Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tessin, Nikodemus d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med all rätt som "ett mästerstycke"; ett par af
interiörerna tillhöra det i sin art yppersta i
Sverige. Äfven Hofstallet på Helgeandsholmen med
dess ståtliga interiör tillhör denna tid (började
byggas 1696, rifvet 1893—94). Också inom den
kyrkliga byggnadsverksamheten utförde T. betydande
arbeten, Kungsörs kyrka (grundlagd 1691), tornet på
Västerås domkyrka (det gamla hade brunnit 1691) och i
Karlskrona Amiralitetskyrkan (1680-talet, af trä) och
Trefaldighetskyrkan (börjad 1697), en centralkyrka,
utåt 8-kantig, inåt cirkelrund, i Roms Pantheons
karaktär (kupolen brann 1790, återuppbyggdes, lägre
än den förra, af Tempelman; se Karlskrona, fig. 4).
Under de nu följande åren samlades T:s verksamhet
hufvudsakligen omkring slottsbygget i Stockholm. Det
gamla slottet ödelades af elden 7 maj 1697, då äfven
den nyuppförda norra längan skadades. Efter 6 veckor
hade T. färdiga ritningar till nybyggnad af hela
slottet. (Ritningarna graverades under hans ledning
på 17 folioblad af Cl. Haton; ang. byggets fortgång
och slottets arkitektur och dithörande se Stockholms
slott, afbildningar där och i art. Byggnadskonsten,
pl. XXIII, och Stockholm, pl. I o. III.) 1707
afstannade arbetet af brist på medel. T. hade då
förts in på andra banor än den konstnärliga.
Han hade blifvit friherre 1699 och hofmarskalk 1701,
skötte öfverstemarskalkstjänsten efter J. G. Stenbocks
död 1705 och under Pipers frånvaro. Den ynnest han
fortfarande åtnjöt hos konungen och änkedrottningen
förde honom 1712 till rådsämbetet, 1714 till
grefvevärdighet och s. å. till befattningen som
kansler för Lunds universitet. Han var i rådet
konungens trogne anhängare, och hans brefväxling
med K. Feif, som efter Poltavaslaget "fick alla
affärerna hos konungen", rörde både stats- och
konstangelägenheter samt genomlästes ensamt af
konungen. Sin befattning som slottsarkitekt afstod
han 1707 åt sin lärjunge Adelcrantz, hvilken
1715 öfvertog äfven stadsarkitektsbefattningen
i Stockholm. 1717 följde T:s utnämning till
öfverstemarskalk, och 1718 aflade han ett besök
hos konungen i Kristinehamn. Han blef nu ordf. i
Kontributionsränteriet, i hvilken befattning han
uppträdde med stor frimodighet mot Goertz, samt
gaf anledning till ett förslag att bättre ordna
rikets politiväsen, i hvilket T. i egenskap af
"högste ordningsman" skulle personligen och genom
underordnade öfvervaka alla politiförordningars
efterlefnad, landets och städernas tillväxt och
förkofring m. m. Utnämningen egde rum; men innan någon
verkställighet af förslaget medhunnits, mellankom
konungens död, och det fick förfalla. — Under det nya
statsskicket uppträdde T. som dess uppriktige vän,
ehuru han ej ansåg sig förbunden att bryta med det
konungahus, under hvars hägn han vunnit konstnärliga
framgångar och lysande samhällsställning. Under
rättegången mot Goertz var T. en af hans afgjorda
och stränga vedersakare, i synnerhet till följd af
sin öfvertygelse, att hans finansåtgärder i hög grad
bidragit att göra statsskulden obetalbar och medfört
våldsamma angrepp på den enskilda eganderätten. T:s
ställning till det nya hofvet hade
emellertid blifvit alltmer invecklad, dels emedan han
genom sitt senare gifte och i sina åsikter ansågs ha
närmat sig det af detsamma hatade holsteinska partiet,
dels på grund af sin ställning som öfverstemarskalk,
med en oduglig hofmarskalk under sig, en fordrande
konung öfver sig och utsikten af ekonomiskt ansvar
inför allt mäktigare ständer. Han förgick sig
personligen emot konung Fredrik (1726), och när
sekreta utskottet 1727 med anledning däraf gjorde
anmärkning samt ständerna hänsköto saken till Stora
sekreta deputationen, blef T. enligt konungens
önskan afsatt från öfverstemarskalksämbetet, dock med
bibehållande af penninglönen. Gammal och sjuklig,
måste han smälta denna förödmjukelse, som dock
mildrades genom hoppet att omsider se sin lefnads
storverk, slottet, fulländadt. Bygget återupptogs
1728, T:s dödsår.
Ett betydande verk från T:s senare skede är
Fredrikskyrkan i Karlskrona (påbörjad 1720), en
ståtlig långkyrka i äkta barock, enskeppig med
sidokapell och tunnhvalf — ett krysshvalf öfver
korsmidten, där man saknar den kupol, som där borde
ha sin plats (se Karlskrona, fig. 5). I
början af 1700-talet hade T. lämnat ritningar till
herresätet Sturefors (se d. o.) och till ombyggnad
af Krageholm (se d. o.), likaså till rådhus vid
Stortorget och till ordnande af slottets omgifningar
i n. - med 2 stenbroar öfver strömmen och ett Pantheon
i bakgrunden af Gustaf Adolfs-torg — allt uppslag, som
stannade på papperet. Penningbristen under krigstiden
hindrade större byggnadsföretag. T. hade uppdrag
äfven från utländska regenter, August II i Polen, tsar
Peter, Kristian V af Danmark. Den sistnämnde begärde
1694 ritningar till nytt slott i Köpenhamn.
1697 afsände T. en fullt utarbetad modell samt
gravyr af fasaden. Arbetet mottogs med bifall, men
slottet uppfördes senare efter ritningar af Häuser.
T. egnade mycken tid och mycket intresse åt förslag
till utbyggnad af Louvre i Paris. Som dekoratör
har han lämnat lysande smakprof i flera
slotts interiör (bl. a. Karl XI:s galleri på
Stockholms slott; se d. o., fig. 9), i ritningar
till kungsstolarna i Storkyrkan, predikstolen där
och i Uppsala domkyrka (se Predikstol,
fig. 3) i pompös Berninistil med flygande
änglar, genier och "putti", fladdrande
draperier, figurrika reliefer — allt utfördt
i trä af B. Precht. Ett praktfullt altare i rik
barock i Vor frelsers kirke i Köpenhamn är utfördt
efter T:s modell, som ditsändes 1695
(altaret invigdes först 1732. T:s teckningar,
reproducerade i "Tidsskr. for kunstindustri", 1897,
finnas i Nationalmuseum). T. gaf ock ritning till
grafmonument öfver Ehrenstrahl (se Ehrenstrahl,
sp. 25) och J. G. Stenbock i Storkyrkan, B.
Oxenstierna i Uppsala domkyrka m. fl.
Som anordnare och dekoratör i stor stil af
högtidligheter, kröningar, kungliga begrafningar,
maskerader o. d. visade han både fyndighet
och skicklighet. En egenhändigt handskrifven
Traité de la décoration intérieure, där T.
framlägger sina teorier, eges af Konstakademien.
I hans interiörer härskar modern fransk smak
(Versaillesstilen), men ytterarkitekturen är
genomgående grundad på italienska studier. Han var
en vida lärdare konstnär än fadern, men på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
