- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
663-664

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sues - Sueskanalen - Suess - Suess, Eduard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väsentligt bidragit till verkets genomförande var
terrängens i allmänhet gynnsamma beskaffenhet och
det förhållandet, att Medelhafvet och Röda hafvet ha
nästan samma nivå. Kostnaderna för kanalen belöpte
sig vid dess invigning till 437 1/2 mill. frcs, mer än
dubbelt det urspr. beräknade beloppet. Grundkapitalet
var 200 mill. frcs, fördelade på
400,000 aktier à 500 frcs; af dessa
tecknades 314,494 inom en månad (207,111
i Frankrike och öfver 96,000 i Turkiska riket),
resten (85,506 aktier) öfvertogs af vicekonungen
och ingick i de 176,602 aktier, som 1875 köptes af
England för en summa af 3,97 mill. pd st.
England jämte Österrike och Ryssland deltog ej i
aktieteckningen; engelska regeringen ansåg företaget
fysiskt omöjligt och blott som ett anslag för fransk
inblandning i Orienten. Först 1872 erhöll
bolaget ett öfverskott af sina inkomster, 2,071,279
frcs, hvilket sedan årligen ökats. – Förnämsta
resultatet af detta storartade kanalarbete var det,
att vägen mellan Europa och Indien väsentligen
förkortades. Sålunda minskades afståndet mellan
London och Bombay med 21 dagar, mellan Trieste och
Bombay med 37 dagar o. s. v. Då emellertid den
växande trafiken snart visade sig hinderlig för
fartygens snabba genomfärd och kanalens djup ej
medgaf fartyg af största cert att passera, framlades
från 1882 förslag om byggande af en kanal
från Alexandria till S. eller af en ny S.-kanal.
Dessa projekt förföllo, men 1884 beslöts ökning af
kanalens minimibredd (se sp. 661). Till följd
af den höga kanalafgiften, som 1885 sänktes från
10 frcs 50 cent. pr ton till 9 frcs 50 cent. (nu 8
frcs 50 cent.), föres dock ännu en mängd
varor kring Goda-Hoppsudden. Segelfartyg taga
merendels denna väg, enär vindarna i Röda
hafvet äro ogynnsamma för deras navigation.
– Kanalens inkomster utgjorde 1913 120,3 mill.
frcs, 1914
125,1 mill., men 1915 blott 29,6 mill. frcs.
Kanalkompaniets oktroj utlöper med 1968,
efter hvilken tid kanalen tillfaller Egypten.
Redan 1909 gjorde bolaget en framställning
om oktrojens förlängning, eventuellt med
40 år (t. o. m. år 2008), hvarunder en
förändrad fördelning af vinsten skulle ega rum.
Förslaget framkallade liflig oro i Egypten och
afböjdes 7 april 1910 af lagstiftande rådet,
hvarefter den egyptiska regeringen afbröt
vidare förhandlingar. – Rättsförhållanden.
Enligt koncessionen skola kanalafgifterna vara
lika för alla nationers fartyg och kanalen vara
tillgänglig för alla handelsfartyg. Genom en
konvention 26 maj 1888 mellan Porten, England och
Frankrike, hvilken biträddes af öfriga makter 22
dec. s. å. i Konstantinopel, förklarades
kanalen med uteslutande af sötvattenskanalen, men
inberäknadt inloppshamnarna Port Said och Sues och
en 3 sjömil bred zon utanför dem för neutral, med
bibehållande af Egyptens territoriella öfverhöghet.
Öfverenskommelsens signatärmakter ha rätt till lika
behandling vid kanalens begagnande och till fri trafik
äfven i krigstid och för krigsfartyg samt priser.
Dock få inom det neutrala området inga krigiska
handlingar eller blockader företagas, ej ens i ett
krig mot Turkiet. I kanalen och dess inloppshamnar
få, med undantag af två stationsfartyg i Port
Said och Sues, som hvarje makt eger dit
förlägga, inga
krigsfartyg stationeras, inga trupper landsättas
och lifsmedel ombordtagas, endast för så vidt det är
oundgängligen nödigt. Fientliga makters krigsfartyg få
följa på hvarandra blott med 24 timmars mellantid. –
Under Världskriget företogo turkarna 1914–16
åtskilliga anfallsrörelser mot S.-kanalen. 22
okt. 1914 ryckte de fram mot densamma, under det
engelsmännen dels intogo försvarsställningar ö. om
kanalen, dels starkt befäste, äfven med pansartorn,
alla lämpliga öfvergångsställen. 21 nov. 1914
vunno turkiska trupper mellan El-Kantara och Kartebe
30 km. ö. om kanalen i en mindre träffning några
fördelar. Turkarna lyckades sedan på norra vägen
nå fram till kanalen och närmade sig äfven på
den södra staden S. Förpoststrider utkämpades vid
Ismailia 2 febr. 1915, men ett öfvergångsförsök vid
Tossum följande dag misslyckades, och vid El Kubri
midt emot S. tillbakaslogs en turkisk afdelning 25
mars. Sedermera hade de dock några mindre framgångar
i april, maj och sept. Under tiden hade engelsmännen
fullföljt sina befästningsarbeten längs kanalen,
utbyggt Port Said, El Kantara, Ismailia, Serapeum,
Schaluf och Sues till starka stödjepunkter, anordnat
ett effektivt luftförsvar och dagliga pansartåg
samt dragit till sig betydliga förstärkningar,
hvarefter de började gå anfallsvis till väga, hvarvid
turkarna i april 1916 drogo sig tillbaka mot Katie,
där en strid utkämpades 23 april. Efter en strid vid
El Ruman 4 aug. förföljdes turkarna bortom Katie,
och i början af 1917 gingo de vidare tillbaka mot
Gasa. J. F. N. Sal. V-g. L. W:son M.

Sueskanalen. Se Sues 3.

Suess [sys], tysk målare. Se Wagner 1.

illustration placeholder

Suess [sys], Eduard, österrikisk geolog, f. 24
aug. 1831 i London, d. 26 april 1914 i Wien, blef
vid universitetet i Wien 1857 e. o. professor i
paleontologi och 1862 i geologi samt var 1867-1901
ord. professor i geologi där. Som sekreterare
(sedan 1863) i stadens kommission för anskaffning af
vatten blef han skaparen af den första ledningen af
källvatten till Wien från Schneeberg samt utnämndes
vid verkets fullbordan 1874 till hedersborgare i
staden. 1873-91 var han ledamot af österrikiska
riksdagens "abgeordnetenhaus", där hans anföranden
städse tilldrogo sig stor uppmärksamhet. Han blef
1860 korresponderande, 1867 ord. led. af Vet. akad. i
Wien, 1885 dess sekreterare och 1893 vice president
samt var 1898-1911 dess president. Hans inflytande
på vetenskapens utveckling i Österrike, såsom
innehafvare af dessa befattningar var i högsta grad
fruktbringande. På det geologiska området blef hans
verksamhet ej mindre genomgripande. Utom ett flertal
arbeten, som behandla stratigrafi, paleontologi,
vulkaner, jordbäfningar, är det i synnerhet två,
som verkat banbrytande. I det ena, Die entstehung
der Alpen
(1875), påvisar han, i motsats till den
äldre åsikten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:22 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free