- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
1341-1342

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdsorden - Svärdspension - Svärdsriddarorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraschan, lik den föregående, men utan strålar
mellan korsarmarna. Kommendörer af andra klass bära
endast ordensstjärnan i band om halsen. Riddare
af Svärdsordens stora kors bära i första klassen
jämte kommendörsband och ordensstjärna på vänstra
sidan af bröstet ett större upprättstående svärd
af silfver, i andra klassen två mindre korslagda
svärd. Riddarnas stjärna är mindre än kommendörernas,
utan omgifvande svärd, och bäres å vänstra sidan
af bröstet. Svärdsmännens tecken, svärdstecknet,
liknar riddarkorset, men är af silfver; de tecken,
som tilldelas civilmilitärer, äro utan de korslagda
svärden under kronan. För några af de äldste
kommendörerna med stora korset och af 1:a klass samt
af svärdsmännen finnas pensioner.

Svärdspension, dels pension af 45 kr. årligen, som
i den mån pensionsrummens antal (232 vid armén)
medger, tilldelas pensionerade underofficerare,
dels pension af 15 kr. årligen till pensioneradt
manskap enligt samma grunder (550 pensionsrum).
C. O. N.

Svärdsriddarorden stiftades af biskop Albert I af
Riga och erhöll påfven Innocentius III:s stadfästelse
1202–04. Den organiserades efter Tempelherreorden (se
d. o.) som mönster både i militäriskt och religiöst
hänseende. 1210 påbjöd påfven, att den nya orden
visserligen fortfarande skulle bära tempelherrarnas
hvita mantel och röda kors, men till åtskillnad från
dem tillika ett svärd under korset. Däraf uppkom
namnet Svärdsriddarorden; den ursprungliga benämningen
var dock Bröderna af Kristi ridderskap (lat. fratres
militiæ Christi
). Namnet svärdsbröder började
användas först långt efter sedan denna orden blifvit
förenad med Tyska orden. Till skillnad från de andra
riddarordnarna skulle den nya orden icke lyda direkt
under påfven, utan under biskopen af Riga, i både
andligt och världsligt afseende. Orden utgjorde ett
slags stående här, som skulle hjälpa sin länsherre,
biskopen, att försvara och utbreda kristendomen. Det
var ock till stor del genom denna orden, som biskop
Albert eröfrade Östersjöprovinserna. Till lön för
sina tjänster begärde orden 1207 af biskopen att få
1/3 af det eröfrade landet och af det, som skulle
komma att eröfras. Albert beviljade det förra, men
ej det senare. Men då orden några år därefter åter
framkom med nämnda begäran, tog man till skiljedomare
påfven, som var Livlandens högste öfverherre. Genom
sin bulla af 20 okt. 1210 kan påfven sägas ha lagt
grund till den livländska konfederationen därigenom,
att han lossade på ordens beroende af biskopen. För
att lättare behärska den unga tyska kolonien ville
nämligen påfven icke, att den skulle utgöra en
enhetsstat. Orden skulle vara skyldig att försvara
landet och att erkänna biskopens jurisdiktion;
dess medlemmar voro fria från all afgift, men dess
bönder skulle betala en fjärdedel af tionden till
diecesanbiskopen. För de eröfringar, som kommo att
göras utanför Livland och Lettland, skulle orden
icke bli beroende af biskopen af Riga, utan af den
eller de biskopar, som där skulle tillsättas. 1212
begärde orden egen biskop, hvilket afslogs. Men sedan
Dorpats, Ösels, Kurlands och Semgallens biskopsstift
grundlagts, mottog den af biskoparna där en del af deras
stift som län på samma villkor som af biskopen
af Riga. 1226 hade orden af kejsaren begärt och
fått bekräftelse på de landsdelar, som biskoparna
gett dem. 1227 bemäktigade orden sig det danska
Estland. 1228 gaf romerske konungen Henrik VII orden
till evig besittning Reval, Harrien, Wierland och
Jerwen som omedelbart län af riket. Därigenom kom
ordens hela område att utgöra 730 tyska kvadratmil,
således nästan lika stort som alla biskoparnas områden
tillsammans. 1232 bekräftade kejsar Fredrik II orden
i alla dess rättmätiga besittningar, dock utan att
detta upphäfde biskoparnas länshöghet, samt tog
därjämte orden i sitt och rikets skydd. 1231 hade
ordensmästaren Volquin, till följd af de faror,
som hotade tyskarnas välde i Östersjöprovinserna,
sökt åvägabringa en förening med Tyska orden, som
1228 fått fast fot i Preussen. Underhandlingarna
varade i sex år, dels därför att Tyska ordens
högmästare, Hermann von Salza, hyste betänkligheter
mot föreningen, dels ock därför att konung Valdemar
Sejr motarbetade densamma. Men det nederlag, som
litauerna 1234 vid Saule tillfogade svärdsriddarna,
gjorde föreningen till en nödvändighet. 12 maj 1237
upptogs genom fördraget i Viterbo på Gregorius
IX:s befallning Svärdsriddarorden i Tyska orden
och kallas sedan i alla offentliga urkunder Tyska
orden i Livland
(lat. Ordo equester Theutonicorum
in Livonia
}. Den skulle dock fortfarande erkänna
biskoparnas länshöghet, men fick i hufvudsak behålla
sin gamla organisation och författning. Till följd
af påfvens befallning och Valdemar Sejrs hotelser
skulle dock Harrien, Wierland och Jerwen återlämnas
till Danmark, som dock lät nöja sig med de två
förstnämnda landsdelarna. Ordenslandet utgjorde
därefter 535 tyska kv.-mil. Om ordens historia
efter 1237 se Tyska orden.

Som biskoparna voro
riksfurstar, stod orden till kejsaren och riket i en
undervasalls förhållande. Ordensmästaren – magister
fratrum militiæ Christi
– styrde orden i det hela
nästan med oinskränkt makt. Han skulle väljas bland
ordensriddarna af ordensbröderna, församlade till ett
generalkapitel. Han förde högsta befälet icke blott
öfver ordens, utan öfver alla Livlandens krigsmakt;
dock hade ej han, utan endast biskoparna rätt till
häruppbåd. De ordensbröder, som bodde på samma
slott, utgjorde ett konvent, i spetsen för hvilket
någon af ordens högre ämbetsmän stod. Konventet,
samladt till rådplägning, kallades kapitel; dock
var det endast de bröder mästaren kallade, som hade
rätt att infinna sig. Generalkapitlet utgjordes
af hela det församlade ordensbrödraskapet. Det
hölls endast i och för viktigare angelägenheter,
t. ex. för val af mästare eller andra ämbetsmän,
upptagning af ordensbröder samt frågor om krig
och fred. Ordensmästaren var dock ej i dessa fall
bunden af besluten. Han residerade i Riga, ej i
Wenden. Han hade en egen kaplan, som vanligtvis äfven
var hans kansler och som sådan hade ordenssigillet
om hand. När ordensmästare ej fanns, tillsattes en
preceptor som hans ställföreträdare. Han motsvarade
troligen storkommendören hos tempelherrarna. De
ord. ämbetsmännen voro tressler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free