- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
357-358

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strongyloidae - Stronsay - Strontian - Strontianit - Strontium - Strood - Strophanthin - Strophanthus - Strophenlied

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(trådmaskar) och kl. Nemathelminthes inom
maskarnas typ. De till S. hörande maskarna utmärkas
företrädesvis därigenom, att bakre kroppsändan
hos hannen är försedd med en af två skärm-
eller klocklika, hinnartade utskott bestående
utvidgning, som omger kloaköppningen och tjänar till
vidfästningsapparat under parningen; dessutom höra
till den hanliga kopulationsapparaten två böjda,
kitinartade, rörliga taggar (spicula). Till denna
familj hör en af människans farligaste parasiter,
Dockmius (Ancylostoma) duodenalis, som lefver i
hennes tunntarm, där den fäster sig och suger blod;
hannen är 8-10 mm. lång. Den tyckes förekomma öfver
hela jorden, särskildt i dess varma delar, saknas ej
heller i Tyskland, Schweiz m. fl. st. Företrädesvis i
Nilländerna förekommer den allmänt och åstadkommer en
sjukdom, bekant under namnet egyptisk kloros. Äggen
utvecklas i det fria utom människokroppen, sannolikt i
fuktig jord och i dypölar, hvarest ungen lefver någon
tid. Genom försök har ådagalagts, att infektionen
åstadkommes genom omedelbar import af larverna. -
Mycket nära besläktadt med Dochmius är Sclerostomum
armatum
, af hvilket djur honan uppnår en längd af
55 mm.; den lefver i hästens blind- och groftarm. -
Palissadmasken, Eustrongylus gigas, bär en krans
af sex papiller, hannen med ett spiculum, blir ända
till 40 cm. lång och förekommer i hästens, vargens,
nötkreaturens m. fl. djurs njurbäcken, mer sällan i
kroppshåligheten; undantagsvis har den ock anträffats
hos människan. L-e.

Stronsay [strå’nséi], en af Orkney-öarna (se d. o.).
38 kvkm. Omkr. 1,200 inv.

Strontian, kem. Se Strontium.

Strontianit Sulzer, miner., ett mineral
(= SrO.CO2), som kristalliserar i rombiska systemet,
men liksom whiterit och aragonit med hexagonal
habitus. Det är i allmänhet färglöst, stundom
grågrönt eller gulaktigt, genomlysande, smälter
för blåsrör i tunn kant, sväller, lyser starkt
och färgar lågan röd. Hårdhet = 3,5. Eg. v. =
3,6-3,8. Löses af saltsyra. Används för framställning
af strontiumpreparat och förekommer vid Freiberg,
Harz, Westfalen, Schlesien, Salzburg och Strontian
i Skottland, där mineralet först fanns och efter
hvilken ort det fått sitt namn. Ant. Sj.*

Strontium, kem., ett af Klaproth 1793 upptäckt
metalliskt grundämne, som erhållit sitt namn efter byn
Strontian i Skottland, där dess karbonat och sulfat
anträffades som mineral (se Strontianit). Strontium
hör till de alkaliska jordmetallerna (se
Jordartmetaller) samt liknar dels kalcium,
dels barium. Metallen, som bäst framställes
genom reduktion af oxiden med aluminiumpulver,
är silfverhvit och syrsättes mycket lätt. Dess
eg. v. är 2,63 och dess atomvikt (Sr) är 87,63,
eller nära medeltalet mellan kalciums och bariums
atomvikter. Strontiumoxid, SrO, kallas strontian
(l. strontianjord) och ger med vatten ett svårlösligt
hydrat, som är en mycket stark bas. Det har fått
mycket viktig användning för utdragning af socker ur
hvitbetsmelass (se Socker, sp. 224). Strontiums salter
äro färglösa eller hvita, men färga lågan karminröd,
hvarför strontiumnitrat används i fyrverkerikonsten.
P. T. C.*

Strood [strö’dj, förstad till Rochester (se d. o. 1).

Strophanthin. Se Strofantin och Strophanthus.

Strophathus P. DC., bot. farm., ett släkte af små
träd eller klättrande buskar ("lianer"), hörande
till fam. Apocynaceæ. Bladen äro korsvis motsatta,
fjädernerviga. Blommorna sitta i knippen, ofta tätt
sammandragna; blomkronorna, hvilkas färg växlar
mellan hvitt, gulaktigt, brandgult, rödt och
purpur, ha trattlik form, med pipens svalg till
en del slutet af fjäll och brämet deladt i långa
franslika flikar. Frukten består af 2 baljkapslar
med en mängd frön, försedda med ett långt, upptill
långhårigt spröt. Detta släkte står nära intill vår
bekanta "rosenlager" (Nerium Oleander L.) samt det
tropiska släktet Wrigthia R. Br., hvars frön rätt
mycket likna S.-fröna, när fröhåret är borttaget. Man
känner öfver 40 arter, af hvilka de flesta tillhöra
tropiska Afrika och några dessutom förekomma i
Asiens varmaste delar. Tre eller fyra arter ha på
senare tider ådragit sig stor och, såsom det synes,
välförtjänt uppmärksamhet, emedan af dem erhålles
ett vid hjärtsjukdom värderikt läkemedel (remedia
cardiaca
). En af dessa arter, S. Kombé (tropiska
Öst-Afrika), beskrifves som en lian, hvars stam
är omkr. 10 cm. i tvärlinje, med skroflig bark och
blekgula blommor. Frukterna äro omkr. 15 cm. långa
och 5 cm. i tvärlinje på midten, afsmalnande
åt båda ändar. En annan art, S. hispidus P. DC.,
från Väst-Afrika, har sträfhåriga blad och nästan
jämbreda baljkapslar af omkr. 30 cm. längd och
endast 1,5 cm. tjocklek. Dessa arter lämna drogen
semen Strophanthi (S.-frön), som utgöres af fröna
befriade från sprötet. Fröna äro hos S. hispidus
ungefär 15-18 mm. långa och omkr. 4 mm. breda,
lansettlika, med ena sidan plan och den andra försedd
med en längs midten löpande list, som fortsättes
i det fjäderlika, glänsande frösprötet. Hela
fröet är sidenglänsande af fina, hvita hår. Hos
S. Kombé äro fröna brungröna och icke sä rikt
hårbeklädda. Af dessa frön bereda infödingarna,
sedan de noga aflägsnat fröhåren, ett slags extrakt,
som smörjes på pilspetsarna och som, infördt i ett
djurs kropp, fäller det dödt till marken därigenom,
att hjärtat stannar i sammandragningstillstånd, innan
djuret hunnit springa 100 steg - uppges det. Denna
verkan beror på en giftig glykosid, strofantin
(se d. o.), som finnes i fröna från 1,6 till 3,5
proc. Den olika halten af den verksamma beståndsdelen
förklarar, hvarför vid drogens användning på människor
resultaten kunna utfalla ganska olika. Helst böra
användas de brungröna frön, som i handeln gå under
namn af kombéfrön, i hvilken drog sannolikt ingå
frön af flera S.-arter, bl. a. S. Kombé, hvilka äro
kraftigare än de hvithåriga, sidenglänsande. Dessa
frön, semen Strophanthi, användas i form af tinktur
(1:20), beredd med koncentrerad sprit. Af denna
svagt gulgröna tinktur ges 5-10 droppar i vatten 3-4
gånger om dagen (icke öfver 50 droppar på dygnet)
mot hjärtsjukdomar. Strophanthus verkar snabbare än
digitalis, men dess verkan är mindre kraftig och ej
så ihållande. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)

Strophenlied [stråfenlit], mus. Se Lied.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free