Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven direkt koppling. Likaledes kan en
mellankrets inlänkas mellan antenn och
detektoranordningen. Fig. 31 visar inkoppling
af en ticker, som representeras af Tk; B är
blockkondensatorn och HT hörtelefonen. I denna
fig. är den variabla kondensatorn C i antennen kopplad
parallellt med antennens induktans. En dylik koppling
är ganska vanlig och används bl. a. i system Tönende
funken för att förlänga våglängden. Kapaciteten C kan
nämligen betraktas som parallellkopplad med antennens
kapacitet och ökar sålunda svängningskretsens
kapacitet. Fig. 32 visar inkopplingen af en audion
(Au) som detektor. K är den glödande katoden, A anoden
och G gittret.
De från afsändningsantennen frigjorda
elektromagnetiska vågorna utbreda sig ringformigt
kring antennen och försvagas därigenom proportionellt
mot afståndet. Styrkan hos vågorna är dessutom
proportionell mot produkten af antennströmstyrkan
och antennens effektiva höjd samt mot periodtalet
eller, hvad som är detsamma, omvändt proportionell
mot våglängden. Den elektriska kraften i vågen vid
jordytan är vinkelrät mot denna. Enligt teoretiska
utredningar af Macdonald, S. W. Nicholson, Poincaré
och i synnerhet Sommerfeld och
Rybczynski tillkomma emellertid en spridningsfaktor
och en faktor beroende på medelpunktsvinkeln mellan
de båda orterna på jorden. Rybczynskis formel för
strömstyrkan i mottagningsantennen är:
i2 = 377 . (h1 h2 i1) / (λ . d . R) 1 / (sqrt(θ sin θ) . e-0,0017 d / (cbrt(λ))
där i2 och i1 äro strömstyrkorna i resp. mottagnings-
och afsändningsantennerna, h2 och h1 antennernas
höjder, λ våglängden, d afståndet mellan stationerna,
alla längder uttryckta i km., R mottagningsantennens
motstånd i ohm och θ medelpunktsvinkeln mellan
orterna.
Austin har genom försök kommit till den något
olika empirisk-teoretiska formeln:
i2 = 377 . (h1 h2 i1) / (λ . d . R) . e-0,0015 d / (cbrt(λ))
Ofvanstående formler förutsätta mycket god
ledningsförmåga hos jorden och äro därför
tillämpliga endast för trådlös telegrafering öfver
hafvet. Passera vågorna öfver land, försvagas
deras energi betydligt fortare i synnerhet
i skogrika trakter och vid öfverskridandet af
bergskedjor. Sommerfeld har teoretiskt undersökt
inverkan af ledningsförmågan hos jordytan på de
elektromagnetiska vågornas absorption. Han finner,
att de utgående vågorna kunna sammansättas af två
system, det ena bestående af rymdvågor, hos hvilka
energien aftar med kvadraten på afståndet, det
andra ytvågor med energien aftagande proportionellt
mot afståndet. Vid utbredning öfver mark med dålig
ledningsförmåga och liten dielektricitetskonstant
samt vid korta våglängder taga ytvågorna öfverhanden
på jämförelsevis små afstånd. Inverkan af våglängden
framgår af nedanstående tabell, som anger det afstånd,
vid hvilket elektriska kraften afviker 10 proc. från
den, som rymdvågorna ge:
hafsvatten | λ = 2 | km. | afstånd | omkr. | 20,000 | km. |
» | λ = 1 | » | » | » | 5,000 | » |
» | λ = 0,3 | » | » | » | 500 | » |
sötvatten | λ = 2 | » | » | » | 4 | » |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>