Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillväxtborr - Tillväxtundersökning - Tilly, Jean Tserclaes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett borrspån. Man borrar sedan sakta borren in
i trädet, så långt som man önskar, hvarefter
utdragstungan (c) instickes i borren, som vrides
försiktigt ett hvarf till vänster, hvarefter tungan
utdrages, och i dess fördjupning medföljer nu ett
borrspån af trädet, hvarpå årsringarnas antal kan
räknas och eventuellt uppmätas med hjälp af en
på tungan befintlig gradering. I Sverige användas
dels långborrar, 24–30 cm. långa, dels medellånga
borrar, 16–20 cm., och små borrar om 8 cm. i
fickformat. Se vidare Tillväxtundersökning.
G. Sch.
Tillväxtundersökning, skogsv.,
utföres vanligen med hjälp af tillväxtborr (se
d. o.). Mätningarna utföras vid brösthöjd (1,3
m. från marken), där trädets diameter först mätes,
hvarefter ett borrspån tages i radiell riktning
in emot märgen. Om undersökningsperioden, såsom
vanligtvis är fallet, omfattar 10 år, mätes de sista
10 årsringarnas bredd, hvaraf beräknas den diameter,
som trädet hade för 10 år sedan. Med kännedom om
nuv. diametern och diametern för 10 år sedan uträknar
man motsvarande cirkelytor, s. k. grundytor, och
skillnaden mellan dessa, dividerad med antalet år,
som här är 10, och satt i procentförhållande till den
större cirkelytan, utgör grundytetillväxtprocenten
per år och kan tillämpas för beräkning framåt
i tiden. – Om man önskar undersöka kubikmassans
tillväxt, uppskattas eller mätes trädets höjd,
hvarifrån drages 10 årsskotts längd, då höjden för
10 år sedan erhålles, och trädets nuv. oäkta formtal
(se d. o.) och det oäkta formtalet för 10 år sedan
beräknas. Produkten af formtalet och höjden ger en
faktor, kallad formhöjd, vid uppskattningstillfället
och för 10 år sedan, och skillnaden i formhöjd,
dividerad med 10 och satt i proc. till det
nuv. formhöjdsvärdet, ger formhöjdstillväxtprocenten
per år. Kallas kubikmassetillväxtprocenten
p, grundytetillväxtprocenten p1 och
formhöjdstillväxtprocenten p2,
så är p = p1 + p2 +
p1p2
––
100
, då p kan användas
för beräkningar framåt i tiden. Gäller undersökningen
ett skogsbestånd eller en trakt, uträknas
för alla undersökta profträd skillnaden mellan
summorna af grundytorna nu och för 10 år sedan, och
grundytetillväxtprocenten tages på summan af de större
grundytorna. Formhöjdstillväxten beräknas ur de
undersökta profträdens medelhöjd och medelformtal
resp. vid tiden för uppskattningen och 10 år förut,
hvarefter på samma sätt som ofvan erhålles
p = p1 + p2 +
p1p2
––
100
Tillväxtundersökningen kan verkställas äfven därigenom,
att två uppskattningar af samma träd göras
med ett visst antal år emellan, då skillnaden
mellan de uppskattade kvantiteterna utgör
tillväxten under mellantiden. Denna metod finner
användning t. ex. vid undersökningar, som afse
att klarlägga ett skogsbestånds utveckling och
upprätta erfarenhetstabeller. – Metoden att med
hjälp af en tillväxtborr konstatera tillväxten
medger att omedelbart förskaffa sig ett uttryck för
skogens tillstånd och används i praktiken för många
ändamål. Så kan man exempelvis vid utförandet af
en gallring härigenom afgöra, hvilka enskilda träd böra
afverkas och hvilka böra få fortsätta att tillväxa. I
detta fall kan man vinna tillräcklig ledning endast
genom att jämföra årsringbredderna hos de olika
träden. Genom att konstatera, att tillväxten i
ett bestånd börjat sjunka, kan man ofta fastslå,
att en gallring är behöflig för att åter höja
densamma. Efter utförda skogsvårdsåtgärder, såsom
dikningar, gallringar, kan effekten af åtgärden
afläsas på skogens ökade tillväxt. Och framför allt
då det gäller att beräkna den framtida afkastningen,
såsom vid uppgörandet af planer för hushållningen,
är det nödvändigt att känna tillväxtens storlek på
skogens olika delar. Undersökningar om tillväxten
höra därför till de viktigaste uppgifterna
inom skogstaxeringens område.
S. P.
Tilly, Jean Tserclaes,
grefve de T., katolska ligans fältherre,
f. i febr. 1559 på slottet Tilly i Brabant (Belgien),
d. 20 april 1632 i Ingolstadt. Af fadern bestämd för
det andliga ståndet, lämnades T. till jesuiterna att
uppfostras. Men drifven af oöfvervinnelig lust för
krigsyrket, inträdde han vid 21 års ålder i spansk
krigstjänst och deltog i kampen mot de för sin frihet
kämpande nederländarna. Med öfverstelöjtnants
grad trädde T. 1598 i Österrikes tjänst och
deltog 1600–02 i kriget mot turkarna, från 1601 i
spetsen för ett af honom själf värfvadt vallonskt
regemente. Sedermera gick T. i bajersk tjänst och gaf
kurfursten Max Emanuel verksam hjälp vid ombildningen
af hans krigsmakt. Sedan katolska ligan bildats
(1609), utnämndes han till öfverbefälhafvare för
dess stridskrafter. Trettioåriga krigets utbrott
(1618) gaf honom tillfälle till omfattande praktisk
verksamhet. I spetsen för 30,000 man ryckte han på
sommaren 1620 in i Öfre Österrike, skyddade kejsaren
för hans upproriska undersåtar, gick därefter in i
Böhmen, vann slaget på Hvita berget (8 nov. 1620)
och undertryckte därmed det bömiska upproret. 1621–24
vann han afgörande framgångar öfver markgrefve Georg
Fredrik af Baden-Durlach (vid Wimpfen 26 april
1622) och hertig Kristian af Braunschweig (vid
Höchst 10 juni s. å. och vid Stadtlohn 6 aug.
1623) samt upphöjdes till belöning därför till
riksgrefve. Därpå erhöll han i uppdrag att kufva
hela norra Tyskland, och då Danmarks konung,
Kristian IV, kastade sig in i kampen
mot katolikerna, vann T., ehuru underlägsen,
en fullständig seger öfver honom (vid Lutter am
Barenberge 17 aug., g. st., 1626). Tills.
med Wallenstein underlade han sig därefter
hela norra Tyskland och Danmarks fastland.
Efter Wallensteins afsättning (1630) blef
T. generalissimus öfver alla kejserliga trupper och
fick Gustaf II Adolf till motståndare. Magdeburgs
eröfring (10 maj 1631) blef nu hans första bedrift.
Han ryckte därefter mot Gustaf Adolf, men
kunde icke locka denne ur hans befästa
läger vid Werben, hvarför han drog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
