Print (PDF) - On this page / på denna sida - Talrör - Talscen - Talsperren - Talspråk - Talsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Talrör-Talsymbolik
370
Talrör 1. Språkrör, ett af tunn plåt för-färdigadt rör
för öfverföring af muntliga meddelanden, särskildt
ombord på fartyg. Oafsedt nyare elektriska och
mekaniska orderöfverföringsappara-ter användas
där alltjämt, åtminstone som reserv till dessa,
talrör. För att påkalla uppmärksamhet i talröret
används antingen en hvisselpipa i hvarje rörända eller
elektrisk ringledning. Jfr Akustisk telegraf och Ljud,
sp. 851. C.K.S.
Talscen, skådebana, där endast "talpjäser" uppföras,
i motsats till opera- 1. lyrisk scen.
Talsperren, ty. ("dalspärr"), kallas höga
dammbyggnader i Tyskland och Schweiz, för uppdämning
af vattendrag, så att i dalgången ofvan dammen bildas
en större reservoar att tjäna som
Urft-talsperre vid G-emUnd i Westfalen,
den största i Europa, anlagd af O. Intze.
utjämningsmagasin för vattenkraftanläggningar,
för kommunala vattenledningsverk och andra
bevattningsanläggningar eller som skydd mot
öfversväm-ningar. Stundom tjänar samma talsperre
flera af dessa syften. Dammarna, som i regel
utföras af betong eller stenmurverk, äro ofta
mycket höga och äro stundom i plan bågformade -
s. k. hvalf-dammar. Liknande dammanläggningar finnas
bl. a. äfven i Nord-Amerikas förenta stater, särskildt
de västra, där de benämnas storage-dams. Mycket stora
landområden bli vanligen genom sådana dammar satta
under vatten; de ekonomiska fördelar, som vinnas
genom dämningen, äro det oaktadt ofta synnerligen
stora i förhållande till värdet af de dränkta
markerna. Jfr Damm, Intze, 0., och Sjöreglering.
Fmn.
Talspråk. Se Språk.
Talsymbolik. Hos de flesta folk träffar man symboliska
och mystiska tal, "heliga tal", som stå i något
sammanhang med folkens religiösa tro och kult. Den
grekiske filosofen Pythagoras ansåg världsalltet vara
bestämdt af tal och mått; af den judiska och den
kristna uppfattningen uttrycktes detta så, att Gud
har ordnat allt efter mått, tal och vikt. Den kristna
kyrkan fäste dock aldrig vid talmystiken så stor
betydelse, som judarna (och äfven åtskilliga kristna
sekter) gåfvo den; exempel på densamma förekomma
ock vida ymnigare i gamla än i nya testamentet. För
medeltidens filosofiska spekulation utgjorde det
ojämna talet en sinnebild af själen och lifvet,
medan det jämna talet betecknade kroppslighetens och
jordens princip. Folkfantasien har gärna velat ge
. åt hvart och ett af de tolf första talen någon ur
bibeln eller legenderna hämtad betydelse. Så skall
t. ex. l vara en påminnelse om den ende Guden, 2
om Kristi båda naturer eller de två lag-taflorna,
3 om treenigheten, 4 om evangelisterna, 5 om Kristi
sår, 6 om skapelsedagarna, 7 om sakramenten, 8 om
de bebådade saligheterna, 9 om änglakörerna, 10 om
budorden, 11 om de elfva tusen jungfrurnas martyrdöd,
12 om apostlarna. l häntydde på Guds enhet och
kyrkans enhet.
2, som går jämnt upp i alla jämna tal,
var hos pythagoréerna en symbol för materien i
bemärkelse af en mot uranden (enheten)
motsatt princip, hvilken de äfven betecknade som
mångfalden eller det, som sönderfaller
oändligen i åtskillnader. I den kristna
symboliken (där dualismen fick träda tillbaka
för triniteten) utmärkte 2-talet dels motsatserna
himmel och helvete (eller himmel och jord),
dygder och laster o. s. v., dels Kristi
båda naturer, gamla och nya test., profeter
och apostlar, lagens två taflor, kärleken till Gud
och till nästan m. m.
3, summan af det första ojämna och det första jämna
talet, är gudomens tal. Om dess heliga och
mystiska betydelse hos flera af forntidens
kulturfolk finnas vittnesbörd i mytologierna. Bland de
äldste indiske gudarna stodo tre främst: Agni, Indra
och Varuna, och äfven den bramanska religionsformen
räknade tre högsta gudar: Brahma, Visnu och
Qiva. Om triaderna i den egyptiska gudaläran
se Egypten (sp. 1470). I grekernas mytvärld
finner man bl. a. tre ödesgudinnor, tre gracer och
tre gånger tre muser. Den fornnordiska gudaläran
har triaderna Oden-Höner- Loke och Oden-Vile-Ve,
hvarjämte de förnämsta nornorna äro tre.
I det keltiska druid-väsendet spelade 3-talet
en viktig roll. Enligt olika folks sägner
härstamma människorna från Noaks, från
Hellens, från Mannus’ tre söner. Judarna
hade tre dagliga bönetider, och för högtidlighetens
skull bugade man sig eller välsignade trefaldt.
Tre voro de tillbedjande konungarna, graderna i
nådens ordning samt de s. k. teologiska dygderna:
tro, hopp och kärlek (därför tre ingångar till
kyrkan, tre trappsteg till altaret o. s.
v.). - I allmänhet betecknar 3-talet ett
afslutadt helt: början, midt, slut (progress,
kulmen, regress), och man säger också ordspråksvis
"tre ting äro vissa", "alla goda ting äro tre". I
Västerlandets vetenskap infördes tredelningen
af Pythagoras och öfvergick till nyplatonikerna,
hvilkas spekulation däröfver hade inflytande
på den kristna treenighetsdogmens utbildning.
I den tyska filosofien har triadmetoden, gynnad
redan af Kant, intagit en viktig plats hos Hegel
(tes, antites, syntes) samt ledt till en godtycklig
schematism, som bragt den s. k. dialektiska metoden
i misskredit.
4 är världens tal: väderstrecken, årstiderna,
elementen, världsåldrarna (perioderna mellan skapelsen
- syndafloden - Mose - Kristus - tidens ände),
och lifvets åldrar äro fyra. Men det världsliga
är alltid öfverstråladt och genom-trängdt af det
gudomliga (se nedan under 7 och 12), och så blir
4-talet ofta en symbolisk bärare af det heliga. Fyra
äro de s. k. världsliga kardinaldygderna (se
d. o.). Ärkeänglarna, de större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
