Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Décade philosophique" (1796 ff.) och tolf till fingo
utges enligt ett dekret af år 1800; fem år senare voro
bara sju opolitiska tidskrifter tillåtna. Oppositionen
framkallade kvartalsskriften "Minerve française"
(1818–20). Försök med engelska typer voro "Revue
britannique" (1825–1901, sammansatt af utdrag ur
engelska och amerikanska tidskrifter) och "Revue
française" (1828–30, redigerad i liberal riktning af
Guizot, Rémusat och Broglie). Framgångsrikare blefvo
"Revue de Paris" (1829–45, utg. af Véron, som införde
romanföljetongen, och Buloz) samt den jämnåriga, öfver
hela världen kända, halfmånadstidskriften "Revue des
deux mondes" (se d. o.), hvars medarbetare ofta varit
Frankrikes förnämsta författare. Den ultrademokratiska
"Revue indépendante" utgafs 1841–48 af George Sand,
P. Leroux och L. Viardot. I litterärt hänseende
förtjänstfull var den kejserliga styrelsens organ
"Revue contemporaine" (1852), som 1868 antog en
själfständig hållning och ännu fortgår. "Revue
politique et littéraire" (sedan 1863) har ett rikt
och omväxlande innehåll, och en medtäflare till "Revue
des deux mondes" uppstod i m:me Adams "Nouvelle revue"
(1879). Andra litterära tidskrifter af rang äro "Revue
critique" (1806) och "Revue bleue", båda veckliga,
"Cosmopolis" (1896), "Le Mercure de France" (1890)
och "La revue de Paris" (1894); nämnas må äfven
den spridda "Revue hebdomadaire" (1892). – De
illustrerade tidskrifternas rad öppnades af "Magasin
pittoresque" (1833, veckoskrift). Nu blomstra de
billiga illustrerade förströelsetidskrifterna efter
engelskt och amerikanskt mönster: "Les lectures
pous tous" (1898), "Femina" (1901), "Je sais tout"
(1905). Slutligen må nämnas konsttidskrifterna
"Gazette des beaux-arts" (1859; l gång i månaden),
"Revue de l’art ancien et moderne" (1897), "L’art
décoratif", "Art et décoration", "L’art pour
tous", "La décoration" och "L’architecture" samt
den åt reseskildringar egnade "Tour du monde"
(1860). Utom de vetenskapliga tidskrifterna
märkas vidare de många för musik, sport, ungdom
o. s. v. Antalet franska tidskrifter, som 1883
belöpte sig till 1,379, hade 1908 stigit till mer än
3,500. Bibliografiska upplysningar ges af Jordell,
"Répertoire bibliographique des principales revues
françaises" (3 bd, 1897–1900), Le Soudier, "Annuaire
des journaux .... parus à Paris jusqu’en 1909" (1910)
och "Annuaire de la presse" (årlig).
I England gjordes de första försöken till tidskrifter,
ett slags bokkataloger, i början af 1680-talet, men de
blefvo mestadels kortlifvade. Bland kritiska organ var
"History of the works of the learned" (1699–1712 och
1737–43) den första af förtjänst, mest egnad främmande
litteratur, efterföljd af "Memoirs of literature"
(1710–14) och "The present state of the republick
of letters" (1728–36) m. fl., hvilka tillsammans
bildade en nästan oafbruten följd. Större likhet
med våra dagars tidskrifter erbjöd "Monthly review"
(1749–1845; whig och nonkonformist) uppsatt och ända
till 1803 utgiven af Ralph Griffiths. Toryistisk var
däremot "Critical review" (1756–1817), med bidrag
af Smollett, Robertson och d:r Sam. Johnson. Mot
1700-talets slut uppstodo allt fler revyer,
som voro endast bokhandelsspekulationer, tills en
oberoende tidskrift såg dagen, den inom kritikens
värld epokgörande kvartalsskriften "Edinburgh review"
(1802; med Jeffrey, Sidney Smith, Brougham och
W. Scott till medarbetare). Missnöjd med tidskriftens
politiska hållning, fick Scott till stånd dess icke
mindre glänsande rival från tory-sidan, "Quarterly
review" (1809; Gifford, Coleridge, Southey, Lockhart,
sedermera äfven Gladstone). Denna revy blef en
verklig makt i politiken och litteraturen. Liksom
dessa bägge revyer fortlefva ännu den radikalt
reformifrande "Westminster review", som uppsattes
1824 af Jer. Benthams lärjungar och därefter (under
Mills och Carlyles medarbetarskap) vardt sin tids
främsta, samt den romersk-katolska "Dublin review"
(1836). Ett organ för dissenters var "Eclectic
review" (1805–68). G. H. Lewes uppsatte 1865 den
utprägladt frisinnade månadsskriften "Fortnightly
review". Anseende åtnjuta äfven "Contemporary review"
(1866), "Nineteenth century" (1877; öppen för
framstående män ur alla meningsgrupper), "Mind"
(1876, för psykologi) m. fl. Af veckotidskrifter
för litteratur och vetenskap märkas främst de
innehållsrika "Athenæum" (1828) och "Academy" (1869)
samt "Notes and queries" (1849). – En lättare och
mera för familjekretsen lämpad läsning än de samtida
publikationerna i fransk stil bjödo de af Steele och
Addison uppfunna "moraliska veckoskrifterna": "Tatler"
(l709–11), "Spectator" (1710–14), "Guardian" (1713)
o. s. v. Af samma slag äro Sam. Johnsons "Rambler"
(1750–52) och "Idler" (1758–60), och man har räknat
ut, att på 100 års tid (till 1809) uppsattes icke
mindre än 221 sådana familjetidskrifter. De periodiska
publikationer, som af engelsmännen pläga sammanfattas
under namnet "magazines", innehålla lärorik och nöjsam
läsning i blandade ämnen jämte illustrationer. Äldst
var "Gentleman’s journal" (1691–94), men arten
utbildades af den ännu kvarlefvande "Gentleman’s
magazine" (1731), som hade att uthärda en lång och
nyttig täflan med "London magazine" (1732–84). Deras
efterföljare voro många: "Scots magazine" (1739–1817),
"European magazine" (1782–1826). "Monthly magazine"
(1796–1843) innehöll hufvudsakligen statistik
och naturvetenskap. "Philosophical magazine and
journal of science" (1798, naturvetenskaplig)
lefver ännu, så ock den framstående "Blackwood’s
Edinburgh magazine" (1817; Scott, Lockhart, Hogg,
J. Wilson m. fl.). "Fraser’s magazine" (1830–82)
innehöll bidrag af Carlyle och Thackeray. Efter 1830
fylldes behofvet af en prisbillig och sund periodisk
läsning för massan af folket: Ch. Knights "Penny
magazine" (1832–45) och "Chambers’ Edinburgh journal"
(1832), med bidrag af dåtidens främste författare och
tecknare, Dickens’ två veckoskrifter "Household words"
(1850) och "All the year round" (1859). Billiga
månadsskrifter äro "Macmillan’s magazine" (1859),
"Cornhill magazine" (s. å., uppsatt af Thackeray)
och "Longman’s magazine" (1882, en fortsättning af
Frasers). Bland konsttidskrifter kunna nämnas "Art
journal" (1849), "Port-Folio" (1870 för etsningar)
och "Magazine of art" (1878–1904), "Studio" (1893)
och "Burlington magazine" (1903).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
