Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troglodytes niger - Troglodytes parvulus - Troglodytidae - Trogon - Trogonidae - Trogus Pompejus - Trohetsed - Trohetsorden - Troia - Troijenborgh - Troika - Troil, von - Troil, Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärde hon sig slutligen räkna fullt säkert till sex,
ganska säkert till sju, medan hon förblef osäker
från åtta till tio. Vidare är det beaktansvärdt
att, när apan plockade upp de begärda halmstråna,
såg hon ej på sin skötare, utan rakt på stråna,
så att det ej kunde vara något tvifvel om, att hon
arbetade oberoende af skötarens ansiktsuttryck,
omedvetna gester e. d. Komanes anser sig vidare
ha bevis på, att hon hade en, om ock inskränkt,
föreställning om multiplikation. Yid sina försök
att lära henne färgernas namn tror sig Komanes ha
funnit, att hon var färgblind, en uppfattning,
som bekräftats genom iakttagelser på en annan
schimpans. - I Siwalikbergens pliocena aflag-ringar
(Ostindien) har anträffats en apa, som står den nu
lefvande schimpansen mycket nära och väl bör anses
tillhöra samma släkte (T. sivalensis). Fyndet är
af särskildt intresse därför, att det ådagalägger,
att schimpansen liksom många andra nu i etiopiska
regionen lefvande djur är af orientaliskt ursprung.
L-e-Troglodytes parvulus (europceus), zool. Se
Gärdsmygen.
Troglody^idae, zool., familj inom
fågelordn. Passeriformes. Se Gärdsmygen. Trogon,
zool. Se K v e s a l en. Trogo^idae,
Suruku-1. Huruku-fåglar, zool., en familj,
hörande till ordn. Coraciiformes och fåglarnas
klass. De ha kort, mera bred än hög näbb med tandade
kanter. På fötterna äro två tår riktade framåt och
två (baktån och den andra tån) bakåt. Stjärten är
lång. De flesta hithörande fåglar äro utmärkta genom
fjäderbeklädnadens utomordentliga färgprakt (se K v
e s a-len, Trogon mocinno). De lefva i skogarna af
såväl Gamla som Nya världens tropiska delar. Trots
den tröghet, som i allmänhet kännetecknar dem,
ådagalägga de stor vighet vid förföljandet af sitt
byte. De lifnära sig både af insekter och af frukter.
L-e.
Trogus Pompejus. Se Pompejus Trogus. Trohetsed,
statsr. Se Tro- och huldhetsed.
Trohetsorden. Se Ordnar (Baden), sp. 831. Troia
[trå-], Tröja, stad i italienska prov. Foggia
(Apulien), s. v. om staden Foggia. Omkr. 7,000
inv. Biskopssäte, prästseminarium; vacker
katedral, byggd 1093-1125 och restaurerad på
1200-talet. T. anlades 1017 af grekiske ståthållaren
Bugianus på platsen för det gamla JCcce, en af de
apuliske dauniernas städer, befästes starkt och
måste efter en långvarig belägring 1022 ge sig
åt kejsar Henrik II. 1462 besegrades hertigens af
Anjou anhängare vid T. af Ferdinand I af Neapel.
E. A-t.
Troijenborgh. Se Trojenborg. Troi’ka, ry. Se T ro
j ka. Troil, von, svenska och finska adliga ätter,
hvilka härstamma från biskopen i Västerås (1758
ärkebiskopen) Samuel Troilius (se denne). Dennes barn
erhöllo nämligen 1756 adlig värdighet med namnet von
T. Ett af barnen, Knut von T. (se T. 2), upphöjdes
1809 af ryske kejsaren i friherrligt stånd och
introducerades 1818 på finska riddarhuset. I Finland
har icke någon adlig gren af ätten immatrikulerats. I
Sverige utgick ätten på manssidan 1880 (se T. 4).
1. Uno von T., ärkebiskop, son till ofvannämnde
Sam. Troilius, f. 24 febr. 1746 i Stockholm, d. 27
juli 1803 vid Sätra brunn, blef student i Uppsala
1757, filos, magister primus 1770, prästvigdes i
Västerås 1773 -blef regementspastor s.i å., ord.
hofpredikant> 1775, of ver hof predikant
1777, pastor pri-marius 1778, biskop i Linköping
1780 och ärkebiskop 1786. Han utnämndes till
teol. doktor 1779. Under sin studietid i Uppsala
synes T. ha tagit starkast intryck af Johan Ihre.
Omedelbart efter sin examen företog han en
vidsträckt utländsk resa, hvarunder han besökte en
stor mängd högskolor och stiftade bekantskap
med dåtidens lärda män. Särskildt dröjde han i
Göttingen, där han studerade under Michaelis, Köhler,
Walch och Hamberger. Från Tyskland fortsatte
han till Frankrike, där han trädde i förbindelse
med upplysningstidens främsta män, Rousseau,
Diderot och d’Alembert. Under sin vistelse
i London beslöt han att i sällskap med sir Joseph
Banks och sin berömde landsman Solander företaga
en resa till Island. Denna skildrade han
sedan mästerligt i Bref rörande en resa till Island
(1777; tysk uppl. 1779, två engelska uppl. 1780,
fransk uppl. 1781). Den utförliga journal
T. förde under sin utrikes resa förvaras i
Uppsala universitetsbibi. Vid hemkomsten valde
han den prästerliga banan, på hvilken han rönte
en sällsynt snabb befordran. Förklaringen därtill
är att söka däri, att Gustaf III hade förkärlek för
upplysta prelater med starkt intresse för andlig
odling och att han gynnade adliga vid befordran
inom kyrkan. Man gör dock T. orätt, om man anser
honom som en servil lycksökare utan intresse för de
kyrkliga uppgifterna. Af tidsandan hade han tagit
starka intryck, men -saknade ingalunda personlig
religion. Dock voro hans intressen urspr, mera
lärda och allmänt humanistiska. Någon predikant
var han aldrig, teolog var Jian ej heller och har
icke utöfvat nämnvärdt inflytande på den inre,
kyrkliga utvecklingen. På grund af sin
ämbets-ställning deltog T. i det politiska lifvet
som en man i främsta ledet. Han började som varm
anhängare af konungen, och denne hade i honom
en skicklig förespråkare vid 1786 års riksdag, då
han i ärkebiskop Mennanders frånvaro fungerade som
sitt stånds talman, en omständighet, som utan tvifvel
bidrog till hans utnämning till ärkebiskop. Rojalist
var han väl också 1789, men som adelsman delade han
dock de adliga farhågorna och sympatierna och
egde ej heller sitt stånds fulla förtroende.
Förgäfves sökte konungen öfvertala honom
att skänka sitt bistånd till Förenings- och
säkerhetsaktens genomförande. Han begärde
och fick konungens tillstånd att vid det
afgörande ögonblicket ställa sig sjuk, och J. A.
Lindblom trädde i hans ställe. Så skedde ock
vid aktens underskrifning. Efteråt gjorde han
fåfänga försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
