- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
657-658

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sue, Joseph Marie - Sueca - Suecia - Sueciae-verket - Sueda - Suedois - Sueidie - Sueira - Suell, Frans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(5 bd, 1835-37) samt de historiska romanerna
Latréaumont (1837; sv. öfv. 1847) och Jean Cavalier
(4 bd, 1840). Vid denna tidpunkt fick S. lifligt
intryck af de socialistiska idéerna samt gjorde sig
därefter till den ifrigaste förespråkare för sociala
och politiska utopier. Hans i denna anda skrifna
sederomaner Mathilde, ou mémoires d’une jeune jemme
(6 bd, 1841; "Mathilda", 1841-42), Les mystéres
de Paris
(10 bd, 1842-43; "Parisiska mysterier",
1844; ny öfv. 1898-99) och Le juif errant (10 od,
1844-45; "Den vandrande juden", 1845; ny öfv. 1898),
de sistnämnda äfven dramatiserade, hade lysande
framgång. Dessa, liksom de flesta af hans senare
romaner, Martin, l’enfant trouvé (12 bd, 1847;
"Martin, hittebarnet", s. å.), Les sept péchés
capitaux
(16 bd, 1847-49; "De sju dödssynderna",
1848-52; ny öfv. 1893), Les mystéres du peuple
(16 bd, 1849-56), Les enfants de Vamour (4 bd,
1850; "Kärlekens barn", s. å.), Le diable médecin
(l bd, 1855-57) m. fl., publicerades först emot höga
arfvoden i de större Paristidningarna. S:s stil är ur
litterär synpunkt underhaltig och uppränningen i hans
romaner löslig, men hans förmåga att reta och fängsla
nyfikenheten samt åstadkomma kraftiga melodramatiska
effekter och pikanta s. k. sedemålningar beredde honom
ovanlig popularitet. S. förvisades ur Frankrike efter
statskuppen 1851. - I Sverige har S. spelat en icke
obetydlig roll som förebild för romanförfattarna vid
midten af 1800-talet, August Blanche m. fl.

Sueca [sweka], stad i spanska prov. Valencia, på en
bördig slätt nära vänstra stranden af Jucar. 14,435
inv. (1900). J.
F. N.

Suecia, det latiniserade namnet på Sverige. - Om
Suecia antiqua et hodierna se Sueciæ-verket. -
Om Provincia Sueciæ se Dacia.

Sueciæ-verket eller, såsom den latinska titeln lyder,
Suecia antiqua et hodierna (intill 1695: moderna),
"Forna och nuvarande Sverige", Sveriges äldsta och
största praktverk, ett ryktbart planschverk, som
innehåller ypperliga, i koppar stuckna afteckningar af
Sveriges märkvärdigaste slott, byggningar, egendomar
och städer, sådana de tedde sig under senare delen af
1600-talet. Teckningarna äro utförda af fältmarskalken
grefve Erik Dahlbergh (se d. o.), som 1661 af
dåv. förmyndarregeringen erhöll uppdrag att verkställa
dem och som länge ifrigt sysslade med detta arbete, då
han ej under en längre tid erhöll något annat uppdrag
i statens tjänst. De äro utförda med stor noggrannhet,
ehuru några oriktigheter uppstått på grund däraf,
att tecknaren stundom tillagt påtänkta förändringar,
hvilka sedan ej utförts. Teckningarna stuckos till
ett antal af tillsammans 353 plåtar i koppar (med
488 bilder) af franska och holländska mästare. Bland
dessa märkas fransmännen A. Perelie, J. Marot,
J. Lepotre m. fl. (hvilka tillsammans stucko 69 blad)
samt holländarna H. Padt Brügge, W. Swidde,
E. Reitz, J. van den Aveelen m. fl. (tillsammans 276
blad). Äfven ett par svenskar, Truls Arvidsson och
studenten J. Hammarson, voro verksamma som
gravörer. Textens författande anförtroddes först åt
Loccenius, därefter åt Örnhielm (hvars bidrag är särskildt tryckt
i Nettelblas "Greinir or þeim gaumlu saugum, laugum
og iþrotter", 1765), sedan åt Lagerlöf och slutligen
åt O. Hermelin, men afslutades aldrig. Verket var
urspr. ej ämnadt till afyttring, utan till present
åt främmande makter och deras sändebud samt åt
lärda män. Sedermera lämnades det till Rikets
ständers kontor (Riksgäldskontoret), som sålde
det mot kontant betalning eller lämnade det som
likvid för fordringar på kronan. 1770 beslöts, att
planscherna skulle öfverlämnas till k. biblioteket,
som egde att till sitt bästa använda dem. Priset
på exemplar var vid den tiden 150 dal. kmt. 1:a
upplagan af detta stora verk utkom 1716. Sedan
dess ha reproduktioner af teckningarna gjorts flera
gånger, äfven i utlandet. 1856 utgåfvos de i 3 delar,
med text af K. F. Lindström, jämte ett supplement,
med prospekter från Skåne, af Abr. Fischer. 1864–65
utgafs en upplaga i fotolitografi af P. H. Mandel. En
ny upplaga, med text af H. Hildebrand, utgafs
1898–1900. En "nationalupplaga" i kvart med
kort beskrifvande text utgafs 1910–11 af Aron
Rydfors. – Se Joh. Björnstjerna, "Berättelse om
arbetet med det s. k. Sveciæ-verket eller det i
koppar stuckna verket Svecia antiqua & hodierna"
etc. (i Vitt. hist. o. ant. akad:s handlingar,
d. 8, 1808) och G. E. Klemmings uppsatser om
Sueciæ-verket i "Ur en antecknares samlingar" (2:a
uppl. 1880-82) och "Ur en samlares anteckningar"
(1883-86). En mängd bilder ur Sueciæ-verket är
reproducerad i denna uppl. af Nordisk familjebok.
(R. G.)

Sueda, bot. Se Suaeda.

Suèdois [svedwa], kokk., är det franska namnet på ett
bakverk, som i vårt klassiska arbete i den kulinariska
vetenskapen, Ch. Em. Hagdahls "Kokkonsten", kallas
"mandelberg". Bakverket göres af mandeldeg (sötmandel,
siktadt socker och ägghvitor): degen utlägges på
vaxadt papper i små högar af en valnöts storlek och
gräddas i en lagom varm ugn.

Sueidie (Suweidije, Souveida), turk. Zeitun-lu,
hamnstad i Syrien, vilajetet Aleppo, 25
km. v. s. v. om Antiokia (Antakijeh), hvars hamn det
är, vid Orontes’ (Nahr el-Asis’) mynning. Omkr. 2,000
inv. Amerikansk skola. 6 km. nordligare ligga ruiner
af det forntida Seleukeia Pieria.

Sueira, stad. Se Mogador.

Suell, Frans, affärsman, f. 9 juni 1744 i Malmö,
d. där 15 nov. 1817, var sonson till släktens förste
svenske medlem, Frans S. d. ä., som var född i
Holstein och 1714 vann burskap som handlande i
Malmö. Denne och sonen Niklas S. intogo en ansedd
ställning som affärsmän. S. började sin bana som
biträde i sin faders handelsbod, men fick därefter
under två års studier vid universitetet i Lund samt
under utländska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free