- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
821-822

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolle, Birger - Trolle, Arvid Birgersson - Trolle, Erik Arvidsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trolle

ståndare. Han ogillade sålunda dennes uppror mot kung
Karl 1457. Yid Kristian I:s ankomst till Sverige på
sommaren s. å. blef han emellertid - i likhet med sin
meningsfrände Nils Sture - nödsakad att- underkasta
sig den, nya ordningen. Men i öfverensstämmelse med
sin tidigare hållning befordrade han Karl Knutssons
restitution 1464 och stod under de inre striderna i
slutet af 1460-talet trofast vid dennes sida. Hatad af
kung Karls fiender, tillfångatogs han af dem 1467 och
1469, och jämväl Bergkvara brändes 1467 af Kristian
I:s anhängare Ture Turesson (Bielke). I motsats till
sina närmaste ättlingar har T. gjort sig förtjänt af
ett odeladt hedrande eftermäle. Han var sedan 1424
gift med Kristina Knutsdotter, dotter af väpnaren
Knut Bengtsson (den s. k. Aspenäs-släkten). Utom Arvid
T. (se T. 2) synes han i detta äktenskap ha haft ännu
en son, Erik T. (d. 1459 i Ltibeck), som inskrefs
vid Leipzigs universitet 1444 och blef domprost i
Linköping 1457.

2. Arvid Birgersson T., den föregåendes son, riksråd,
f. omkr. 1440, d. i febr. 1505 på Lillö, bosatte sig
till en början på Ed i östbo härad och tog först efter
faderns död Bergkvara, där han lät uppföra ett fast
slott, till sin sätesgård. Medlem af riksrådet redan
1463, blef han genom sitt 1466 ingångna giftermål med
Ivar Axelssons dotter nära förbunden med Axelssönernas
rika och mäktiga ätt (se T ött). Giftermålet medförde
tills vidare intet afbrott i de nära förbindelser
med det nationella partiet, till hvilka faderns
föredöme förpliktade honom; Ivar Axelsson gifte
sig samtidigt själf med Karl Knutssons dotter och
fortfor sedan under mer än halftannat årtionde att
vara Sturar-nas politiske meningsfrände. Tillsammans
med sin svärfader stod T. sålunda under striderna
i slutet af 1460-talet på Karl Knutssons sida och
samverkade med Sturarna. Efter kung Karls död 1470
hyllade han Sten Sture d. ä. och kämpade tills, med
denne vid Brunkeberg 10 okt. 1471. En förändring i det
goda förhållandet mellan honom och riksföreståndaren
inträdde emellertid i förra hälften af 1480-talet,
och anledningen var den då utbrutna ovänskapsn mellan
Sten Sture och Ivar Axelsson, af hvilka den senare
understöddes af T. 1484 synes herr Ivar ha umgåtts
med planer att störta Sten Sture och göra T. till
riksföreståndare, men försöket misslyckades. Ivar
Axelssons fall 1487 medförde för T. den följden,
att Sten Sture fråntog honom Nyköpings slottslän,
som han sedan 1460-talet innehaft, och till gengäld
gaf honom det obetydligare Borgholm. När en stark
rådsopposition bildade sig mot Sten Sture under
förra hälften af 1490-talet, blef T. en af dess
ledare, och han tog liflig del i 1497 års uppror
och kung Hans’ inkallande. Vid kröningen s. å. blef
han riddare och erhöll Tiohärads lagsaga i utbyte
mot lagmansämbetet i Östergötland, som han beklädt
sedan början af 1470-talet. En trogen anhängare
af kung Hans, blef han vid utbrottet af 1501 års
revolution utsatt för förföljelser från Sturarnas
sida och flydde från Bergkvara till Lillö i Skåne,
där han sedan till sin död var bosatt. Han ligger
begrafven i Lunds domkyrka. T. var en lagkunnig man
med tydligt framträdande bildningsintresse. Han var
gift tre gånger: 1) omkr. 1460 med Kristina Jonsdotter
Gedda, 2) 1466 med Beata

Ivarsdotter (Tott), d. 1487, 3) 1488 med Birgitta
Turesdotter (Bielke), d. 1513. I första giftet
föddes två söner: Erik T. (se T. 3) och Jon Gedda,
d. före 1486. Af sönerna i andra giftet kom endast
Jakob 1. Joakim T., stamfader för ättens danska gren
(se släktöfversikten), att öfverlefva fadern. Med
sin tredje fru hade T. sönerna Ture (se T. 5) och
Arvid, af hvilka den senare, som var bosatt på Bo,
blef ihjälskjuten af Backes anhängare 1542.

3. Erik Arvidsson T., den föregåendes son, riksråd,
f. omkr. 1460, d. 1530, synes urspr, ha ämnat
inträda i det andliga ståndet. Han inskrefs vid
Kostocks universitet 1480 och studerade juridik i
Köln 1482-83. Efter återkomsten till Sverige synes
han ha innehaft kanonikat och pre-benden i Uppsala
och Linköping. Prästvigd blef han dock aldrig,
och då han 1487 ingick äktenskap med den förmögna
fru Ingeborg Filipsdotter (Tott), öfvergaf han
definitivt prästbanan. Han bosatte sig på sin hustrus
gård Ekholmen i Uppland. Ungefär vid tiden för sitt
giftermål synes han ha inträdt i riksrådet och vann
snart genom sina kunskaper ett afsevärdt inflytande
inom denna korporation, där eljest icke ens skrif- och
läskunnigheten var allmän egendom. I politiken gjorde
han länge gemensam sak med sin fader och tillhörde
sålunda oppositionen mot Sten Sture d. ä. Efter att ha
deltagit i ryska kriget 1495-97, hvarunder han jämväl
fungerade som svenskt sändebud till Livland, anslöt
han sig 1497 till upproret mot riksföreståndaren
och var med om att inkalla kung Hans, som vid sin
kröning belönade honom med riddarvärdigheten. När
Sturarna afföllo från konungen 1501, ställde han sig
till drottning Kristinas förfogande vid försvaret af
Stockholm. Efter dess fall 1502 försonade han sig
emellertid med Sturarna och kvarstannade i motsats
till sin fader och sin broder Joakim i Sverige. När
Arvid T. dog, fick han öfvertaga Bergkvara mot
löfte att hålla detta slott till riksföreståndarens
disposition. Under Svante Stures tid deltog han i
krigsföretagen mot Danmark och synes öfver hufvud ha
ådagalagt ett lojalt uppträdande. Yid herr Svantes
död valdes han frånvarande till riksföreståndare på
rådsmötet i Arboga jan. 1512, men han hann aldrig
fungera som sådan och antog icke ens, såvidt man vet,
riksföreståndartiteln. Valet förkastades nämligen
af den svenska demokratien och af dess kandidat Sten
Sture d. y., som också slutligen korades till faderns
efterträdare 23 juli 1512. Den misshällighet mellan
Sten Sture och T., som blifvit en följd af 1512
års valstrid, mildrades under herr Stens första
regeringsår därigenom, att T., som det synes,
vid denna tid gifte om sig med Karin Eriksdotter
(Gyllenstierna), en kusin till riksföreståndarens
gemål. När striden mellan Sten Sture och Gustaf Trolle
på allvar utbröt 1516, föll T. emellertid i onåd hos
herr Sten och sattes slutligen i fängsligt förvar på
Stockholms slott. Han lösgafs 1518 och fick tillåtelse
att vistas på Ek-holmen, men sin fulla frihet torde
han icke ha erhållit förrän vid Kristian II:s invasion
1520. Af denne utnämndes han till lagman i Uppland -
han hade förut (sedan 1493) innehaft Närkes lagsaga
- och förordnades till medlem af den tillförordnade
regeringen i Stockholm vid Kristians

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:51:15 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free