- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
503-504

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tas-de-charge - Tasgaetium - Tashichhu-jong - Tasimeter - Tasiusarsuak - Tasjkend - Tasjkurgan - Task - Taskedalstind - Taskkräfta - Taskspelare - Taslidza - Tasman, Abel Janszen - Tasmanglaciären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvalfbåge med de kilformiga hvalfstenarna vid
bågens anfang A, fig. l, fortsättes murningen
med horisontala liggfogar äfven ett stycke ofvan
anfanget, samtidigt med att stenarna kragas ut
öfver hvarandra och få form efter bågen, se fig. 2.
I. G. C.

Tasgætium, sedan romarna förlorat Agri decumates
(se d. o.) till alemannerna omkr. 260 e. Kr. en
mycket viktig länk i gränsbefästningarna vid Rhen (i
närheten af Burg bei Stein am Rhein). Flera inskrifter
omtala platsen.

Tashichhu-jong, stad. Se Bhutan.

Tasimeter (af grek. tasis, spänning, och metron,
mått), fys., ett instrument för noggrann uppmätning
af spänningar. Gäbbel och Steiner ha konstruerat
tasimetrar, medelst hvilka spänningen bestämmes genom
svängningarna hos spända stålband. Vid andra anges
de variabla torsionsspänningarna i en vefaxel med
tillhjälp af ett diagram, liksom vid indikatorn till
en ångmaskin. Med Edisons mikrotasimeter kan man
på elektrisk väg, genom att använda en galvanometer,
uppmäta mycket små tryckningar.
G. R. D.*

Tasiusarsuak. Se Aulaitsivik-fjord.

Tasjkend. Se Taschkend.

Tasjkurgan, stad. Se Taschkurgan.

Task, sjöv., en på sidan af ett rundhult
e. d. anbragt, öppen eller sluten, med skifva försedd
ledning för ett tåg eller en kätting. Är ledningen
öppen, kallas det lilla plan, som på yttersidan
skyddar skifvan och genom hvilket den bult går,
omkring hvilken den vrider sig, läpp. Finnes ej
skifva, utan blott en fast afrundning, kallas hela
den öppna ledningen endast "läpp". Jfr Skifgatt.
R. N.*

Taskedalstind. Se Stordalen.

Taskkräfta, detsamma som krabbtaska.

Taskspelare (Trollkonstnär, Eskamotör, Illusionist,
Prestidigitatör, eng. conjurer), person, som
utöfvar "naturlig magi" l. roar häpnande åskådare
med konststycken, hvilka tyckas gränsa till det
omöjliga och skenbarligen icke på naturlig väg
låta sig åvägabringas eller förklaras. Framgångsrik
utöfning af taskspeleri förutsätter utom speciell
naturlig begåfning därför, som är endast få individer
gifven, en högt drifven fingerfärdighet och stor
skicklighet att "förvända synen på folk". Merendels
betjänar sig konstmakaren af sinnrika apparater,
som likna vanliga alldagliga föremål, har anbragta
dubbla bottnar i t. ex. askar och buteljer, falluckor
i bord och golf, tillgodogör sig rön från kemi,
elektricitet, optik och mekanik samt vet att gäcka
åskådarna genom att hänleda deras uppmärksamhet på
bisaker, medan han verkställer sina fuffens; ofta står
han äfven i hemlig förbindelse med dolda medhjälpare
och en eller annan åskådare. Helst arbetar han med
smärre föremål, såsom kulor, mynt, spelkort, ägg, ur,
handskar, silkesnäsdukar, hattar o. s. v. Han trollar
bort saker antingen för att återfinna dem på annat
ställe, än där han synbarligen lagt dem, eller för att
låta andra ting hittas där i stället. Förr i tiden
buro sådana konstmakare sina tillbehör med sig i en
väska ("taska", ty. tasche); däraf namnet. Skickliga
utöfvare af yrket ha länge funnits i Kina och i Indien
(där man t. ex. förstått ge illusion af människor
sväfvande i luften). Äfven det forntida
Egyptens liksom Greklands och Roms magiker
frambragte optiska sinnesvillor, läto skepnader af
högre och lägre gudomligheter skrida förbi uti mörka
underjordiska rum eller projicieras på rökmoln, med
tillhjälp af konkava metallspeglar, eller plötsligt
framträda i eldkonturer på mörk bakgrund. Redan
då förekommo sådana konststycken med eld som att
andas ut lågor och rök från ett galläpple, fylldt
med brännbart ämne och insvept i blånor, att gå på
brinnande kol eller doppa händerna i kokande beck,
hvarvid huden förut ingnidits med något sammansatt
skyddsämne. I Italien drogo t. ex. pilarii (jonglörer
med bollar) omkring i städer och byar. Medeltidens
vandrande musikanter voro ofta tillika gycklare och
taskspelare (jfr Lekare). På 1600-talet uppträdde
bl. a. "eldätare", på 1700-talet konstruerades
människolika talande automater, på 1800-talet
florerade kortkonster, knepen att besvara förseglade
nedskrifna frågor, att låta människor hemlighetsfullt
försvinna, rönen med tankeläsning (se d. o.) m. m. Som
berömda trollkonstnärer må nämnas Pinetti (i slutet
af 1700-talet), Bosco (se denne), Robert-Houdin
(1805—71), som suveränt behärskade området och först
gjorde elektromagnetismen tjänstbar därför, Döbler
samt Maskelyne (f. 1839) och Buatier de Kolta,
bägge verkliga uppfinnare inom arten; i Sverige
märkes illusionisten R. Nordström. - Litt.: Pousin,
"Sorcellerie ancienne et moderne expliquée" (1858),
Robert-Houdin, "Secrets de la prestidigitation et
de la magie" (1868; det viktigaste verket i ämnet),
Grandpré, "Le magicien moderne" (1879), Willman,
"Die möderne salonmagie" (1891), och Louis Hoffman,
"Modern magic" (1894; fortsatt med "More magic" och
"Later magic").

Tašlidža [ta’ʃlidʃa], stad. Se Plevlje.

Tasman, Abel Janszen, holländsk sjöfarare,
f. sannolikt 1602 eller 1603 i Hoorn, Nordholland,
d. 1659 i Batavia, utsändes jämte Quast af Van Diemen,
guvernör i Nederländska Indien, på en expedition till
västra delen af Stilla hafvet, hvarunder de besökte
Filippinerna, Boninöarna, Japan och Formosa. På
uppdrag af nederländska ostindiska kompaniet
företog T. 1642—43 från Batavia en upptäcktsfärd
till de australiska farvattnen. Därunder stötte han
i nov. 1642 på den sedan efter honom uppkallade
ön Tasmanien (se d. o.), som han endast i dess
södra del undersökte och som han tog för en del af
Australkontinenten. I dec. s. å. upptäckte han ett
"bergigt land", som han kallade "Staatenland" (Nya
Zeeland) och där ett försök till landstigning kostade
flera af hans män lifvet, och några af Tongaöarna
samt undersökte sedan Nya Britanniens arkipelag och
sundet mellan Nya Guinea och Djilolo. Om en tredje
expedition (1644) till norra och nordvästra kusterna
af Australien, hvarunder han bl. a. upptäckte
Carpentariaviken, äro underrättelserna mycket
knappa. Hans under den andra resan förda journal
utgafs i Amsterdam 1860. Bästa kännedomen om hans
resor vinnes genom R. H. Majors arbete "Early voyages
to Australia" (i Hakluytsällskapets publikationer).

Tasmanglaciären, en väldig glaciär på Nya
Zeelands sydö, uppstår af ett omkr. 60 kvkm. stort
samlingsområde och har en utsträckning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:30:27 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free