Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 789-790 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trochisci - Trochiter - Trochlea - Trochophora - Trochu, Louis Jules - Troctes - Troels-Lund, Troels Frederik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tabletter (tabulæ l. tablettæ compressæ), såsom
salicyl-syradt natron, acetyl-salicylsyra (aspirin)
o. d. Sådana äro afsedda att sväljas hela,
nedsköljda med en klunk vatten. I Sv. farmakopén
finnas T. Glycyrrhizæ opiati, bröstkakor med opium
(se d. o.), och T. Santonini, santoninkakor (se
Santonin). C. G. S.

Trochiter, geol., kallades förr stjälkarna och
stjälklederna hos de fossila sjöliljorna. Dylika leder
bilda stundom nästan h. o. h. vissa kalkstenar, som
då fått namnet trochitkalk, så t. ex. i musselkalken
(af Encrinus liliiformis; se Encrinus).
B.L-n.*

Trochlea, lat., anat. Af öfverarmbenets nedre
broskbeklädda ledyta bildar den mediala delen två
skifvor, lodräta utåt, sluttande mot hvarandra inåt
och sålunda tillsammans bildande en sagittalt ställd
ränna, som till följd af en aflägsen likhet med
kantdelen af en blockskifva blifvit kallad trochlea
("block"; se fig. l och 2 till art. Armbågsled). Mot
denna glider en ledyta å underarmens större pipa
(ulna), hvilken har en däri passande form, i
genomskärning närmast lik ett /\ . Tillsammans bilda
de två en s. k. "trissled", oftast kallad gångjärnsled
(ginglymus; se Led, anat.). – En annan anatomisk
"trochlea" är den lilla broskiga senring, som är fäst
på ögonhålans vägg i dess öfre mediala hörn. Genom
denna slynga löper den runda senan för den öfre
sneda ögonmuskeln (musculus obliquus superior oculi).
G. v. I).*

Trochophora, zool. Se Ringmaskar, sp. 434.


Trochu, Louis Jules, fransk general, f. 12 mars 1815
i Le Palais på ön Belle-ile (Bretagne), d. 7 okt. 1896
i Tours, utnämndes till officer 1838, genomgick
generalstabsskolan och blef 1840 löjtnant vid
generalstaben samt tjänade sedermera under marskalk
Bugeaud i Algeriet. Major 1846, anställdes T. 1851
i krigs-ministeriet och drog som nyutnämnd öfverste
1854 ut i Krimkriget i egenskap af adjutant hos S:t
Arnaud och sedermera hos Canrobert. Brigadgeneral
i sept. s. å., fick T. 1855 befälet öfver en
infanteribrigad, med hvilken han deltog i stormningen
mot Sevastopol 8 sept. 1855. Som divisionsgeneral
stod T. 1859 i spetsen för en infanteridivision
vid Mac Mahons armékår, med hvilken division han
deltog i slagen vid Magenta och Solferino. Kommen i
en skef ställning till de styrande genom orleanska
sympatier, utgaf han 1867 ett verk, som gjorde
honom världsbekant, nämligen L’armée francaise en
1867 ("Franska arméen 1867", 2 öfv. 1868), hvari
han öppet påvisade alla brister, som vidlådde det
franska arméväsendet. I kriget 1870 kom T. till en
början icke att användas, men utnämndes 17 aug. till
guvernör i Paris och högste befälhafvare öfver alla
för hufvudstaden försvar bestämda stridskrafter. När
kejsardömet störtades, trädde han, som två dagar
förut försäkrat kejsarinnan om sin trohet, 4 sept. i spetsen för
Nationalförsvarsregeringen. I jan. 1871 lämnade han
guvernörsposten åt general Yinoy och behöll endast
platsen som nationalförsvarsregeringens president. I
försvaret af hufvudstaden utvecklade T. icke all den
kraft, som omständigheterna fordrade. Vid valen i
febr. 1871 valdes han emellertid inom 8 kretsar till
medlem af nationalförsamlingen, där han slöt sig till
högra centern. Missnöjd med förhållandena, begärde och
fick T. 1872 afsked och drog sig tillbaka till sin
födelseort. Han utgaf på 1870-talet flera arbeten,
bl. a. L’armée française en 1879, som icke kan mäta
sig med det äldre arbetet. 1896 utkommo hans Oeuvres
posthumes i 2 bd. C. O. N.

Troctes, zool. Se Boklus.


Troels-Lund, till 1903 endast Lund, Troels Frederik, dansk
historiker, f. 5 sept. 1840, brorson till zoologen
P. V. Lund (se denne), tog 1866 teol. examen och
1871 filos. doktorsgrad på afh. Om Sokrates’s lære
og personlighed. Redan 1867 hade han under märket
Poul Vedel utgett berättelsen Paa vandring, men
efter 1890 egnade han sig åt studiet af historia,
särskildt Danmarks historia på 1500-talet, 1874-99
var han lärare vid officersskolan och blef 1897
ordenshistoriograf. Han utgaf Historiske skitser
(1876), Mogens Heinesön (1877), Christian IV:s
skib paa Skanderborg sö (2 bd, 1893), under hvilken
konstlade titel han skildrade förmyndarregeringen
1588-96, och Peder Oxe (1906); dessa arbeten
utkommo samlade i Historiske fortællinger (4 bd,
1910-12). Men T:s hufvudarbete är Danmarks og Norges
historie i slutningen af det 16:e aarhundrede,
hvaraf dock blott första serien, som handlar
om den inre historien, utkom 1879-1901 i 14 bd,
senare kallad Dagligt liv i Norden i det sekstende
aarhundrede (4:e rikt illustr. uppl. 1914-15). Med rik
kombineringsförmåga och glänsande framställningskonst
skildrade han i särskilda af delningar folkets
dagliga lif (bostäder, klädedräkt, lifsmedel, fester,
äktenskap och sedlighet) och föreställningskrets
(lifsbelysning och lifsafslutning); härtill slöt
sig Sundhedsbegreber i Norden (1900). Väl har T. ej
undgått förebråelser för bristande noggrannhet,
öfverdrift och dristighet i slutsatser, i det han
sinnrikt samlat många enskildhetär till helhetsbilder
. men hans verk är likväl högst märkligt och
säreget. Då den tyske historikern D. Schäfer riktade
ett skarpt angrepp mot hans arbete, häfdade han 1894
kraftigt kulturhistoriens betydelse jämsides med
staternas politiska historia. En särskild skrift var
T:s Nye tanker i det 16:e aarhundrede (1909), medan
han i De tre nordiske brödrefolk (4:e uppl. 1906)
med värme uttalade sin fasta tro på den skandinaviska
enhetstanken. T. blef 1901 led. af Videnskabernas
selskab, 1902 af Selskabet for fædrelandets historie
och 1915 af Vitt. hist. o. ant. akad. samt fick
1915 som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>