Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thörnberg, Ernst Herman - Thörne, Sven Alfred - Ti, förkortning för titan (se d. o.). - Ti. (Tib.), förkortning för Tiberius. - T. I. Se Svenska teknologföreningen. - Tiacetsyra, kem. Se Tiosyror. - Tiahuanaco, märklig indiansk ruinplats i Bolivia - Tiamat, myt. Se Behemot och Draken i Babel. - Tian, pseudonym. Se Günderode, K. von. - Tiangikoski, fall i Kalix älf - Tianie, mynt. Se Chiva, sp. 216. - Tian-schan, Tiansjan l. Tien-schan (fr. Thian-chan, eng. Tian-shan), "himmelsberget"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerikanska samhällsproblem (1912), Lefnadsstandard och sparkraft
(1915), Samhällsklasser och politiska partier i
Sverige (1917) och ett stort antal nationalekonomiska
artiklar i Nordisk familjebok.
Thörne, Sven Alfred, målare, f. 24 april 1850 i Horns
socken, Östergötland, d. 15 mars 1916 i Stockholm,
studerade vid konstakademien i Stockholm för
P. D. Holm, vann k. medaljen 1880 för Sommarmorgon,
blef 1881 agré af konstakademien och erhöll 1884
ett resestipendium. Han studerade då i München och
målade en del utsikter från Oberbayern. Sedan utförde
han mest svenska landskap från Mälartrakten och
bergslagen med flärdlös uppfattning och omsorgsfullt
behandlingssätt (Vårmorgon 1888, Nationalmuseum,
deponerad i Riksdagshuset). Han målade äfven ett och
annat porträtt och var verksam som teckningslärare.
—rn.*
Ti, förkortning för titan (se d. o.).
Ti. (Tib.), förkortning för Tiberius.
T. I. Se Svenska teknologföreningen.
Tiacetsyra, kem. Se Tiosyror.
Tiahuanaco, märklig indiansk ruinplats i Bolivia
(dep. La Paz) på södra sidan af sjön Titicaca (se d. o.).
Tiamat, myt. Se Behemot och Draken i Babel.
Tian, pseudonym. Se Günderode, K. von.
Tiangikoski, fall i Kalix älf, Pajala socken,
Norrbottens län, 6,8 m. högt, 1,600 m. långt,
med ett nederbördsområde af 6,290 kvkm. Lokala
förhållandena äro gynnsamma för fallets
utbyggning. Vid den fr. s. inkommande Tiangijoki
(nederbördsområde 55 kvkm.) finnas två mindre kvarnar.
E. O. E—m.
Tianie, mynt. Se Chiva, sp. 216.
Tian-schan, Tiansjan l. Tien-schan (fr. Thian-chan,
eng. Tian-shan), "himmelsberget", ett af
Central-Asiens största bergskedjesystem (se kartan
till art. Asien), kan betraktas som den nordligaste
länken i det system af parallellkedjor med öst-västlig
längdutsträckning, som uppfyller Central-Asien. I
vidaste bemärkelse räknas T. från 67° till 103°
ö. lgd och är ungefär dubbelt så omfångsrikt som
Alperna. T. sammansättes till största delen af
bergskedjor och fjällkammar med sydvästlig-nordöstlig
längdriktning; därtill ansluta sig i ö. kedjor
med öst-västlig riktning och i v. sådana med
nordväst-sydöstlig hufvudriktning. Dessa system af
parallellkedjor sluta sig närmast tillsammans i ö. för
att åt v. solfjäderformigt divergera och efter hand
öfvergå i det Aralokaspiska ökenområdet. T:s södra
begränsning är mycket skarp mot Tarim-bäckenet och
Öst-Turkestan. Åt ö. öfvergår T. i Schamo(Gobi-)öknens
kuperade terräng, och i n. ö. utbreder sig Dsungariska
öknen, hvarför sålunda T. på alla sidor är omgifvet
af sterila ökenområden utan aflopp till hafvet.
Inom T:s östligaste område kan hufvudpartiet
sägas utgöras af Pe-schan, en hög ansvällning af
Gobi-öknen. I s. begränsas Pe-schan af bergskedjan
Tschol-tag och i n. af Karlyk-tag, som når upp
till omkr. 5,000 m. och som i v. begränsas af
Otunkoza-passet (2,760 m.), genom hvilket går
karavanvägen Hami—Barkul. V. om detta pass utgöres
fortsättningen af Bogdo-ola (högsta parti
4,630 m.), Iren-tha-bergen (kulminerande i
Dössmegen-ola 6,100 m.) samt Boro-charo, hvilken
senare i n. begränsar den djupast in i T. nående
daldepressionen Ili. Söder om denna depression framgår
Narat-bergskedjan, som åt v. efter hand fortsättes af
Kungei-ala-tau. Denna utgör norra sidan af den stora
sjön Issyk-kul (1,615 m. ö. h.) och fortsättes åt
v. i Alexanderbergen, som nå upp till 5,000 m. höjd
i sitt östra parti, men åt v. sänker sig ned mot
Sir-Darjas slättområden. Omkr. 185 km. ö. s. ö. om
Issyk-kul ligger Khan-Tengri ("himladrotten"),
hvilken kan betraktas som en knutpunkt inom
T:s centrala parti. Dess högsta topp höjer sig
till 7,200 m., och från den radierar ett flertal
glaciärer, bland hvilka märkas de väldiga Koi-kaf
samt norra och södra Myltschek-glaciärerna. Från
Khan-Tengri utgår en rad snö- och istäckta
fjällkedjor; i östlig riktning Chalyk-tau och i
sydvästlig riktning Kok-schaal-tau. Mellan denna
kedja och den lika mäktiga Terskei-ala-tau, som
bildar södra begränsningen af Issyk-kul, framgår
en serie dalströk, skilda af bergsryggar, hvilkas
långsluttande sidor leda upp till högfjällsplatåer
på 4,000—5,000 m. höjd. Dessa och liknande
jämna platåytor inom T. kallas syrt och ha gett
upphof till liflig diskussion med afseende på
bildningssättet. Kok-schaal-tau slutar i fjällknuten
Terek-tau, från hvilken bergskedjor stråla ut i
nordvästlig och sydvästlig riktning. Af dessa senare
kan nämnas den fjällkomplex, som sammansättes af de
båda jämnlöpande kedjorna Alai-tag och Trans Alai-tag.
T. är med undantag af sitt västligaste parti
en relativt enkelt byggd bergskedjekomplex;
de ingående bergarterna äro ej heller af någon
mångfaldig art. Utom kristalliniska skiffrar och en
prekarbonisk granit förekomma blott underkarboniska
sediment i centralaste T. och på norra sluttningen
samt öfverkarbon på södra sluttningen. Dessa
bergarter ha genom starkt sidotryck hårdt
sammanpressats, hvarvid väldiga effusivmassor i
form af granit och kvartsporfyr bröto fram. Först
under juratiden började sediment afsätta sig utmed
foten af bergskedjan. Härtill anslöto sig under
tertiärtiden klastiska sediment. I västligaste
T. ingå äfven devonbildningar. — Om den morfologiska
utvecklingen äro meningarna delade. Under det att
de tyske forskarna förlägga en stark veckningsperiod
under karbontiden, en lugntid med utbildning af ett
peneplan under största delen af den mesozoiska
tiden samt en andra genomgripande reliefbildande
period under senare delen af tertiärtiden,
anse de amerikanske forskarna, att den stora
peneplanbildningen försiggått under sentertiär
tid och de för bergskedjebildningen viktigaste
rörelserna i jordskorpan egt rum så sent som i
kvartärtiden. Otvifvelaktigt är, att under denna
senare tid förekommit betydande nivåförändringar inom
såväl T. som det öfriga centralasiatiska området och
att T. erhållit sin nuv. karaktär af högfjällskedja
mer genom landhöjning och förkastningar än genom
veckning. Härigenom skiljer den sig helt från
Alperna. — Märkena efter istiden äro obetydliga i
östra T., däremot högst betydande i centrala T. för
att därefter åter minska åt v.
Genom sitt läge eger T. ett utprägladt kontinentalt
klimat. I v. nås det dock af fuktiga vindar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
