för den orätt han gjort (jfr Straff). Och därmed
är ock tillika straffets ändamål angifvet. (Om
dessa teorier se vidare Vedergällningsteori.) I
motsättning till dessa teorier ställas som relativa
straffteorier den moraliska förbättringsteorien och
preventionsteorien, enligt hvilka straffets ändamål
icke är uttömdt med syftet att tillfoga lidande,
utan ytterst afser att garantera rättsreglernas
upprätthållande. Förbättringsteorien ser därvid
straffets syftemål i den brottsliges sedliga
förbättring. Denna teori är ett uttryck för
en öfverdrifven optimism i fråga om straffets
verkningsförmåga och har i praktiskt hänseende
egentligen varit af betydelse i negativ riktning,
genom att energiskt kämpa för en utmönstring af
alla sådana straffarter, som kunna verka sedligt
nedbrytande på den brottslige. Vida större betydelse
tillkommer däremot preventionsteorien. Enligt
denna är straffets ändamål blott att för framtiden
förebygga rättskränkningar från den brottsliges samt
andra samhällsmedlemmars sida. Allteftersom den
därvid har allenast den brottslige eller jämväl
öfriga samhällsmedlemmar för ögonen, uppdelas
den i specialpreventionsteorien (i äldre tid
ofta utan vidare benämnd preventionsteori) samt
generalpreventionsteorien (i äldre tid äfven
benämnd afskräckningsteorien). Härom se vidare
Preventionsteori. De relativa straffteorierna kunna
naturligen kombineras med hvarandra. Man talar då om
sammansatta straffteorier. Större vanskligheter möter
det däremot, teoretiskt sedt, att inbördes förena
vedergällningsteorien med de relativa straffteorierna,
ehuru äfven detta stundom försökts. Detta hindrar
naturligtvis icke, att de i det praktiska rättslifvet
kunna vid sidan af hvarandra påverka lagstiftaren. Jfr
härom Vedergällningsteori. N. S-g
Straffvakt. Se Straffexercis.
Straffängelse. Se Straff-fängelse.
Strafförvandling. Se Straff-förvandling.
Strahlegg, pass i Bernalperna, i schweiziska
kantonen Bern, mellan Finsteraarhorn och
Schreckhorn. 3,351 m. Vägen är svår,
men erbjuder storartade glaciärpartier.
(J. F. N.)
Straight [stréYt], eng., spelterm i poker (se d. o.),
betecknande fem kort i oafbruten följd efter valör;
straight flush [nVj], samma följd af kort i en färg.
Strait of Dover [stréYt ev dåu’vo], eng. Se
Kanalen.
Straits settlements [stréYts s^tlmonts], eng.,
"kolonierna vid sundet", brittisk kronkoloni vid
Malakkasundet, omfattande ön Singapore jämte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
