Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 425-426 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömbacka - Strömberg - Strömberg, Johan Peter - Strömberg, Adam Teodor (Tore) - Strömberg, Otto Maurits - Strömberg, Hans Jakob

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

manufaktursmedja, kvarn och såg, vid Moviken
masugn och vid Hedvigsfors 3 stångjärnshammare och
3 härdar samt masugn, manufaktursmedja,
kvarn och såg.

Strömhacka bruks kapell, kontorsbyggnad och manbyggnad.

Ett af P. A. Tamms
arfvingar byggdt brukskapell (se fig.) invigdes 1864.
Tillverkningen nedlades snart vid Hedvigsfors. 1876
öfvergingo Strömbackaverken till Iggesunds aktiebolag,
1903 till det då bildade S. bruks a.-b.

Strömberg, adlig ätt. Se Stromberg.

Strömberg, Johan Peter,
svensk-norsk teaterledare, f. 1772 i Stockholm,
d. 1834 i Kristiania. Se Norge, sp. 1413.


Strömberg. 1. Adam Teodor (Tore) S., biskop,
vitter författare, f. 5 juni 1820 i Strängnäs, d. där
3 maj 1889, son till professorn teol. doktor Erik S.,
blef 1839 student i Uppsala, försörjde sig ett par år
som informator i Värmland och Stockholm och studerade
därefter (1841-48) i Uppsala, där han snart blef
uppburen som talare och visdiktare. 1848 promoverades
han till filos. magister och fick s. å. anställning
vid läroverket i Örebro som extra lärare och tidtals
äfven som lärare i gymnastik. Till Strängnäs återvände
han höstterminen 1852 och tillträdde där 1853 en
ordinarie adjunktur. Sedan han 1861-62 i Uppsala
idkat teologiska studier, prästvigdes han 1863 och
fick 1864 domprost- och kyrkoherdebefattningen i
sin födelsestad. 1880 blef han pastor primarius och
kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Sedan
han blifvit uppförd i första förslagsrummet till
biskop i Strängnäs stift, fick han 1881 fullmakt
till denna plats. Stiftets förtroende hade han förut
gång på gång erhållit, bl. a. som dess ombud vid
kyrkomötena 1868, 1873 och 1878. Bland allmänna
uppdrag, som S. fick, märkes f. ö., att han var
landstingsman i Södermanlands län 1865-74 och led. af
Andra kammaren 1876-78 samt led. i gransknins:snämnden
öfver
psalmbokskommitténs arbeten och förslag 1883-88. Vid Lunds
universitets jubelfest 1868 promoverades han till
teol. doktor. Inom de många verksamhetsområden,
som hans lifliga lynne och rika begåfning med varm
håg omfattade, gjorde han beståndande insatser. Som
lärare hade han namn om sig som på sin tid en af
de ypperste, som kyrkoherde vann han särskildt
förtroende som konfirmationslärare; genom sitt
reformatoriska ingripande i folkskolornas utveckling
bidrog han väsentligt till deras förbättring och
utvidgning, som biskop omfattades han af stiftets
prästerskap med varm tillgifvenhet, stort förtroende
och tillbörlig respekt. I kyrkomötet, riksdagen och
landstinget hörde han som oftast till minoriteten:
inom riksdagen ansågs han vara alltför konservativ,
inom kyrkomötet alltför liberal. Som talare var
han högt skattad. Hans diktkonst var kanske med
skäl mest beundrad i tillfällighetspoesien. Utom
åtskilliga tal och predikningar utgaf han:
Invalidens saga (1852, belönt med Svenska akademiens
mindre pris 1851), skaldestycket Holofzin (1857,
belönt med Svenska akademiens mindre pris 1856),
Iagttagelser rörande scholväsendet i Tyskland
(1862, efter en med statsanslag 1861 företagen resa),
Geografisk-ethnografisk läro- och läsebok för skolor
och vetgirig allmoge (1865), Om församlingen och
dess lifsyttringar (1873), Bilder och minnen från
södra Mälarstranden (1878), en minnesteckning öfver
Laurentius Andreæ (1879), Andeliga sånger (1882),
en minnesskrift öfver Martin Luther (1883), Den
heliga striden (1888) och Baldersfesten, dramatisk
tidsbild från 8:de årh. (s. å.). - Den starka och
varma underströmmen i hans hela lif var kärleken till
hemmet, hembygden och fosterlandet. Se J. Wahlfisk,
"Biskop A. T. S." (1891), och K. A. Hagström,
"Strengnäs stifts herdaminne" (I, 1897).

2. Otto Maurits S., den föregåendes brorson,
bergsingenjör, politiker, f. 28 aug. 1856 i Örebro,
genomgick Tekniska högskolan 1874-77, var 1881-92
bruksförvaltare vid Strömsbergsverken i Uppland och
disponent där 1893-97, disponent och styrelseled.
i A.-b. Österby bruk från 1897. S. har inom länet
rönt många prof på förtroende och aktning. Han
var landstingsman 1887-96 samt från 1899
(vice ordf. 1902-07, ordf. sedan 1908). Han
har tillhört Första kammaren sedan 1905. Efter
suppleantskap i ett par utskott har S., som är
konservativ protektionist, 1913-18 varit led. i
statsutskottet och är järnvägsfullmäktig sedan 1908.
1. Fr. 2. J. C.

Strömberg, Hans Jakob, arkitekt, f. 1821 i
Strömstad, d. 1872, blef student i Lund 1839,
men egnade sig hufvudsakligen åt byggnadskonsten
under ledning af Brunius. Han gjorde sig bemärkt
1848, då hans ritningar till Akademiska föreningens
hus antogos. S. upptog Brunius’ älsklingsidé, den
romanska stilens tillämpning på moderna uppgifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>