Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tanberg - Tand - Tanda - Tandanlag - Tandben - Tandberg - Tandberg, Johan Jörgen - Tandberg, Jens Frölich - Tandberg, Gudbrand - Tandborste - Tandböld - Tandcement - Tanddietetik - Tanddroppar - Tanddufvan - Tandefelt, Adolf - Tandem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tanberg (fno. Þornberg, i nyare tid bl. a. Thorn-,
Torns-, Than- l. Tandberg, sistnämnda form den
vanliga som släktnamn), stor gård i Norderhovs härad
(Ringerike), Buskerud amt, Norge, var i början af
1200-talet höfdingresidens för hertig Skules svåger,
lendermannen Alv af Thornberg (Alv d. ä.). Hans
sonson, Alf Erlingsson (se denne), fick godset
genom arf 1283; men då han afrättades 1290, blef det
indraget till kronan, som gaf det till Mariakyrkan
i Oslo. Omkr. 1650 satt på T. en "opsidder" Jörgen
Ericssön, hvilken blef stamfar för släkten Tandberg.
1889 såldes T. till enskilda. Det har i
nyare tid varit deladt mellan tre gårdar: Övre T.,
hufvudgården T. och Nedre T. — Se Elisa Tandberg,
"En slegt Tanberg — Tandberg 1608—1908" (1909).
K. V. H.
Tand. Se Tänder.
Tanda [tä’ndə], stad i Brittiska Indien,
Nordvästprovinserna, Audh, vid Gogra, 53
km. s. s. ö. om Faizabad. Omkr. 20,000 inv.
Tandanlag. Se Tänder.
Tandben. Se Tänder.
Tandberg, norsk släkt (se Tanberg). 1. Johan
Jörgen T., biskop, f. 1816 i Tönsberg, d. 1884
i Kristiansand, teol. kandidat 1838, lärare och
skolföreståndare 1840—48, kaplan i Nordhordland 1848,
stiftsprost 1870, biskop i Kristiansands stift 1882,
representerade S. Bergenhus amt i stortinget 1857—58,
var medlem af den stora kirkekommissionen 1859—70
och ordf. dels i 1879 års dissenterlovkommission,
dels i "Schreudermissionen" i Afrika 1874—82 samt
deltog äfven eljest mycket i den kyrkopolitiska och
teologiska diskussionen. Bland hans skrifter må utom
predikningar nämnas Hvorvidt er det en christens pligt
at bidrage til hedningemissionens formaal? (1865). —
2. Jens Frölich T., den föregåendes son, biskop,
f. 13 maj 1852 i Haus, teol. kandidat 1875, innehade
sedan 1876 flera olika kyrkliga poster (bl. a. som
kyrkoherde i Petri församling i Kristiania 1903—11)
och blef biskop i Kristiania stift 1913. T. är
en framstående representant för den kultiveradt
liberala kyrkliga åskådningen och en förträfflig
andlig talare. Bland hans skrifter må nämnas Biskop
Heuchs liv og virke (1905).
K. V. H.
Tandberg, Gudbrand, norsk agronom, f. 6 mars
1851 i Nes (Hallingdal), utexaminerad från Aas’
landtbrukshögskola 1871, sedermera landtbruksingenjör
och landtbrukskonsulent, har under sin anställning
1893—1918 i centralförvaltningen i Kristiania,
sedan 1905 som landbruksdirektör, varit den
drifvande kraften i arbetet på norska landtbrukets
utveckling. 1899 upprättade han Hallingdals
folkemuseum. Bland T:s skrifter märkas Haandbog
for landmænd (tills. med N. Ödegaard, 1880) och
Kortfattet veiledning i bygningsvæsen paa landet
(1885; 3:e uppl. 1901).
K. V. H.
Tandborste Se Tändernas sjukdomar och vård.
Tandböld. Se Tändernas sjukdomar och vård.
Tandcement, cement, som används vid tandfyllning (se d. o.).
Tanddietetik, vetenskapen om sättet att genom lämplig
näring motarbeta tandsjukdomar.
Tanddroppar, farm. med., flytande läkemedel mot
tandvärk samt för tändernas och tandköttets
vård. För det förra ändamålet användas preparat
(guttæ dentales, g. odontalgicæ eller rättare
g. antiodontalgicæ — droppar mot tandvärk), som
vanligen innehålla retande aromatiska, smärtstillande
och antiseptiska beståndsdelar; genom den lokala
retningen framkallas sveda i tandköttet, som
"förtränger" den förut bestående värken. Exempel
på sådana tanddroppar lämnar Sv. farmakopéns
Tinctura antiodontalgica, tanddroppar, som bestå
af 2 dlr fenol, 2 dlr mentol och 1 d. eugenol (ur
kryddnejlikor). Af dessa drypas ett par droppar
på en bomullssudd, som anbringas i eller invid en
värkande tand. — Som tanddroppar l. tandtinkturer
betecknas vanligen preparat, som, spädda med
vatten, användas till sköljning af tänderna och
munnen eller som droppvis eller i något större
mängd tillsättas vattnet vid tandborstning. De äro
oftast mer utspädda spritlösningar, som i likhet med
tandvärksdropparna vanligen innehålla aromatiska,
retande och antiseptiska ämnen, ej sällan med tillsats
af adstringerande sådana. Som ej ovanliga ingredienser
märkas flyktiga oljor, myrradroppar, mentol,
salol, salicylsyra, ratanhiadroppar, kinadroppar
m. m. Tandtinkturerna gå utan bestämd gräns öfver
i gurgelvatten och munvatten (se dessa ord).
C. G. S.
Tanddufvan, zool. Se Samoadufvan.
Tandefelt, Adolf, friherre, ämbetsman, f. 8
aug. 1747 i Hartola socken, Tavastland, d. 5
jan. 1822, blef student i Åbo 1761, auskultant
i Åbo hofrätt 1763 och auditör vid arméns flotta
1772. Då J. M. Sprengtporten i juli 1772 begaf sig
till Finland för att där genomföra den med Gustaf
III uppgjorda revolutionsplanen, åtföljde T. honom
som fältsekreterare och författade sedermera det
manifest om revolutionen, som spreds i Finland. Han
vann därigenom konungens gunst och snabb befordran,
kallades 1775 till assessor vid hofrätten i Vasa
och utnämndes till landshöfding 1782 i Uleåborgs
och 1785 i Vasa län. Som landshöfding förvärfvade
han sig genom nit och omtänksamhet allmänhetens
förtroende. 1794 entledigades han af Gustaf IV Adolfs
förmyndarregering. 1800—05 var han led. af Högsta
domstolen och utnämndes sistn. år till president
i Åbo hofrätt. Vid riksdagarna 1778 och 1800 var
T. led. af lagutskottet. Då Borgå landtdag 1809
skulle öppnas, utsågs han att som justitiekansler
förrätta de, enligt ordningen vid svenska riksdagarna,
rikskansleren åliggande göromålen och upphöjdes
samtidigt i friherrligt stånd. På grund af präste- och
bondeståndens val kallades han därefter till främste
led. i regeringskonseljens justitiedepartement,
hvilken plats han innehade till sin död. I det
politiska lifvet ingrep T. icke verksamt under senare
delen af sin bana.
M. G. S.
Tandem, lat., ändtligen, slutligen. Sportv., en
och en, den ene framför den andre; ett slags anspann
med en eller flera hästar å rad framför gaffelhästen
(se Spannkörning, fig. 1). Då en ryttare
medelst tömmar sköter en eller flera hästar, hvilka
utan ryttare löpa framför hans egen häst, benämnes
detta tandemridt. Äfven en velociped med platser för
två "ryttare", den ene sittande framför den andre,
benämnes tandem. — Tandemmaskin, mek., tvåcylindrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
