- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
181-182

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermark, Olof Johan - Södermark, Johan Per - Södermark, Per Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att utbilda sig till konstnär, ehuru till en
början ingalunda med full klarhet öfver sin
kallelse. Vägen gick öfver Paris till Rom, dit han
inbjudits af Byström. Småningom uppgick där för
honom hans böjelse för måleriet, ehuru han äfven,
under Fogelbergs och Byströms ledning, egnade
sig åt skulptur, i hvilken konstart han utfört en
marmormedaljong af sin fader (Nationalmuseum). Hans
måleri, som till en början bestod i kopiering,
utgjorde sedan försök med historiska kompositioner,
men öfvergick snart till porträttering. Till hans
första arbeten i denna väg höra bilderna af tyske
målaren F. Riepenhausen (1828, Nationalmuseum) och
skalden Nicander (1827, Gripsholm). 1828 återvände S.,
i sällskap med Mörner, till Stockholm. Där väckte
hans fyra bilder på akademiens utställning 1829
betydligt uppseende. Bland dem ansågs i synnerhet
B. von Platen som ett mästerverk. Framgången var
storartad, och från denna tid eftersöktes S. af den
högre societeten. 1831 uppträdde han med 24 porträtt,
af hvilka sju utförts redan i Rom. S. erkändes allmänt
för Sveriges bäste samtida porträttmålare. Som ypperst
af de utställda bilderna betecknades porträtten af
M. G. Anckarsvärd, grefve af Ugglas och grefvinnan
Brahe, född Koskull. 1832 reste han ånyo söderut,
denna gång som akademiens pensionär. Han begaf sig
till München, där han knöt förbindelse med arkitekten
L. Lange och landskapsmålaren Rottmann, i hvars
stil han utförde några landskapsförsök, jämte det
han sysselsatte sig med porträtt och genremålning. I
München målade han bl. a. porträtt af kronprinsessan
Josefina (1833, Stockholms slott), året därförut hade
han målat Karl XIV Johan och drottning Desideria (båda
på Rosendal). 1833 tog han afsked ur krigstjänsten
och fick öfverstelöjtnants titel. Hösten 1834 kom han
till Rom. 1835 målade han där porträtt af Byströms
väninna Karolina Bygler (Nationalmuseum), en bild,
som betecknar ett afgjordt framsteg, särskildt i
det koloristiska. Uppfattningen af personligheten
är synnerligen vacker, och porträttet har äfven
ett betydande tidstypiskt intresse. 1836 begaf sig
S. till London för att hjälpa sin vän Hj. Mörner,
som råkat i ekonomiskt trångmål. Han tog Mörner med
sig till Paris, där denne afled 1837. S. målade under
två år i Paris för F. Winterhalter, ansträngde sig
bl. a. med en historisk tafla med motiv från Gustaf
II Adolfs lefnad (den blef aldrig fullbordad), reste
1838 tillbaka till Rom och kom hem till Stockholm
hösten 1841. Vid akademien hade han 1839 blifvit
medlem och 1840 vice professor. Bland hans arbeten
under denna tid märkas porträtt af Fogelberg (1839,
Konstakademien), den franske författaren Henri Beyle
(1840), A. von Hartmansdorff (1843, Nationalmuseum),
Fredrika Bremer (s. å., Högre lärarinneseminariet),
Jenny Lind (knästycke, s. å.), Berzelius (utställd
1845; Vet. akad.). 1844 begaf han sig ännu en gång
till Rom, dit hans båda lärjungar, sonen Per och Uno
Troili, kort därefter anlände. Från denna tid äro
Grazia (romersk modell, 1845, Nationalmuseum), ett
litet porträtt af Troili och ett större af Byström
(1847, båda i Konstakademien, som eger äfven ett
äldre porträtt af Byström, från omkr. 1830, samt S:s
själfporträtt från midten af 1840-talet). Hemkommen
1847, målade S. fortfarande, trots försvagad hälsa, med största
flit — bland hans sista arbeten är porträttet af
Jenny Lind som Norma (1848, Kungl. teatern). Några
ofullbordade porträtt utfördes sedan af hans
son, bland dem grefvinnan Adelsvärd, född
Stackelberg. Antalet af hans porträttmålningar och
andra taflor är, oaktadt hans stora samvetsgrannhet
i utförandet, ej obetydligt. Flertalet förvaras
i enskild ego. S. sökte med osvikligt tålamod det
individuella hos sin modell och framhäfde det med
styrka och skärpa. Hans bästa verk präglas af förening
af noggrant detaljstudium samt helgjuten, klar och
ädel uppfattning af föremålet. I sina senare verk har
han öfvervunnit de svårigheter i teckning och färg,
med hvilka hans tidigare försök kämpa. Aldrig skattade
han åt snabbmåleri eller fabrikation. Bilderna
af t. ex. Hartmansdorff och Berzelius äro sålunda
nästan historiemålningar genom den lefvande, på en
gång ärliga och ädla karakteristiken, medan bilden
af Karoline Bygler präglas af denna sanningskära
idealuppfattning, som skådar genom tillfälligheter och
småsaker, utan att förlora synen för det väsentliga
i den yttre företeelsen. S:s genrebilder äro, med få
undantag, likaledes porträtt, ehuru med en starkare,
efter de gamle mästarna skolad idealisering. I färgen
och målningssättet ha de en elegans, som någon gång
förefaller litet tom och konventionell, påverkad af
Winterhalters befryndade konst. Många af S:s bilder
äro litograferade af J. och O. Cardon, Troili, hans
son m. fl. Jfr Looström, "O. J. Södermark, hans lif och
verk" (1879). — 2. Johan Per S., den föregåendes son,
målare, f. 3 juni 1822 i närheten af Karlsborg, d. 26
nov. 1889 i Stockholm, blef underlöjtnant 1843, men
tog 1848 afsked från regementet och 1855 ur armén. Han
studerade vid Konstakademien i Stockholm och vistades
1845—48 i Rom, studerade sedan i Düsseldorf 1852—55
och i Paris hos Couture 1855—56. Han blef en mycket
produktiv porträttmålare. Till hans bästa verk höra
porträtt af Hugo Hamilton (Riddarhuset, en förträfflig
skiss i Uppsala universitet), öfverintendenterna
M. G. Anckarsvärd (1850) och F. von Dardel (1878)
samt målarna Blommér (1848) och A. T. Gellerstedt
(1884, dessa fyra i konstakademien). Han utförde
äfven genrer och landskap och blef 1874 led. af
akademien. — 3. Per Gustaf S., den föregåendes son,
ämbetsman, f. 7 febr. 1863 i Stockholm, blef juris
kandidat i Uppsala 1888, ombudsman hos Statskontoret
1896 samt statskommissarie och byråchef 1900. Han
var expeditionschef i Finansdepartementet under
vissa tider 1909 och 1910 och utnämndes 1918 till
generaldirektör i Statskontoret. Dessutom har
S. verkat som sekreterare i försvarskommittén 1907
och i finansiella försvarsberedningen 1911, led. af
illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free