- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
371-372

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talsymbolik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

profeterna, evangelisterna och kyrkofäderna äro
fyra. Fyra djur bära Jehovahs tron, och under
Kristi fötter flyta paradisets fyra floder.

5, betydelsefullt redan därigenom, att det är
talet för handens fingrar och hälften af 10,
spelade hos judarna en roll i synnerhet vid bestämmandet
af lösesummor o. d. I medeltidssymboliken
påminde det om de fem Moseböckerna och
Psaltarens fem böcker, de fem stenar, med hvilka
David väpnade sig, då han gick mot Goliat,
Kristi fem sår, de fem visa och de fem fåvitska
jungfrurna, de fem sinnena o. s. v. (se vidare
Pentagram).

6 förekommer ofta som betydelsefullt tal.
Salomos tron har sex trappsteg, seraferna sex
vingar. Sex voro skapelsedagarna; på den sjätte
dagen skapades människan. På dagens sjätte
timme skall syndafallet ha egt rum, och därför
anknyter sig äfven försoningsverket till 6-talet
(Kristus korsfästes vid sjätte timmen). I Matt.
25 nämnas sex barmhärtighetsverk (ge den
hungrige att äta och den törstige att dricka,
härbärgera främlingar, kläda den nakne, besöka sjuka
och fångar).

7 är, såsom 3 + 4 (se ofvan), ett mycket heligt
tal. Hos inderna är det en sinnebild af den
kosmiska harmonien. Sju är veckodagarnas och
planeternas tal; sju äro färgerna i regnbågen.
Kineserna räknade hos människan sju själar af
lägre, materiell art bredvid tre högre, andliga.
Perserna kände paradisets sju berg och dyrkade
sju ”amsjaspands” (de högsta, världsstyrande
andarna). Stor betydelse egde 7-talet för
babyloner och assyrer samt deras föregångare
akkad- och sumirfolket. Sju voro de öfverste gudarna,
lika många de mäktigaste onda andarna.
Egypterna dyrkade tidigt sju planetgudar. Den
grekiska myten talar om sju strängar på Apollons
lyra och sju rör i Pans herdeflöjt. Sju voro
Greklands vise och världens underverk. Hos romarna
fick detta tal betydelse äfven därför, att Rom
var byggdt på sju kullar. Judarna höllo 7-talet
för ett genom uppenbarelse gifvet bemärkelsetecken
på Guds skapande verksamhet (han hvilade
därifrån på den sjunde dagen), och det betecknar
därför stundom (liksom 3-talet) någonting afslutadt
och fulltaligt (”sjufaldt”, ”sju gånger”;
da. ”til syvende og sidst”). I många af deras
gudstjänstliga inrättningar härskar 7-talet. Passa- och
löfhyddofesterna vara i sju dagar (sju veckor
förflyta mellan påsk och pingst). Sabbatsåret
återkommer hvart sjunde år och jubelåret efter sju
gånger sju års förlopp. Den heliga alnen i templet
mätte sju handsbredder, och den heliga ljusstaken
hade sju armar. Vid edgång svor man ofta
vid sju ting; vissa offerhandlingar skulle upprepas
sjufaldt. Efter vissa befläckelser var man
oren i sju dagar. Bestämmandet af sjuårsskeden
var vanligt. — I den kristna kyrkan spelar 7-talet
en roll äfven för Guds skaparkraft på det andliga
området: den Helige andes gåfvor äro sju, likaså
sakramenten (i rom.-kat. kyrkan), botpsalmerna,
bönerna i Fader vår och Kristi sista ord på korset.
Johannes’ Uppenb. omtalar sju änglar, basuner,
insegel, vredesskålar, församlingar i Asien o. s. v.
Man räknar äfven sju barmhärtighetsverk (då till de
sex ofvannämnda lägges det att begrafva de döde).
Sju äro de kanoniska timmarna, och i medeltidens
skolor lärdes sju ”fria konster” (se d. o.). 7-talet
kan uppträda jämväl som ett demoniskt tal: man
räknade sju himlar, men äfven sju helveten, sju
dygder (se Kardinaldygderna), men också
sju dödssynder (se d. o.) o. s. v.

8, det första kubiktalet, ansågs af ålder
mysteriöst. Åtta människor öfverlefde syndafloden.
På den åttonde dagen efter födelsen omskars det
judiska gossebarnet. Åtta helvetesstraff och åtta
saligheter bebådas.

9 är heligt såsom 3 × 3 (se ofvan) och såsom
änglakörernas tal. Vid den nionde timmen var
försoningsverket fullbordadt.

10 är en symbol af fullkomlighet (goda
gärningar) och visdom. Det bildar enhet i det
salomonska templets alla mått. Tio äro budorden,
de egyptiska plågorna, strängarna på Davids
harpa samt dagarna mellan Kristi himmelsfärdsdag
och pingst. Tionde var hos judarna en helig
afgäld. Hären indelades i grupper om 10, 50,
100 o. s. v. 10 är ock basen i vårt vanliga
talsystem.

11 synes ha någon betydelse endast med
anledning af Matt. 20: ”vid elfte timmen”.

12, månadernas tal, betecknar såsom 3 × 4 (se
ofvan) gudomen, genomträngande världen, eller
det heligas utbredande öfver jorden: tolf voro
patriarken Jakobs söner, från hvilka Israels tolf
stammar ledde sin härkomst, tolf de smärre
profeterna, apostlarna, prästerna, som bära förbundsarken,
tolf lejonen vid Salomos tron och portarna
i det himmelska Jerusalem.

13 är i ännu fortlefvande vidskepelse (men ej
i den kyrkliga symboliken), särskildt i
Nord-Amerikas förenta stater, ett högst olycksbringande
tal. Rädslan för 13-talet förekommer blott inom
kristenheten. Vida spridd är folktron, att af ett
bordssällskap af tretton personer en skall dö före
årets utgång. Denna föreställning har kanske sin
rot däri, att vid nattvarden Jesus och hans apostlar
utgjorde ett 13-tal. Se L. Bergström, ”Talet
tretton” (i "Nord. tidskr.", 1913).

15 trappsteg till kyrkor anbragtes stundom, till
erinran om vattnets höjd i syndafloden (15 alnar).
Femton äro ock Psaltarens s. k. pilgrims- l.
uppfärdspsalmer (120—134).

17 är budordens och bönernas sammanlagda tal.

18 är heligt såsom 3 × 6.

22 fick en viss betydelse såsom utgörande de
hebreiska bokstäfvernas antal.

24 erinrar om de tjugufyra äldste kring Guds
tron (Uppb. 4).

40 påminde bl. a. om syndafloden (såsom
varande i 40 dagar), ökenvandringen (40, eg. 38,
år), Moses, Elias och Kristi fastor (40 dagar) och
Kristi himmelsfärd (40 dagar efter påsk) samt
förekommer ofta i bibeln som rundt tal.

50 betecknar, såsom 40 + 10, dagarna från påsk
till himmelsfärden och pingsten samt den i Matt.
20 omtalade penningen (denaren) som arbetslönen
efter ett med fastor (talet 40, se ofvan) och goda
gärningar (10) fullbordadt lefnadslopp. Tillika
innebar det en erinran om jubelåret.

70 voro Israels äldste, männen i synedrium,
kalfvarna, som offrades under löfhyddofestens sju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free