Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarija - Tarik, ibn Zijad - Tarim - Tarim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större delen är ett slättland, tillhörande Gran
chaco och nästan uteslutande bebodt af fritt
kringströfvande indianer, västra delen ett bergland
på Andernas östra sluttning, med stora skogar, rika
betesmarker och odlingsbara fält, som med en mera
företagsam befolkning skulle ha stor framtid för
sig. De största floderna äro Pilcomayo och T. (Rio
Vermejos öfre lopp), båda tillhörande Paraguays
område. Hufvudstaden T., i västligaste delen, vid
floden T., har omkr. 7,000 inv.
Tarik, ibn Zijad, arabisk fältherre, inträngde
(711) i Spanien i spetsen för en här af 7,000 man,
anlade Gibraltar (eg. Djebel Tarik, "Tariks berg")
och krossade västgotiska väldet genom slaget vid Vejér
(icke Jeres) de la Frontera (711). Efter erhållna
förstärkningar från Afrika eröfrade han Córdoba,
Toledo, Astorga m. fl. städer, men blef sedermera
afsatt och fängslad af sin öfverbefälhafvare Musa,
som var afundsjuk på hans framgångar. Frigifven på
befallning af kalifen Walid I, eröfrade han Tortosa
och Valencia, men måste 713 lämna Spanien och
tillbringa sitt återstående lif i overksamhet.
H. A.*
Tarim, största floden i det inre Asien, i östra
Turkestan, uppstår genom föreningen af flera floder,
hvilka upprinna från den gördel af berg, som omsluter
det s. k. Hanhai (se d. o.), nämligen Jarkand-darja
och Kaschgar-darja från s. v. och v., Chotan-darja
från s. och Aksu från n., af hvilka den förstnämnda
genom sin längd och vattenrikedom bör betraktas
som den egentliga moderströmmen (se Jarkand 1).
Kaschgar-darja upprinner under namnet Kysyl-su
på norra sluttningen af Pamirplatån — ej långt
från en annan Kysyl-su, som strömmar utför Alaidalen
för att uppgå i Amu-darja —, har nästan rent östlig
riktning förbi staden Kaschgar och förenar sig med den
förra genom ett vidsträckt deltaområde, som börjar
vid Maral-basch (39° 49′ n. br., 78° 33′ ö. lgd),
men har genom ett omfattande bevattningssystem,
sedan den nedkommit från berglandet, förlorat så
mycket vatten, att den endast några månader af året
lämnar något bidrag till hufvudfloden. Denna, som ännu
bär namnet Jarkand-darja, fortsätter sin nordöstliga
riktning med långsamt lopp i en djup, smal, men mycket
krokig bädd mellan höga med popplar och säf bevuxna
stränder omkr. 370 km., innan den fr. v. upptar Aksu;
denna upprinner på 3,350 m. höjd under namnet Ak-sai
nära västra ändan af Kokschal-tan-kedjan, bryter sig
genom denna och strömmar mot ö. n. ö. längs dess södra
fot under namnet Tauschkan-darja, tills den når staden
Aksu, hvarefter den efter ett mot s. och s. ö. riktadt
snabbt lopp och med stor bottensats förenar sig under
81° ö. lgd med hufvudströmmen, gifvande denna ökad
vattenmängd och fart. Omkr. 30 km. längre ned upptar
denna, som där börjar kallas T., från h. Chotan-darja
från norra sidan af Kwenlun, hvarifrån den under
sin väg genom Takla-makan ej mer än omkr. en månad
för något vatten till hufvudströmmen. Omkr. 280
km. längre ned börjar T. komma i direkt beröring med
öknens sand, och på samma gång börjar den sprida sitt
vatten i omgifvande strandsjöar, som uppstå mellan
de ända till 30 m. höga sanddynerna. Vid Karul (86°
30′ ö. lgd) vidtar ett
slags deltabildning och den sekulära förflyttning af
vattenmassan, som man liknat vid en pendelrörelse
med Karul som axel, i det den än afslutar sitt
lopp i Kara-koschun (Przjevalskijs Lop-nor) vid
foten af Astyn-tag, än fortsätter till det bäcken
vid Kuruk-tag, som af v. Richthofen och Sv. Hedin
identifierades med de gamle kinesiske geografernas
Lop-nor (se d. o.). Från Karul till Arghan, öfver
320 km., går T. längs den stora öknens sanddyner,
spridande sig på höger sida i en mängd långsmala
strandsjöar, hvilka tjäna som regulatorer och
klarbassänger, medan den på motsatta sidan delar
sig i ett nät af kanaler. Under denna deltabildning
upptar T. från v. Kontje-darja, hvars öfversta
lopp, Chardyk-gol (Haidu-gol), vattnar den märkliga
Jyldysdalen i östra Tianschan, upptar vattnet från
Bagrasch-kul och genom de poppelskogar, som följa
dess vänstra strand nedanför Bagrasch-kul (460
km.), sätter en gräns för ökensandens spridning
västerut. Slutligen når T. genom en mängd armar
den rad af grunda, försvinnande vattensamlingar,
Kara-burun, som tjänar till en förbassäng för
flodens nuv. slutbäcken, Kara-koschun, som ligger
något längre åt ö., under 40° n. br., 89° 30′ ö. lgd
på en höjd af 815 m. ö. h. Under sin vistelse där
1900—01 fann Hedin flera nyligen tömda sjöar n. om
Kara-koschun och deltaarmar från T., som silade fram
i samma riktning; omständigheter, som han tolkade
som en tendens hos floden att draga sig tillbaka
till sitt forna nordliga slutbäcken eller den gamla
kinesiska Lop-nor. T. krymper mycket ihop mellan Aksus
mynning (475 kbm. i sek. i juni) och dess utlopp i
Kara-koschun (160 kbm.), och samtidigt höjer den sin
bädd likt Po och Hwang-ho öfver omgifningen. Hela
fallet från Aksu (1,030 m. ö. h.) till Kara-koschun
(815 m.) på en sträcka af 1,070 km. är endast 215
m. eller omkr. 1 m. på 5 km. Flodens hela längd är
omkr. 1,600 km. I allmänhet arbetar den långsamt,
men oafbrutet på att draga sig åt s. v., ty längs
hela sitt nedre lopp följes den af ett 80 km. bredt
bälte, som ligger på ett lägre plan än den själf. I
T:s nuv. delta har denna tendens en motvikt i flodens
benägenhet att draga sig tillbaka mot n. till det
gamla Lop-nor-bäckenet. Ehuru hela afrinningsområdet
har den ofantliga utsträckningen af 916,800 kvkm.,
är det endast från 445,500 kvkm. (48,8 proc.),
som floden får någon tillökning i volym, från de
återstående 471,300 kvkm. (51,2 proc.) af det möjliga
nederbördsområdet kommer ingen droppe vatten, emedan
det är en torr, regnlös öken. — T:s tillfrysning
börjar i slutet af nov. och fortgår emot strömmen,
och isen bryter upp i början af mars; därefter
börjar vattnet stiga, i den mån snön smälter
i dess bifloders källområden. Floden är rik på
fisk, i synnerhet i sin nedre del, och fisk utgör
hufvudnäringen för en stor del af befolkningen
längs floden. Se Hedin, "Scientific results of
a journey in Central-Asia 1899—1902", vol. I II
(1905-06) och "Central-Asia and Tibet" (1903).
Wbg.
Tarim l. Terim, stad i det inre af Arabien,
i Hadramaut, omkr. 180 km. n. om Makalla,
vid Wadi-Mossileh, bildad af Wadi-Rachije och
Wadi-Kasr. Omkr. 20,000 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
