Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 853-854 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ugglor (Uggleartade roffåglar)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förekommer sparsamt i alla Sveriges landskap, har
sitt tillhåll i skogarna, är föga skygg och ej
synnerligen besvärad af dagsljuset. Den lefver
af smågnagare och småfåglar. Boet lägger den uti
ihåliga träd. – Minervas uggla, S. (Athene} noctua,
är ofvan gråbrun med hvita fläckar; strupe och
frambröst äro hvita och åtskilda af ett gråaktigt
tvärband, öfriga undersidan är försedd med brunaktiga
fläckar. Vaxhud starkt svälld. Tårna endast klädda
med sparsamma borst eller fjädrar. Kroppslängd
ända till 23 cm. Den förekommer i Europa till 58°
n. br. och har en enda gång anträffats i Sverige,
nämligen i västra Skåne. Denna fågel afbildade
grekerna på vishetsgudinnans hjälm (se Athena).
I Aten lär densamma ha förekommit i sådan mängd,
att ordspråket "sända ugglor till Aten" däraf uppkom,
motsvarande vårt "bjuda bagarbarn bröd". – Besläktad
med den förra är präri- l. kaninugglan,
Speotyto l. Pholeoptynx cunicularia, hvilken i
Nord-Amerika bebor prärihundarnas och
i Syd-Amerika vizcachornas hålor; i samma bon
lefva stundom ock skallerormar. – Hornugglan, S. (Asio}
otus (fig. 2), har långa örontofsar, som kunna
uppresas; vingarna nå bakom stjärten, andra handpennan
är inskuren i det yttre fanet, den första i det inre;
fågeln är ofvan spräcklig och vattrad af svartbrunt,
rostgult och hvitt; undre kroppsdelarna äro rostgula
och hvita med svartbruna längsfläckar. Längd
35–36 cm.

Fig. 2. Hornuggla.

Den förekommer rätt allmänt i södra och
mellersta Sverige upp till 61° n. br.; anträffas ock
öfver hela Europa och i Asien i n. ända till Kina
och Japan samt i s. till nordvästra Indien. Denna
uggla är ganska ömtålig för starkt ljus och väljer
därför sin vistelseort i skogen, hvarifrån den i
skymningen flyger ut för att söka rof, som består
af smådäggdjur, men äfven af insekter. Flertalet
flyttar om hösten söderut. Till häckplats väljer
fågeln något öfvergifvet bo efter andra fåglar. –
Kortörade ufven, jord- l. kärrugglan, S. (Asio}
brachyotus, är försedd med fullständig ögonkrets
och korta, uppresbara örontofsar; vingen når utom
stjärten; ofvan rostgul med stora, mörka längsfläckar;
undertill å bröstet rostgul och å buken hvitgul. Längd
till 40 cm. Bebor nästan alla tempererade och tropiska
delar af båda hemisfärerna. I Sverige tillhör den
egentligen fjällregionen och är endast sällan funnen
häckande söderut. Är hos oss flyttfågel. Om aftonen
flyger den sakta fram längs marken på jakt efter
sorkar. Äggen läggas på marken. Besläktad med de
två föregående är den i Syd-Europa och Central-Asien
vanliga dvärgufven, S. (Asio} scops. – Lappugglan,
S. (Syrnium} lapponica, har ögonkretsarna mycket
stora, askgrå, med koncentriska, vågformiga, bruna
streck och en halfmånformig, svart, framtill af hvitt
begränsad fläck på ögats inre sida samt omgifna af
styfva, med gult
och svart streckade fjädrar. Iris är gul. Färgen
är ofvan askgrå, med svartbruna längsfläckar samt
bruna och gulaktiga tvärvågor, halsen framtill och
frambröstet ljust rostgrå, med bruna längsfläckar och
vågiga tvärlinjer, bröstets nedre del och magen hvita,
med bruna längsfläckar, men utan vågor, stjärten
lång, gråbrun, med fem till sex breda, gråspräckliga
tvärband, samt vingarna mörkbruna, med hvita, af
rostgult och svart spräckliga tvärband. Längden är
59,5 cm. Honan saknar den gulaktiga färgen ofvan,
är undertill hvitaktig, med brunaktiga, åt sidorna
vattrade längsfläckar på bröstet, samt blir 66,5 cm. i
längd. Lappugglan häckar i träd i tämligen stort antal
i norra Norrlands och Lapplands skogar samt kommer om
vintern stundom ned åt mellersta Sverige. Den synes
till stor del lefva af smågnagare. – Slagugglan,
S. (Syrnium} uralensis, har ögonkretsarna grå
med strålformiga svarta streck; kroppen är ofvan
ljusgrå med svartaktiga, längsgående fläckar, under
hvitaktig med smala, bruna längsfläckar. Kroppslängd
64 cm. F. ö. liknar den till hela sin habitus
kattugglan (se nedan). I Sverige träffas denna art,
som är stannfågel, häckande i Norrland, undantagsvis
ock i norra Svealand. Sorkar samt större och mindre
fåglar utgöra dess föda. Boet bygger den i ihåliga
träd eller använder öfvergifna vråkbon m. m. –
Kattugglan l. skrikugglan, S. (Syrnium) aluco
(fig. 3), har ögonkretsarna ljusgrå, med svartaktiga
fjäderspolar, framåt med svarta strålfjädrar;
regnbågshinnan är mörkbrun. Fågeln är ofvan försedd
med mörkbruna längsfläckar och däremellan på tvären
finspräcklig af brunt, rostgult, grått och hvitt,
undertill hvitaktig, med svartbruna, i kanterna i
rostgult vattrade fläckar, samt på undergumpen hvit,
med bruna pilfläckar. Vingarna ha bruna och rostgrå,
otydligt fläckiga tvärband samt stora, hvita fläckar
på skuldrorna och de större vingtäckarna; stjärten
har tvärband, marmorerade med brunt och rostgult,
samt hvitaktig spets. Kroppslängden stiger till
36 cm. Honan är mera rödbrun, och undre sidans
grundfärg är rostgulaktigt hvit.

Fig. 3. Kattuggla l. skrikuggla.

Kattugglan, som bebor hela Sverige norrut till mellersta Norrland,
är den allmännaste af våra ugglor och vistas under
sommaren i skogarna, i synnerhet i täta löfskogar med
gamla, ihåliga träd. Om dagen sitter den dold; först
i skymningen beger den sig ut på jakt. Vintertiden
kommer den fram till boningshusen och träffas äfven
i städerna. I torn, lador och andra uthus träffas
den ofta under vintern. Kattugglan flyger ljudlöst,
emedan dess vingpennor äro synnerligen mjuka och
böjliga. Hannens läte är tjutande, honans däremot mera
skrikande. Menige man tror, att kattugglan bebådar
väderskifte eller dödsfall, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>