- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1015-1016

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teurajoki - Teurgi - Teusajaure - Teusina - Teuta - Teuterström, Tomas - Teuthis - Teuthrania - Teutoburgerwald - Teutonerna - Teutonicus - Teuva - Teuvanjoki - Tevere - Teverone - Tevfik pascha (Muhammed T.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teurajoki [te’orajåki], betydande tillflöde till Kalix
älf från ö. inom Korpilombolo kapellförsamling. Åns
hela nederbördsområde är 628 kvkm.
E. O. E—m.

Teurgi (af grek. theos, gud, och ergon, gärning,
sysslande), åstadkommande af magisk förbindelse med
välgörande gudamakter eller andar (jfr Magi); hos
nyplatonikerna den förmenta konsten att (genom åkallan
o. s. v.) förmå gudomen nedstiga i själen och där
skapa extas. — Teurg, andebesvärjare, trollkarl.

Teusajaure [te’osajaore], en smal, men omkr. 30
km. lång insjö inom Stora Lule älfs öfre flodområde,
yta 9,2 kvkm., belägen omkr. 500 m. ö. h. inom
Gällivare socken och tingslag, Norrbottens
län. Sjön är en utvidgning af Vietusjokk,
som inflyter i Stora Lule älf omedelbart nedom
Stora sjöfallet. Nederbördsområdet utgör vid
sjöutloppet 1,200 kvkm. Stränderna utgöras
af räta, brant stupande fjällsidor, nämligen
i n. ö. de långsträckta Slikmanatjåkko och
i s. v. Kuolpanatjåkko. I n. stiger tvärt
den 1,219 m. höga toppen Urtetjåkko. Såväl
ofvan som nedan sjön är älfven starkt lutande,
bildande strida forsar. Lågvattenföringen
vid sjöutloppet är något mindre än 5 kbm.
E. O. E—m.

Teusina (fi. Täyssinä, ry. Tiavzino), by uti
Ingermanland, på floden Narovas högra strand,
strax nedanför staden Ivangorod. Vid T. slöts 20
jan. 1593 fördrag om ett tvåårigt stillestånd emellan
Sverige och Ryssland. Där slöts äfven, 18 maj 1595,
fred mellan nämnda makter, hvarvid bl. a. ryssarna
afstodo från alla anspråk på Estland och rätten att
uppbära skatt af lapparna "från Österbotten allt
intill Varangerfjord" och svenskarna återlämnade
Kexholms slott och län samt andra eröfringar på ryskt
område. Af stor vikt blef freden för regleringen af
den finsk-ryska gränsen. Svenska fullmäktige voro
riksrådet Sten Banér, Krister Horn, Göran Boije och
Arvid Stålarm, ryska knes Ivan Samsonovitj Turenin
och Ostafi Michailovitj Puschin. 1611 intogs T. af
svenskarna.

Teuta, illyrisk drottning i senare hälften af
200-talet f. Kr. Då hennes undersåtar 230 och
232 företagit sjöröfvartåg mot Epirus, Kerkyra
och Epidamnos, sände romarna en ambassad för att
beklaga sig. Det kom till ett ordbyte mellan denna
och drottningen, som blef så uppbragt, att hon lät
döda eller fängsla ambassadens medlemmar. Romarna
förklarade krig, hvari T. blef besegrad och måste
underkasta sig segrarens villkor. Se bl. a. Zippel,
"Die römische herrschaft in Illyrien bis auf Augustus"
(1877).
J. C.

Teuterström [töj-], Tomas. Se Adlercreutz.

Teuthis, ort. Se Dimitsana.

Teuthrania (grek. Τευϑϱανία, lat. Teuthrania). Se
Mysien.

Teutoburgerwald [-valt], en bland ortens befolkning
okänd, endast i litteraturen förekommande benämning
på en skogig bergssträcka i nordvästra Tyskland, som
sträcker sig från floden Diemel (biflod till Weser)
i nordvästlig riktning genom norra Westfalen, Lippe
och södra Hannover med en längd af 125 km. och 3—10
km. bredd till trakten ö. om Rheine vid Ems. Dess
högsta punkt är Völmerstod (468 m.). Västra delen
består af kullar af 250—150 m. höjd, endast bevuxna
med magra ljungväxter, hvaremot berget för öfrigt är bevuxet
med vacker löfskog, företrädesvis af bok. T. består
af olika afdelningar af de mesozoiska formationerna
trias, jura och krita. Det har salt- och mineralkällor
samt rika stenkolslager. Bergssträckningen, som
bildar en gränsvall mellan Westfalens och Hannovers
slättland, mellan Rhens och Ems’ tillflöden samt
Wesers flodområde, uppdelas genom tvärsänkor i: Egge,
sydöstra delen, Lippischer wald l. Osning, mellersta,
samt Ravensberg-, Osnabrück- och Tecklenburgbergen,
nordvästra delen. För samfärdseln viktigast äro två
pass, det ena, genom hvilket järnvägen Köln—Hannover
löper, s. om staden Bielefeld, det andra, s. v. om
Osnabrück, taget i bruk af järnvägsförbindelsen
Köln—Münster—Bremen. Namnet T. är hämtadt
från Tacitus, som i sina "Annales" talar om
"Teutoburgiensis saltus" vid Ems och Lippe, där Varus
med sina legioner 9 e. Kr. fann sin undergång (se
Arminius). Platsen för tilldragelsen kan ej fullt
bestämmas. Först efter frihetskrigen mot Napoleon
blef benämningen vanlig i geografiska böcker. Litt.:
O. Reissert, "Das Weserbergland und der Teutoburger
_wald" (1909).
(H. W—k.)

Teutonerna (lat. teutoni) voro sannolikt ett
germanskt folk och stamfränder till cimbrerna (se
d. o.). Den teutonska folksvärm, som från Östersjöns
sydliga stränder trängt söderut och i Gallien 103
f. Kr. förenat sig med cimbrerna, men sedan skilde
sig från dem, blef af Marius tillintetgjord vid Aquæ
Sextiæ 102 f. Kr. Jfr bl. a. Clerc, "La bataille
d’Aix" (1906).
R. Tdh.*

Teutonicus. Se Notker Labeo.

Teuva [te’o-], finsk namnform för Östermark, socken.

Teuvanjoki [te’o-], finsk namnform för Tjöck, å.

Tevere (il T.), flod. Se Tiber.

Teverone [-å̄ne], flod. Se Anio.

illustration placeholder

Tevfik pascha (Muhammed T.), kediv af Egypten, f. 15
nov. 1852, d. 7 jan. 1892 i Kairo, var äldste son
till kediven Ismail och erkändes 1866 som dennes
presumtive efterträdare af turkiske sultanen med
ändring af äldre tronföljdsbestämmelser, enligt
hvilka kedivvärdigheten skulle ha öfvergått till
Muhammed Alis äldste lefvande ättling. T. var
efter Nubar paschas afgång 1879 några veckor
konseljpresident och utropades 26 juni samma år till
kediv i samband med Ismails afsättning; sultanens
formliga erkännande erhöll han genom en ferman
af 8 aug. Om T:s regeringstid se närmare Egypten,
sp. 1492—94. Hans första regeringsår kännetecknades af
ekonomiska svårigheter och jäsning bland befolkningen,
kulminerande i Arabi paschas uppror (1881—82) och
den brittiska ockupationen (1882). Därefter blef
Storbritanniens generalkonsul och diplomatiske agent
i Kairo Egyptens verklige regent, i all synnerhet
sedan detta ämbete jan. 1884 anförtrotts åt sir
Evelyn Baring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free