- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
155-156

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderhjelm, Jarl Verner - Söderhjelm, Alma - Söderhvidinge - Söderkompaniet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1883—84 och för Erich Schmidt i Wien 1885, men vände
snart sitt intresse åt den då i Finland alls ej
företrädda moderna filologien och var bl. a. 1885—86
elev vid École des hautes études, där han studerade
för Gaston Paris. 1886 utnämndes han till docent i
nyare litteratur, vardt, sedan han 1888 utgett Vie
de Saint Laurent. Poème du XII:e siècle,
docent i
romansk filologi och 1889 e. o. professor i samma
ämne. Då en ordinarie lärostol i germansk och
romansk filologi upprättades 1898, blef S. dess
förste innehafvare. Då professuren 1910 delades,
öfvertog S. den romanska professuren. 1913 kallades
han att bekläda den då upprättade lärostolen i
inhemsk och allmän litteraturhistoria. — Som lärare
i moderna språk har S. fungerat vid skilda läroverk,
bl. a. i franska vid Tekniska högskolan 1891—98. I
syfte att främja det moderna språkstudiet, särskildt
skolundervisningen i de nyare språken, stiftade han
1887 Nyfilologiska klubben (nu Nyfil. föreningen). Som
dess ordförande sedan 1890 och hedersordförande (sedan
1902) har S. på gestaltningen af undervisningen
i moderna språk vid de finländska läroverken öfvat
grundläggande inflytande. S. har (i förening
med N. Tötterman) utgett fyra läroböcker i franska
(i svenska och finska editioner).

Ur S:s synnerligen omfattande och mångsidiga litteraturvetenskapliga och
filologiska alstring må här anföras: Le mystère de
S. Laurent
(i förening med A. Wallensköld; i Finska
vet. soc:s "Acta", 1889), Ur Nils v. Rosensteins
finska korrespondens
(i "Historiallinen arkisto",
s. å.), Germaniska och romaniska språkstudier
(1892), Moderna språk och deras studium i Finland
(1894), Finlands yngre finska litteratur (i "Ord och
bild", 1895), Axel Gabriel Sjöström och hans vittra
verksamhet
(i "Sv. litt. sällsk:s i Finland förh. och
upps.", s. å.), Antoine de la Sale et la légende de
Tannhäuser
(Mém. de la Soc. Néo-phil. de Helsingfors
II), Promotionspoesi vid Åbo universitet (1897),
Kirjoituksia ja tutkielmia ("Essayer och studier",
1898), Das altfranzözische Martinsleben des Péan
Gatineau de Tours
(1899), Karl August Tavaststjerna
(1900; ny uppl. 1913), Johan Ludvig Runeberg (2 bd,
1904—06), Spuren von Ciceros verlornem traktate De
virtutibus bei einem französischen schriftsteller des
XV. jahrhunderts
(i Finska vet. soc:s "Öfversigt",
1904), Italiensk renässans (i förening med sin
broder Torsten S., 1907, 3:e uppl. 1912; öfv. till
fi. och holl.), Petri Alphonsi Disciplina Clericalis
(i förening med A. Hilka; i Finska vet. soc:s "Acta",
1913), La vie de S. Quentin par Huon Le roi de Cambrai
(i förening med A. Långfors, i Finska vet. soc:s
"Acta", 1909), Två föredrag om Goethe (s. å.),
Studier i fransk berättarkonst. I. Novellens anor
(1910; öfv. till fr. s. å.), Francesco Maria Molza
(1911), Bernhard von Beskows bref till Johan Ludvig
Runeberg
(1912), Profiler ur finskt kulturliv (1913),
Oscar Levertin (2 bd, 1914—17), Åboromantiken
och dess samband med utländska idéströmningar

(1915) och Utklipp om böcker (1916). — Vid sidan
af det vetenskapliga författarskapet ställer sig
ett litteraturkritiskt skriftställeri, som fått en
utomordentlig betydelse för finländsk press och
allmänhet; särskildt må här nämnas den artikelserie,
som under rubriken Nyare böcker,
inhemska och utländska
(i "Huvudstadsbladet",
1896—1905) gjorde en vidare allmänhet bekant
med strömningarna inom samtidens litteratur. Det
torde kunna sägas, att S. med denna artikelserie
definitivt införde den moderna litteraturkritiken
i den finländska pressen. Parallellt med S:s
kritiska alstring på svenska har gått en icke mindre
omfattande produktion på finska språket. S. har som
litteraturforskare förmedlat moderna åskådningar
och metoder, som filolog har han infört det
germansk-romanska språkstudiet; som kritiker
har han genom sin starka konstnärliga känsla,
sin intellektuella rörlighet och sin glänsande
framställningskonst nydanat den litterära
publicistiken i Finland och vant läsarna att
använda nya mått. — Äfven som politiker har S. varit
verksam. Vid urtima landtdagen 1905—06 representerade
han universitetet. Viktigast ha dock hans inlägg varit
i den konstitutionella försvarskampen, bl. a. genom
det inflytande han egt bland den akademiska
ungdomen. I inrepolitiskt afseende har S. närmast
anslutit sig till ungfennomanska partiet. Hans
uppfattning af den skandinaviska kulturens
oförminskade betydelse för kulturutvecklingen
i Finland och hans frisinnade läggning ha dock
icke tillåtit honom att bli partiman i egentlig
mening, och hans arbete har i lika mån gällt båda
nationaliteterna.

2. Alma S., den föregåendes syster, historiker,
f. 10 maj 1870 i Viborg, blef student 1889, filos.
kandidat 1893 och magister 1894 samt licentiat och
doktor 1900. 1906 utnämndes hon till docent i allmän
historia vid universitetet, sedan hon redan 1901 af
det akademiska konsistoriet förgäfves föreslagits
därtill. Fröken S. är den första kvinna, som vunnit
anställning vid det finska universitetet. Hon
egnade sig åt franska revolutionens historia och
utgaf Le régime de la presse pendant la révolution
française
(licentialafh. I, 1900; II 1901),
Kulturförhållanden under franska revolutionen (1903)
samt Madame Rolands bref i urval (1905) med företal
och noter. Sedermera har hon författat Jakobstads
historia
(I—III, 1907—14), Brahestad 1649—1899 (1911)
och Napoleons syskon (1917). Modigt deltog hon på de
"hvites" sida i 1918 års inbördeskrig och erhöll
tapperhetsmedaljen.
1. O. H—én. 2. T. C.

Söderhvidinge, socken. Se Södervidinge.

Söderkompaniet, Söderhafskompaniet
l. Södersjökompaniet, ett svenskt handels-
och sjöfartskompani, det första försöket från
svensk sida att deltaga i den transoceaniska
sjöfarten. Holländaren W. Usselinx (se d. o.) fick
1624 fullmakt att bilda ett "generalhandelskompani,
dirigeradt till Asiam, Africam, Americam och
Magellanicam", och 14 juni 1626 utfärdades en
oktroj för detta kompani, hvilket skulle börja
sin verksamhet 1 maj 1627. I oktrojen, som gällde
för 12 år, förbjudas alla rikets undersåtar utom
kompaniets tjänare att fara och handla s. om Gibraltar
sund. Enhvar finge insätta penningar i kompaniet,
stora eller små summor, men endast de, som insatt
1,000 dal., finge deltaga i den "räkning", som årligen
skulle hållas. Sedan teckningen skett, skulle man
välja direktörer, "så många som 100,000-dalerstalet
finnes antecknadt". Valet skulle förrättas af de
delegare, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free