- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
655-656

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sudeterna - Sudhanvan - Sudler - Sudmaischar - Sudor - Sudorifica - Sudra - Sudraka - Sudreimsaetten - Sudreyjar - Sudrmannaland - Sudrvegr - Sudsja - Sudurnes - Suduroy - Sue, Joseph Marie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delen af dem, t. ex. Türingen. Det omkr. 300
km. långa, 40-80 km. breda bergssystemet har till en
del väldiga höjder, men ock på ej få ställen djupa
skärningar, som, jämte det de tjäna samfärdseln,
fördela bergssystemet i flera enskilda partier. Dessa
äro 1) Lausitzbergen, från Elbes sandstensberg
till Görlitzer-Neisse, väsentligen bestående af
granit och kulminerande i Jeschken (1,013 m.); 2)
Iserbergen, mellan Neisse och Queis, af gnejs och
glimmerskiffer, med högsta toppen Hinterberg (1,126
m.); 3) Riesengebirge (so d. o.), till öfre Bober,
med den högsta toppen i hela systemet, Schneekoppe
(1,603 m.), äfven detta parti bestående nästan
uteslutande af granit; 4) Waldenburgs bergland,
som består af flera isolerade berggrupper, delvis
af vulkaniskt ursprung, af intill 928 m. höjd,
samt rikt på stenkol och järnmalm och med många
besökta badorter (Salzbrunn, Görbersdorf); 5)
Eulengebirge (se d. o.), en 32 km. lång, 1,000 m. hög
gnejskedja med silfvermalmgångar, hvilken ligger
n. om följande partier och parallellt med dem; 6)
Heuscheuer, ett smalt sandstensberg, som
höjer sig till 920 m.; 7) Adlerbergen af granit med
toppen Hohe Mense, 1,083 m., genom Erlitz l. Adler,
gränsflod mot Böhmen, skildt från den något lägre
(978 m.) nordöstra kedjan, Habel-Schwerdtergebirge;
8) Glatzer Schneeberg, 1,424 m. högt, af gnejs och
glimmerskiffer, afviker alldeles från S:s riktning
och går mot n. ö., gifvande upphof till Neisse,
March och Wilde Adler, alltså vattendrag till
Oder, Donau och Elbe (Östersjön, Svarta hafvet och
Nordsjön); 9) Reichensteinbergen ha S:s vanliga
riktning mot s. ö. som en, på andra sidan Neisses
genombrott, fortsättning af Eulengebirge och bestå af
glimmerskiffer med inlagrad kalksten, hornblände och
serpentin med malmgångar af guldhaltig arsenikkis och
silfverhaltig blyglans; högsta toppen 763 m.; 10)
Allvaterbergen och 11) Gesenke (slav. Jessenik,
askbergen, af Ptolemaios kallade Askeburgion) äro
S:s sista utlöpare mot s. ö. - I inskränkt betydelse
brukas namnet S. endast om bergen ö. om Riesengebirge.
J. F. N.

Sudhanvan, ind. myt. Se Ribhu.

Sudler [soMler], ty. Se Marketentare.

Sudmaischar (af ty. sud, kokning, och maischen,
mäska). Se Socker, sp. 221.

Sudor, lat., svett (se d. o.). - Sudor anglicus,
engelska svetten (se d. o.).

Sudorifica, Sudorifera (af lat. sudor,
svett), med., svettdrifvande medel. Se Diaforetiska
medel
C. G. S.

Sudra (sanskr. çudra), enligt äldre indisk kastordning
den lägsta af de fyra hufvudkasterna i den forn-
och medelindiska samfundsordningen. I motsättning
till de högre kasterna var den utesluten från
studium af veda, men hade rättighet att anordna hus-
eller familjeoffer. Delvis historiskt uppkommen
ur inhemska underkufvade folk och stammar, skulle
den fortfarande tjäna de högre kasterna, särskildt
bramanerna, delvis som slafvar. Medlemmarna af sudra
kunde dock drifva olika slags handtverk. Utstötta ur
det egentliga indiska samhället, voro de underkastade
stränga
bestämmelser i sitt förhållande till de högre
kasterna. Emellertid finnas exempel på sudraer,
som nått höga ställningar: en af det samlade Indiens
förnämsta härskare, Chandragupta på 300-talet f. Kr.,
var af sudra-kast. Sudra i gammal mening finnes i
våra dagar knappast kvar utom möjligen Sudkasten
i Orissa, utgörande småböndernas klass. Annars ha
de äldre sudraerna uppgått i (uppdelats i) den
mängd olika lägre yrkeskaster, som i våra dagar
finnas i Indien. Somliga kalla sig dock çudra för
att skilja sig från lägre, mycket föraktade kaster
af pariatyp. Se f. ö. Indien, sp. 508, och Kast,
sp. 1219, Jfr Muir, "Original sanskrit texts" I,
Hopkins, "The mutual relations of the four castes
according to the Manava-dhar-maçastra" (1881),
samt den under Kast, sp. 1220, citerade litt.
K. F. J.

Sudraka, indisk konung. Se Çudraka.

Sudreimsætten, norsk stormanssläkt omkr. 1250
-omkr. 1400, som anses härstamma från baronen Jon
Ivarsson Raud
till Sudreim i Romerike. Om hans son
Hafthore och sonson Jon se Hafthore Jonssön och
Jon Hafthoressön. Jons son Haakon Jonssön blef under
konung Olof Håkanssons minderårighet riksråd och kom
under tronledigheten efter denne 1388 på tal som
"kungsämne", men vägrade antaga valet, hvarigenom
kronan tillföll drottning Margareta Valdemarsdotter.
K. V. H.

Sudreyjar, fnod. ("söderöarna"). Se Hebriderna.

Sudrmannaland, fornnordisk benämning på Södermanland.

Suðrvegr, fornnorskt namn på länderna s. om Nordsjön,
särskildt det nuv. Nord-Tyskland. - Jfr Austrvegr
och Noregr.

Sudsja, kretsstad i ryska guv. Kursk vid floden
S. 12,856 inv. (1897). Flickprogymnasium. J. F. N.

Suðurnes. Se Faxafjörður.

Suðuroy, Suderö (se Färöarna).

illustration placeholder

Sue [sy], Joseph Marie, fransk romanförfattare,
bekant under namnet Eugène S., f. 10 dec. 1804 i
Paris, d. 3 aug. 1857 i Annecy, Savojen. S., hvars
fader var öfverkirurg i kejserliga gardet, deltog
äfven själf som militärläkare i spanska fälttåget
1823, i flera sjöexpeditioner och i sjöslaget vid
Navarino 1827. 1829 nedlade han sin befattning
och bosatte sig i Paris, där han egnade sig åt
målning och författarskap. Till de första af sina
romaner, Kernock le pirate (1830), Plick et Plock
(1831), Atar-Gull (s. å.), La Salamandre (1832;
"Salamandern", 1834) och La Coucaratcha (1832-34),
La vigie de Koatven (1833; "Vakttornet Koat-Vën",
1835), hämtade han stoff från sitt sjölif. På dessa
effektfulla, af Byron starkt påverkade skildringar
följde en värdelös Histoire de la marine française
sous Louis XIV



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free