- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
633-634

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkr. 16 mill. kr. Tegelindustrien sysselsätter 13,000
man, och dess värde ökades under åren 1885—1910 från
3 mill. till 16 mill. kr. Tegelindustriens intressen
tillvaratagas af Sveriges tegelindustriförening (se
d. o.). Litt.: Seger, "Gesammelte schriften" (1897),
O. Bock, "Die ziegelfabrikation" (9:e uppl. 1901), och
B. Kerl, "Handbuch der gesammten thonwaarenindustrie"
(3:e uppl. 1907).

2. Bygnk. De två huvudgrupperna af tegel äro murtegel
och taktegel. Murtegel (jfr sp. 622—630) har
sedan urminnes tider användts som byggnadsmaterial
för murar, pelare och hvalf inom husbyggnader
för olika ändamål. Åt murteglet har alltid getts
parallellepipedisk form, med i forntiden under
romarväldet ganska stora mått å längd och bredd upp
till 40—50 cm., men en tjocklek af endast 4—5 cm. För
att få bättre förband mellan de olika stenarna (se
Mur, sp. 1369—70) och för att lättare kunna variera
planmåtten å en mur har man i nutiden öfvergått
till mindre mått på stenen samt gett den en bredd af
ung. halfva längden. Tjockleken har sedan anpassats
därefter på olika sätt, såsom nedan anges. De format
på tegel, som numera vanligast förekomma, äro i:
Österrike (normalformat) 290 × 140 × 65 mm.
Bajern 330 × 160 × 62 à 67 mm.
England (London) normalformat 229 × 111 × 68 mm.
New York 219 × 105 × 67 »
Frankrike 220 × 107 × 45 »
Holland 220 × 105 × 50 »
Tyskland (i Preussen 1870
antaget normalformat) 250 × 120 × 65 »
d:o s. k. klosterformat, för
monumentalbyggnader 285 × 135 × 85 »
norra och mellersta Sverige 300 × 145 × 75 »
mellersta och södra Sverige
(det tyska normalformatet) 250 × 120 × 65 »
        och i västra Sverige 225 × 110 × 60 »
Danmark 230 × 110 × 55 »
Norge 235 × 115 × 55 »


Såsom häraf framgår, har man i norra och mellersta
Sverige det största tegelformat, som f. n. används,
utom i södra Tyskland och Österrike, där man dock gett
stenen mindre tjocklek. Man har ock arbetat för att
få det mindre formatet, det s. k. normalformatet, som
synes ur olika synpunkter innebära bestämda fördelar,
mera allmänt infördt i vårt land, men på grund af
gammal inrotad vana ännu icke lyckats därmed.

Af murtegel förekomma för olika användning
flera olika slag, såsom klinker, eldfast tegel
(chamottesten), fasadtegel (verblender), vanligt
murtegel, håltegel (däri inbegripet fasontegel),
poröst tegel m. m. Om tegel brännes till fullständig
sintring, uppstår s. k. klinker (se d. o.), som har
den största möjliga styrka och täthet samt ringa
vattenabsorptionsförmåga. Dylikt tegel används till
vattenbyggnadsarbeten eller till mycket starkt
belastade murar, men mest i form af plattor till
golf, trottoarer o. d., på grund af dess stora
motståndsförmåga mot stötar och nötning. Eldfast
tegel
beredes af eldfast lera (se Lera) och kan fås
att motstå mycket höga värmegrader samt
används därför till ugnsbeklädnader o. d. Fasadtegel
kan vara dels sådant, som är särskildt
förfärdigadt, dels sådant, som är utsorteradt ur
murtegel. Efter nutida smak och fordringar på en
byggnads fasadbehandling tillverkas fasadtegel
ofta så, att det närmast efterliknar det gamla
handgjorda teglet och sålunda erbjuder relativt stor
omväxling i färg och struktur. Vanligt murtegel blir
alltefter bränningsgraden lösbrändt, medelbrändt
eller hårdbrändt och motsvarar i samma mån allt
större fordringar på styrka och väderbeständighet,
d. v. s. motståndsförmåga mot atmosfärens inverkan
genom vattendränkning och frysning, liksom mot
inverkan af eld och vatten. Håltegel benämnes dels
vanligt tegel, hvari man vid formningen sparat
ut kanaler på ena eller andra sättet (se ofvan,
sp. 629—630), och dels särskildt formad fasonsten med
relativt större hålrum och tunnare väggar. Den förra
sorten används i vissa fall till lättare mellanväggar
o. d. samt till ett särskildt slags fasadsten,
s. k. "verblender" (se sp. 629), där förfaringssättet
begagnats för att underlätta bränningen samt få
stenen så jämn som möjligt i färg och korrekt i
form och mått. Den senare sorten används i stor
omfattning till moderna bjälklag och mellanväggar
samt till värmeisolerande yttermurar. Poröst tegel,
d. v. s. tegel, som särskildt gjorts mera poröst
(om dettas framställningssätt se ofvan, sp. 523),
används till lättare mellanväggar eller utbyggnader
på fasader o. d. Utom ofvannämnda variationer af
tegel förekomma andra produkter, som ofta gå under
benämningen tegel, såsom slaggtegel (se d. o.) och
kalksandtegel (se Sten, sp. 1201) m. fl.

De fordringar, som böra uppställas på ett fullgodt
murtegel, anges af Foerster (se litt., sp. 635) vara
följande: att vara väl genombrändt och vid slag med
hårdt föremål ge en ren klang, att ega plana ytor
och raka kanter, att vid brott visa en likformig och
finkornig struktur och i massan vara fritt från kalk-
och stenstycken, lerbollar o. d., att icke uppta
mer än 16 proc. af sin vikt vatten samt att hastigt
uttorka, att af atmosfärens påverkan hvarken förvittra
(se Förvittring) eller ge utfällningar af
salter, samt att icke förstöras genom påverkan af
eld och vatten.

Efter form och utseende kan tegel klassificeras,
hvarvid som 1:a klass kan enligt Foerster räknas ett
sådant, hvars längd afviker från normalmåtten (250 ×
120 × 65 mm.) med högst 1 cm. samt bredd och tjocklek
med högst 1/2 cm.; och dylik afvikande sten får ej
förekomma till mer än 12 proc. af hela mängden. Efter
stenens tryckhållfasthet kan man ock enligt tyska
uppgifter särskilja olika klasser däraf, näml. 1:a
klass, hårdbrändt tegel med en tryckhållfasthet af
minst 300 kg. pr kvcm.; 2:a klass, medelbrändt tegel
med en tryckhållfasthet af 200—300 kg. pr kvcm.;
3:e klass, lösbrändt tegel med en tryckhållfasthet
af 150—200 kg. pr kvcm.

Af dessa används klass 1 vid fuktiga ställen eller
till starkt belastade murar för olika ändamål, klass
2 vid vanligt belastade murverk inom en husbyggnad,
till brandmurar, fasadmurar m. m. samt klass 3 till
lättare mellanväggar och svagt belastade murar.

Några allmänt antagna normer för tegel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free