Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torp - Torp - Torp, Alf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordtorp) är emellertid endast upplåten på viss
tid eller lifstid. Af dessa är ett stort antal på
vanligt sätt utarrenderadt mot afgift i penningar
eller varor, en art smärre arrendegårdar. De flesta
äro dock, särskildt i skogsbygden, s. k. dagsverks-
och stattorp, som upplåtits företrädesvis mot
arbetsprestationer till den gård, å hvars egor
de upptagits. Dessa arbetsprestationer äro af
växlande natur i skilda trakter och alltefter
torpens olika storlek. Stundom har torparen att
vid hufvudgården hålla en eller flera arbetare
under hela året (vanligen en lejd arbetare). Men
oftast är arbetsskyldigheten inskränkt till ett
visst antal dagsverken att utgöras antingen på
bestämd tid eller efter tillsägelse. Dagsverkena
lämnas i regel på torparens egen kost och endast
undantagsvis mot betalning (denna är vanligen
lägre än den eljest i orten brukliga). Någon gång
har torparen skyldighet att vid hufvudgården hålla
äfven dragare. Å slättbygden ha i senare tid många
dagsverks- och stattorp lagts ut till hufvudgården
eller utarrenderats mot vanlig arrendeafgift. Dock har
å andra sidan, särskildt i vissa trakter, en sträfvan
gjort sig gällande att söka fästa jordbruksarbetaren
vid gården genom att ge honom något större eller
mindre jordbruk, hvarigenom antalet af dagsverks-
och stattorp där åter ökats, men i det hela har
efter hand torparklassen betydligt gått tillbaka. Se
Betänkande ang. torparklassens tillbakagång (1911) af
tillkallade sakkunniga (G. Ribbing, E. J. Cederwall
och N. Wohlin). Torparklassen, 1860 omkr. 100,000
manliga hufvudpersoner och tillhopa 457,000 pers.,
utgjorde 1900 endast något öfver 70,000 manliga
hufvudpersoner och tillhopa 347,000 pers. (Jfr Stat
4.) Vare sig torpen äro särskilda jordeboksenheter
eller för alltid afsöndrade lägenheter eller desamma
upplåtits allenast för begränsad tid, är för dem alla
gemensamt, att de äro smärre, bebyggda, vanligen
å icke förut odlad mark upptagna lägenheter, som
hufvudsakligen tjäna jordbruket (jordbrukslägenheter
i motsats mot bostadslägenheter). Från hemman skiljas
de därigenom, att de ej äro mantalssatta, från
öfriga lägenheter därigenom, att de äro bebyggda
jordbrukslägenheter i motsats å ena sidan till
dem, som ej äro eller, hvad särskildt de skattlagda
torpen angår, åtminstone ej vid skattläggningen voro
försedda med bostad (t. ex. "urfjällar", "åkrar",
"ängar"), samt å andra sidan till lägenheter, som
företrädesvis tjäna ett annat ändamål än jordbruket
och som påträffas under vidt skilda benämningar. Dock
förekomma bebyggda jordbrukslägenheter under andra
namn än torp (t. ex. "utjordar", "gatehus" – se
ofvan –, "nybyggen", inhysingslägenheter i Väster-
och Norrbottens läns lappmarker). Ofta föreligger
därvid endast en namnskillnad, men stundom en verklig
begreppsolikhet. Så beteckna i de trakter, där ett
byamål ("öretal", "stångtal") af gammalt funnits,
utjordar icke mantalssatta, men dock skattlagda
andelar i en bys odala egor, torp åter dylika
besittningar upptagna å icke förut odlad mark. För
öfrigt kan man ej ange något bestämdt maximum och,
ännu mindre, minimum för det jordinnehaf, som fordras
till ett torp. Gränsen därför är ganska obestämd,
särskildt emot sådana smärre bebyggda lägenheter,
som ha någon mindre jord,
utan att jordbruket för dem är hufvudsaken
("backstugor" etc.). Denna obestämdhet medför dock
numera ej någon större olägenhet, då torp endast är
beteckning för en bruksenhet och ej såsom förut jämväl
är af vikt i skattehänseende. – Om skogstorp
se d. o.
G. T.
Torp. 1. Socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts
östra härad. 3,659 har. 1,526 inv. (1918). Annex
till Myckleby, Göteborgs stift, Orusts och
Tjörns kontrakt. – 2. Socken i Västernorrlands
län, Medelpads västra domsagas tingslag. 1,169
kvkm. 10,090 inv. (1918). T. utgör ett pastorat
i Härnösands stift, Medelpads västra kontrakt. –
3. Socken i Älfsborgs län, Valbo härad. 8,582
har. 897 inv. (1918). T. bildar med Valbo-Ryr
ett pastorat i Karlstads stift, Västra Dals
kontrakt. – 4. F. d. tingslag i Västernorrlands
län, ingår sedan 1914 i Medelpads västra domsagas
tingslag. – 5. Östra Torp (se d. o.). –
6. Gods i Södermanlands län, Husby-Oppunda socken,
vid Långhalsen, omfattar med underlydande 12 1/4
mtl (1919), tax.-v. 636,700 kr. Tegelbruk, kvarn,
såg. T., omnämndt redan 1338, egdes på 1500-talet af
Nils Tomasson (Bölja), d. 1525, och kom efter hans
hustrus död (1552) med deras dotter Märta till släkten
Rosenhane, som det tillhörde till 1812. 1852–1917
tillhörde det familjen Bernhardt, gick sedermera under
loppet af ett år ur hand i hand fem gånger, hvarvid de
stora skogarna frånskildes. Nuv. egare (sedan 1918) är
godsegaren S. P. Svensson från Jonsberg, Östergötland.
Torp, Alf, norsk språkforskare, f. 27 sept. 1853
i Bergen, d. 26 sept, 1916 i Kristiania, blef
student 1871, filologisk kandidat 1877, professor i
sanskrit och jämförande språkvetenskap 1894, allt
vid Kristiania universitet. Han var lärjunge af
S. Bugge och under ett uppehåll i Leipzig (1878-80)
af G. Curtius och Windisch. 1881 förvärfvade
han doktorsgrad vid Leipzigs universitet med
afh. Die flexion des päli in ihrem verhält-niss zum
sanskrit. Af hans öfriga tidigare språkvetenskapliga
arbeten äro att nämna Beiträge zur lehre von den
geschlechtlosen pronomen in den indoger-manischen
sprachen (1888) och Den grceske nomi-nalflexion
sammenlignende fremstillet i sine hoved-ircek
(1890). Från början af 1890-talet slog T. i sin
forskning in på nya banor. Väl under påverkan af
Bugge, grep han sig nu energiskt an med lösningen
af de mångahanda svåra problem, som knyta sig till
tolkningen af de bevarade resterna af vissa italiska
och mindre-asiatiska språk: messapiskan, venetiskan,
frygiskan och ly^ ciskan. De mest betydande af hans
många hithörande skrifter äro Lykische beiträge (I-V,
1898-1901). Vid sin tolkning af de dunkla lyciska
inskrifterna tillämpar T., i motsats mot sin när-
Alf Torp. (Fot. af L. For-be ch.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
