- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1133-1134

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thomas, Jacques Léonard Clément - Thomas, Alexandre - Thomas, Charles Louis Ambroise - Thomas, George Henry

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fransk politiker, f. 1809 i Libourne,
d. 18 mars 1871 i Paris, var urspr. underofficer,
invecklades 1835 i en republikansk sammansvärjning,
flydde till England och återkom efter erhållen
amnesti 1837, då han blef medarbetare i tidningen
"National". Efter 1848 års revolution blef
T. medlem af nationalförsamlingen, där han tillhörde
republikanernas moderata flygel. Som öfverste i
nationalgardet försvarade han nationalförsamlingen mot
"attentatet af den 15 maj" (se Frankrike, sp. 1160)
och var därpå en kort tid högste befälhafvare för hela
nationalgardet i Paris. Efter statskuppen 2 dec. 1851
sökte T. förgäfves få till stånd en republikansk
resning i Bordeaux, nödgades därpå gå i landsflykt och
vistades i Belgien och Luxembourg till kejsardömets
fall sept. 1870. Efter hemkomsten blef han först
bataljonschef vid Seinedepartementets nationalgarde
och sedermera (3 nov.) med titeln general dettas
högste befälhafvare. Han stred tappert vid Montretout
och Buzenval, sökte upprätthålla sträng disciplin
och lät (dec.) upplösa ett par bataljoner, som visat
feghet i striden mot tyskarna. T. nedlade sitt befäl
14 febr. 1871; då kommunistupproret i Paris utbröt
18 mars s. å., igenkändes han bland gatupubliken
af några upprorsmän, häktades och blef jämte
general Lecomte skjuten utan dom eller rannsakning.
V. S—g.

Thomas [tåma’], Alexandre, belgisk målare,
f. 1810, d. 1898, utbildade sig i Düsseldorf till
historiemålare och berömdes för ideal uppfattning
och kraftig kolorit. Hans förnämsta verk äro Judas
natten före Kristi korsfästelse
(1854) och Barrabas
vid foten af Golgata
(1857), båda i Bruxelles’
museum.
(G—g N.)

illustration placeholder

Thomas [tåma’], Charles Louis Ambroise,
fransk tonsättare, f. 5 aug. 1811 i Metz,
d. 12 febr. 1896 i Paris, studerade från 1828 för
Kalkbrenner, Le Sueur m. fl. vid konservatoriet i
Paris, där han hvarje år tog pris och slutligen (1832)
stora Romerska priset (se d. o.). På detta uppehöll
han sig tre år i Italien och ett år i Wien, hvarefter
han egnade sig åt dramatisk komposition i Paris. Hans
första små stycken gjorde lycka (La double échelle,
Le perruquier de la régence, Le panier fleuri
);
flera följande däremot mottogos kallt, hvarför han
för en tid öfvergaf scenen och återvände dit först
med sin Caïd (1849) och Songe d’une nuit d’été
(1850), hvilka hade stor framgång och beteckna en
utveckling af hans stil, från det blott graciösa uti
de föregående operorna till det burleska å ena sidan
och det melankoliska å den andra. Efter en ny period
af ringare lycka — hvarunder sågo dagen bl. a. Raymond
(1851), Psyché (1857, omarbetad 1878) och Le roman
d’Elvire
(1860; i Stockholm "Drottning Elviras saga",
1863) — förenade han alla sina bästa egenskaper i
Mignon (1866), som gjorde honom världsberömd
och som gått öfver de flesta operascener
(Stockholm 1873). "Mignon" utgör fortfarande den
mest gifvande pjäs Opéra-comique haft alltsedan
Aubers bästa stycken, med hvilka den visserligen
ej kan mäta sig i ursprunglighet och kvickhet,
men hvilka den öfverträffar i känslofullhet och
solidt musikaliskt arbete. I sina två upplagor,
den första med talad dialog och lycklig utgång,
den andra med recitativ och tragiskt slut, utgör
"Mignon" tillika ett slags symbol af repertoarens
öfvergång på Opéra-comique till alltmera seriös stil,
hvilken senare kulminerade i den rent tragiska, men
visserligen ock långt mera genialiska "Carmen" af
Bizet. T. själf återvände ej vidare till det komiska
fältet, utan öfvergick till Grand opéra, där han förut
misslyckats, men nu med Hamlet (1868) vann en hel
och med Françoise de Rimini (1882) åtminstone en half
framgång (till den förra operans lycka strax i början
bidrogo väsentligen Faure och Kristina Nilsson). Bland
T:s öfriga kompositioner må nämnas baletten La tempête
(1889; öfver Shaksperes "Stormen"), kantater öfver Le
Sueur och Boïeldieu, ett rekviem, mässa, motetter,
manskvartetter, åtskillig kammarmusik samt piano- och
sångstycken. T. blef 1851 Spontinis efterträdare i de
sköna konsternas akademi, 1850 kompositionsprofessor
vid konservatoriet och 1871 efter Auber direktör
för denna läroanstalt, som han reformerade och ledde
med varmaste nit. Han blef 1872 led. af Mus. akad. i
Stockholm. En staty öfver honom (af Falguière) restes
1900 i Monceauparken i Paris.
A. L.*

illustration placeholder

Thomas [tå’məs], George Henry, nordamerikansk general, f. 31 juli 1816
i Southampton county, Virginia, d. 28 mars 1870 i San
Francisco, utexaminerades 1840 från militärskolan i
Westpoint, där han 1851—54 var anställd som lärare,
samt deltog i strider emot indianerna och 1846—47 i
mexikanska fälttåget. Vid det stora inbördeskrigets
utbrott 1861 ställde han sig på nordstaternas sida
och kommenderade först som öfverste, sedermera
som brigadgeneral en kår frivilliga, med hvilken
han slog general Zollihoffer vid Mill springs i
Kentucky (19 jan. 1862) och särskildt utmärkte
sig vid Chickamauga (19 sept. 1863). Den fasthet,
hvarmed hans kår hindrade nederlaget att medföra den
slagna arméns fullständiga upplösning, förvärfvade
honom hedersnamnet "Chickamaugas klippa". T. tog
som befälhafvare öfver Cumberlandarmén framstående
del i segern vid Chattanooga (22—25 nov. s. å.), och
som brigadgeneral vid reguljära armén vann han 15—16
dec. 1864 vid Nashville en synnerligen betydelsefull
seger öfver general Hood, hvars armé blef fullständigt
upprifven. T., hvars tidigare dröjsmål att slå till,
föranledt Grant att sända general Logan för att aflösa
honom i befälet, befordrades nu till generalmajor och
erhöll en tacksägelseadress från kongressen. Vid sin
död var han befälhafvare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free