- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
543-544

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tawast, Magnus II Olai - Tawast, Johan Henrik - Tavastborg - Tavastehus - Tavastehus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattige samt genom en vallfart, som han företog till
Jerusalem, vann han ett rykte, som sträckte sig
t. o. m. till utlandet. Nedböjd af ålder, afsade
han sig 1450 biskopsämbetet och lefde därefter i
sin boning invid Nådendals kloster. Jfr Olaus Magni,
biskop.

illustration placeholder

2. Johan Henrik T., grefve, den föregåendes broders
ättling i 10:e led, militär, diplomat, f. 31 juli 1763
antagligen på Halola gård, Kuopio socken, Finland,
d. barnlös 11 juli 1841 i Stockholm, utnämndes
1779 till fänrik vid Savolaks’ regemente, studerade
1779—81 vid en läroanstalt i Strassburg, först på
G. M. Sprengtportens, sedermera på Gustaf III:s
bekostnad, och antogs under tiden till underlöjtnant
vid Royal suédois. 1782 blef han page hos Gustaf
III samt utnämndes 1786 till löjtnant och 1787 till
kapten vid Nylands regemente. Under kriget 1788—90,
då han tjänade under G. M. Armfelts befäl dels i
Finland, dels vid Dalfrikåren i Värmland, lade han
vid flera tillfällen mod och själsnärvaro i dagen,
t. ex. vid svenskarnas eröfring af ryssarnas ställning
vid Pardakoski och Kärnakoski (15 april 1790), med
anledning hvaraf han utnämndes till öfverstelöjtnant
vid Dalregementets vargering. Oberättigadt tillade han
sig däremot, på G. Jägerhorns bekostnad, förtjänsten
af, att ryssarna tillbakakastades vid sina försök
att öfverrumpla svenskarna vid Parda- och Kärnakoski
(30 april s. å.). Efter Armfelts nederlag och
blessyr vid Savitaipale (4 juni s. å.) förordnades
T. att föra befälet öfver brigaden till den nye
chefen Wredes ankomst. 1791 förflyttades han som
öfverstelöjtnant till Jämtlands regemente, hvars
chef han blef 1802, och utnämndes 1804 till chef för
Kalmar regemente. Pommerska kriget 1805—07 bevistade
T. dels som brigadchef, dels som befälhafvande
generaladjutant. Då fransmännen i april 1807 drefvos
ur Pommern, förde T. befäl öfver den högra kolonnen,
som i denna affär spelade en mindre aktiv roll än
den af Armfelt kommenderade vänstra. T. hugnades
emellertid med riddargrad af Svärdsordens stora
kors. Under 1808—09 års krig med Danmark förde
T. först en brigad af södra armén; sedermera, 2 maj
1809, blef han befälhafvare öfver nämnda armé och
afslöt i denna egenskap det stillestånd med danske
generalen von Bülow, som varade till fredsslutet
s. å. T., som 29 juni 1809 utnämnts till generalmajor
och 1812 till kronprinsens adjutant, affärdades i
april s. å. öfver Ryssland till Konstantinopel, dit
han anlände 23 juni, för att dels påskynda afslutandet
af de rysk-turkiska fredsunderhandlingarna i Bukarest,
dels indraga Turkiet i en mot Frankrike riktad allians
med Sverige, England och Ryssland. Vid hans ankomst
till Konstantinopel var freden ratificerad så när som
på ett par punkter, om hvilka de respektive makterna
dock snart kommo öfverens
utan T:s mediation, som f. ö. aldrig officiellt
erkändes af Porten. Hans arbete för en allians hade
alldeles ingen framgång, hvilket dock ej berodde
på bristande nit från hans sida. I jan. 1813
lämnade T. Konstantinopel, utnämndes i april till
generallöjtnant och var under fälttåget i Tyskland
s. å. souschef vid nordarméns generalstab. 17
dec. 1813, några dagar efter den med Danmark afslutade
vapenhvilan, afsändes han af kronprinsen
till Köpenhamn för att med danska regeringen
öfverenskomma om grundvalarna för freden. Han sändes
äfven att utväxla ratifikationerna af freden i Kiel
(14 jan. 1814) och stannade sedermera till slutet
af 1819 som envoyé vid hofvet i Köpenhamn. Under
tiden, 1816, lämnade han chefskapet för Kalmar
regemente och befordrades till inspektör vid 3:e
infanteriinspektionen. 1824 blef han general
af infanteriet. 1829 utnämndes han till En af
rikets herrar. T. erhöll 1802 friherrlig och
1818 greflig värdighet. — T. var led. af Svenska
krigsmannasällskapet (nuv. Krigsvet. akad.) från dess
stiftelse och af Landtbruksakad. (1837). Militärisk
duglighet, omfattande kunskaper, vunna bl. a. genom
flera utländska resor, samt färdighet i språk
förklara hans glänsande befordringar, men till dem
bidrog väl äfven hans anställning vid hofvet, där
han utnämndes 1787 till kammarjunkare, 1798 till
kammarherre och 1818 till öfverstekammarjunkare.
1. M. G. S. 2. J. Th. W.

Tavastborg. Se Tavastehus slott.

Tavastehus, landskommun i Tavastehus län, Finland,
Janakkala domsaga, Hauho härad, är förenad med
T. stadsförsamling till ett pastorat. Areal
97 kvkm. 2,249 inv. (1916), finsktalande.
O. B—n.

illustration placeholder
Fig. 1. Tavastehus’ vapen.

Tavastehus (fi. Hämeenlinna), stad vid
Vanajavesi sjö i Tavastehus län, Finland. Areal
128 har (1916), hvaraf 81 har äro indelade till
stadsplan; dessutom eger staden jord om 1,173
har i angränsande socknar. 6,448 inv.(1916),
hvaraf 2,9 proc. svensktalande. De för kommunal
inkomstskatt taxerade inkomsterna uppgingo 1916
till 5,9 mill. mark; per 100 mark taxerad inkomst
uppbars (1917) 5 mark. Stadens utgifter stego 1916
till 450,000 mark; dess skulder belöpte sig till 1,6
mill. mark. Antalet personer, som 1914 underhöllos
och understöddes af den kommunala fattigvården, var
188, d. v. s. 2,8 proc. af stadens hela befolkning;
kostnaderna för fattigvården stego 1915 till 30,459
mark (4 mark 67 penni per inv.). T. har ej större
betydelse som handels- eller industristad; i dess 33
industriella arbetsställen med ett tillverkningsvärde
af 3,5 mill. mark sysselsattes 452 arbetare 1915. —
T. är ändpunkten för Finlands äldsta järnvägslinje,
Helsingfors—T. (1862), sedermera (1876) fortsatt
till Tammerfors. Ångbåtar förmedla trafiken med den
välodlade bygden kring sjöarna i n. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free