- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
225-226

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömnmedel - Sömnrörelse - Sömnsjuka - Sömntornstekel - Sömstick - Sömtryck - Söna - Söndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallt vatten svårlösliga kristaller. Medlet
framställdes af Nobelpristagaren, kemisten E. Fischer
i Berlin, 1903 och utpröfvades praktiskt af
v. Mehring i Halle. Veronalen har sulfonalens alla
fördelar, men verkar snabbare och är omkr. dubbelt
så verksamt som kloral, utan att förete dess farliga
egenskaper i på långt när samma grad. Medlet ges
i pulver om 0,5 gr. och medför sömn efter omkr. en
half timme. Jämförelsevis sällan uppträda oangenäma
biverkningar, såsom hufvudvärk, svindel, kräkningar,
diarré och "hudutslag" — fläckig rodnad, nässelutslag
med klåda o. d. Den dödande dosen anslås till 8—10
gr. Svåra akuta förgiftningar karakteriseras af
djup narkos, kramp, mycket minskad urinmängd samt
hjärtsvaghet. Veronal liksom sulfonal utsöndras
långsamt, hvarför det efter redan ganska kort tids
bruk leder till "kumulativ verkan" (se Kumulativ),
ett rusliknande tillstånd med omtöckning och
osäker gång. Efter längre tids bruk (missbruk) har
äfven veronal fört till kronisk förgiftning, som i
mycket liknar den motsvarande sulfonalförgiftningen,
men tillika utmärkes af mot slutet uppträdande,
epilepsiliknande krampanfall. Man bör därför ej
ge veronal längre tid än en vecka i följd, bäst i
riklig mängd varm dryck, som påskyndar verkan och
minskar faran. Preparatet veronalnatrium l. medinal
löses redan i 5 dlr vatten och lämpar sig att ge i
lavemang eller till insprutning under huden. — Genom
att med hvarandra kombinera sömnmedel, som verka
på delvis olika partier af centrala nervsystemet,
t. ex. veronal och morfin, kan man med helt små,
ofarliga doser nå en kraftig verkan, som vida
öfverstiger summan af de båda dosernas effekt. Detta
kallas blandningsnarkos. — Af sömnmedel, som, ehuru
ej upptagna i Sv. farmakopén, dock fått en viss
användning, må nämnas kloralamid l. kloralformamid
(kloralmyrsyreamid), CCl3 CH (OH). NH . CHO, hvita,
luktlösa, lättlösliga kristaller; dos l,5—4 gr.;
uretan l. etyluretan (karbaminsyre-etyl-ester)
NH2 . CO . OC2 H5, stora, färglösa, nästan lukt-
och smaklösa kristaller, lättlösliga i vatten,
utmärkas särskildt för att icke nedsätta andning och
cirkulation — relativt svagt och osäkert i sin verkan
på människor, däremot ett utmärkt sömnmedel för vissa
djur, såsom kaniner; paraldehyd, polymeriserad
acetaldehyd
, (CH3 COH)3, klar, färglös,
eterliknande vätska med brännande, sedan kylande
smak, löslig i 9 dlr vatten, ges invärtes, 2—5 gr. i
dosen, löst i vatten med någon sirap; amylenhydrat,
hydras amylenicus, tertiär amylalkohol,
(CH3)2 . C . C2 H5 OH, likaledes en klar, färglös vätska
med aromatisk lukt och brännande smak, löslig i 8
dlr vatten — ges som paraldehyd, 2—4 gr. i dosen;
uppges verka mildt och kunna förordnas äfven vid
hjärtfel. Äfven må nämnas dormiol (amylkloral),
en oljelik, kamferluktande vätska, 0,5—3
gr., hedonal (metylpropylkarbinoluretan),
pepparmyntluktande kristaller, 1—3 gr.; kloreton
(acetonkloroform), hvita, kamferluktande, svårlösliga
kristaller, 0,3—1,5 gr., verkar äfven lokalt
bedöfvande; adalin (bromdietylacetylurinämne),
hvita, nästan luktlösa, något bittert smakande,
svårlösliga kristaller, 0,5—1,5 gr.; bromural
(α-monobromisovalerianylurinämne), hvita, något
bittra, svårlösliga kristaller, 0,3—0,6 gram m. fl.
C. G. S.

Sömnrörelse, Sömnställning, bot. Se Nyktitropisk och
Rörelsefenomen hos växterna, sp. 208.

Sömnsjuka, patol., en tropisk sjukdom, framkallad
af specifika virus, trypanosomer (se Trypanosomiasis).
Emellertid kan på grund af andra
omständigheter ökad benägenhet för sömn förefinnas
hos vissa individer. Sålunda är det bekant, huru
hos hysteriska individer ett dvallikt tillstånd mer
eller mindre plötsligt kan inträda, som i mycket
påminner om naturlig sömn. Man har icke så sällan
iakttagit dylik sömnlik dvala under lång tid ända
till åratal, hvilka öfvergått till döden eller
kunnat häfvas, så att den sjuke åter vaknat till
vanliga lifsfunktioner. Denna åkommas natur är ännu
outredd. Somnolens l. sömnaktig dvala är vidare ett
mycket vanligt symtom vid svårare hjärnsjukdomar,
såsom vid hjärnblödning eller blodpropp inom
hjärnan. Dess prognos står i direkt förhållande
till omfattningen af cirkulationsrubbningen
inom hjärnan. Slutligen framträder ibland ökad
sömnighet som ett symtom af allmän blodöfverfyllnad
(se Plethora). Att emellertid kalla dessa
olika tillstånd sömnsjuka är enligt våra nutida
begrepp oriktigt och bör därför undvikas.
I. H.

Sömntornstekel, zool. Se Gallsteklar.

Sömstick, veter. Se Hoflidanden, sp. 923.

Sömtryck. Se Hoflidanden, sp. 923.

Söna, grufv. För bibehållande af den på inmutning
grundade rätten till ett inmutadt område, ett
utmål, skall, enligt gällande grufstadga af 16
maj 1884, årligen en viss minimi-arbetsmängd, den
s. k. arbetsskyldigheten, för hvarje inmutadt område
l. utmål utföras (§ 39). Denna arbetsskyldighet kan
dock få fullgöras under ett år för flera, högst fyra,
därefter närmast följande arbetsår, så framt anmälan
därom hos bergmästaren göres inom utgången af det år,
hvarunder arbetet verkställes (§ 39). Vidare kan man,
under visst villkor, i stället för arbetsskyldighetens
utförande få erlägga en årlig afgift för hvart
utmål (§ 41), och slutligen kan, under vissa
förutsättningar, erhållas s. k. hvilostånd,
d. v. s. befrielse från arbetsskyldigheten (§§
42 och 44). Försummar emellertid en grufegare,
utan behörig anmälan eller utan att ha erhållit
hvilostånd, arbetsskyldigheten för något år och blir
ej heller för samma år afgift enl. § 41 i föreskrifven
tid och ordning inbetalad, är grufanläggningen
vid det årets utgång sönad och den på mutsedeln
grundade rätten förverkad, så framt talan därom sker
inom två år från utgången af det arbetsår, under
hvilket försummelsen egt rum (§ 47). — På inmutning
grundad rätt till grufanläggning eller fyndighet kan
dock äfven på annat sätt än nyssnämnda förverkas.
Th. N—m.

Söndag (se Dag), veckans första dag, har i svenskan
i likhet med förhållandet inom de öfriga germanska
språken (ty. sonntag, eng. sunday, isl. sunnudagr,
holl. zondag o. s. v.) erhållit sitt namn af solen
(fsv. sunnudagher, till hvars förklaring kan jämföras
isl., eng. och mesog. sunna, sol). Dess direkta
förebild är det lat. solis dies, "solens dag". De
romanska språken åter ha samtliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free