Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tessin, Nikodemus d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med all rätt som "ett mästerstycke"; ett par af interiörerna tillhöra det i sin art yppersta i Sverige. Äfven Hofstallet på Helgeandsholmen med dess ståtliga interiör tillhör denna tid (började byggas 1696, rifvet 1893-94). Också inom den kyrkliga byggnadsverksamheten utförde T. betydande arbeten, Kungsörs kyrka (grundlagd 1691), tornet på Västerås domkyrka (det gamla hade brunnit 1691) och i Karlskrona Amiralitetskyrkan (1680-talet, af trä) och Trefaldighetskyrkan (börjad 1697), en centralkyrka, utåt 8-kantig, inåt cirkelrund, i Roms Pantheons karaktär (kupolen brann 1790, återuppbyggdes, lägre än den förra, af Tempelman; se Karlskrona, fig. 4). Under de nu följande åren samlades T:s verksamhet hufvudsakligen omkring slottsbygget i Stockholm. Det gamla slottet ödelades af elden 7 maj 1697, då äfven den nyuppförda norra längan skadades. Efter 6 veckor hade T. färdiga ritningar till nybyggnad af hela slottet. (Ritningarna graverades under hans ledning på 17 folioblad af Cl. Haton; ang. byggets fortgång och slottets arkitektur och dithörande se Stockholms slott, afbildningar där och i art. Byggnadskonsten, pl. XXIII, och Stockholm, pl. I o. III.) 1707 afstannade arbetet af brist på medel. T. hade då förts in på andra banor än den konstnärliga. Han hade blifvit friherre 1699 och hofmarskalk 1701, skötte öfverstemarskalkstjänsten efter J. G. Stenbocks död 1705 och under Pipers frånvaro. Den ynnest han fortfarande åtnjöt hos konungen och änkedrottningen förde honom 1712 till rådsämbetet, 1714 till grefvevärdighet och s. å. till befattningen som kansler för Lunds universitet. Han var i rådet konungens trogne anhängare, och hans brefväxling med K. Feif, som efter Poltava-slaget "fick alla affärerna hos konungen", rörde både stats- och konstangelägenheter samt genomlästes ensamt af konungen. Sin befattning som slottsarkitekt afstod han 1707 åt sin lärjunge Adelcrantz, hvilken 1715 öfvertog äfven stadsarkitektsbefattningen i Stockholm. 1717 följde T:s utnämning till öfverstemarskalk, och 1718 aflade han ett besök hos konungen i Kristinehamn. Han blef nu ordf. i Kontributionsränteriet, i hvilken befattning han uppträdde med stor frimodighet mot Goertz, samt gaf anledning till ett förslag att bättre ordna rikets politiväsen, i hvilket T. i egenskap af "högste ordningsman" skulle personligen och genom underordnade öfvervaka alla politiförordningars efterlefnad, landets och städernas tillväxt och förkofring m. m. Utnämningen egde rum; men innan någon verkställighet af förslaget medhunnits, mellankom konungens död, och det fick förfalla. - Under det nya statsskicket uppträdde T. som dess uppriktige vän, ehuru han ej ansåg sig förbunden att bryta med det konungahus, under hvars hägn han vunnit konstnärliga framgångar och lysande samhällsställning. Under rättegången mot Goertz var T. en af hans afbörda och stränga vedersakare, i synnerhet till följd af sin öfvertygelse, att hans finansåtgärder i hög grad bidragit att göra statsskulden obetalbar och medfört våldsamma angrepp på den enskilda eganderätten. T:s ställning till det nya hofvet hade emellertid blifvit alltmer invecklad, dels emedan han genom sitt senare gifte och i sina åsikter ansågs ha närmat sig det af detsamma hatade holsteinska partiet, dels på grund af sin ställning som öfverstemarskalk, med en oduglig hofmarskalk under sig, en fordrande konung öfver sig och utsikten af ekonomiskt ansvar inför allt mäktigare ständer. Han förgick sig personligen emot konung Fredrik (1726), och när sekreta utskottet 1727 med anledning däraf gjorde anmärkning samt ständerna hänsköto saken till Stora sekreta deputationen, blef T. enligt konungens önskan afsatt från öfverstemarskalksämbetet, dock med bibehållande af penninglönen. Gammal och sjuklig, måste han smälta denna förödmjukelse, som dock mildrades genom hoppet att omsider se sin lefnads storverk, slottet, fulländadt. Bygget återupptogs 1728, T:s dödsår. Ett betydande verk från T:s senare skede är Fredrikskyrkan i Karlskrona (påbörjad 1720), en ståtlig långkyrka i äkta barock, enskeppig med sidokapell och tunnhvalf - ett krysshvalf öfver korsmidten. där man saknar den kupol, som där borde ha sin plats (se Karlskrona, fig. 5). I början af 1700-talet hade T. lämnat ritningar till herresätet Sturefors (se d. o.) och till ombyggnad af Krageholm (se d. o.), likaså till rådhus vid Stortorget och till ordnande af slottets omgifningar i n. - med 2 stenbroar öfver strömmen och ett Pantheon i bakgrunden af Gustaf Adolfs-torg - allt uppslag, som stannade på papperet. Penningbristen under krigstiden hindrade större byggnadsföretag. T. hade uppdrag äfven från utländska regenter, August II i Polen, tsar Peter, Kristian V af Danmark. Den sistnämnde begärde 1694 ritningar till nytt slott i Köpenhamn. 1697 afsände T. en fullt utarbetad modell samt gravyr af fasaden. Arbetet mottogs med bifall, men slottet uppfördes senare efter ritningar af Häuser. T. egnade mycken tid och mycket intresse åt förslag till utbyggnad af Louvre i Paris. Som dekoratör har han lämnat lysande smakprof i flera slotts interiör (bl. a. Karl XI:s galleri på Stockholms slott; se d. o., fig. 9), i ritningar till kungsstolarna i Storkyrkan, predikstolen där och i Uppsala domkyrka (se Predikstol, fig. 3) i pompös Berninistil med flygande änglar, genier och "putti", fladdrande draperier, figurrika reliefer - allt utfördt i trä af B. Precht. Ett praktfullt altare i rik barock i Vor frelsers kirke i Köpenhamn är utfördt efter T:s modell, som ditsändes 1695 (altaret invigdes först 1732, T:s teckningar, reproducerade i "Tidsskr. for kunstindustri", 1897, finnas i Nationalmuseum). T. gaf ock ritning till grafmonument öfver Ehrenstrahl (se Ehrenstrahl, sp. 25) och J. G. Stenbock i Storkyrkan, B. Oxenstierna i Uppsala domkyrka m. fl. Som anordnare och dekoratör i stor stil af högtidligheter, kröningar, kungliga begrafningar, maskerader o. d. visade han både fyndighet och skicklighet. En egenhändigt handskrifven Traité de la décoration intérieure, där T. framlägger sina teorier, eges af Konstakademien. I hans interiörer härskar modern fransk smak (Versaillesstilen), men ytterarkitekturen är genomgående grundad på italienska studier. Han var en vida lärdare konstnär än fadern, men på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
