- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
209-210

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaccination

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

insprutning (se Serumterapi, sp. 195). Skyddet
efter en serumvaccination varar endast kortare
tid, 2—3 veckor. Grupp C) Kombinerad bakterie- och
serumvaccination
l. Simultanympning (se Serumterapi,
sp. 196). Vaccinen utgöres af bakterier (ev. deras
gifter) och motsvarande immunserum, hvilka insprutas
i huden samtidigt eller omedelbart efter hvarandra;
vaccinationen afser att skänka den behandlade
såväl aktiv som passiv immunitet. Det genom denna
vaccination vunna skyddet kvarstår längre än efter
serumvaccination. Framför den aktiva immuniseringen
har simultanympningen fördelarna, att reaktionen
efter ympningen är svagare och att skyddet inträder
omedelbart (se Serumterapi, sp. 196).

Till grupp A), bakterievaccinationen, höra
nedanstående former: 1. Vaccination med lefvande,
virulenta bakterier,
sällan använd på människor. Utom
den ofvan i sp. 205 nämnda variolationen, som äfven
kan hänföras till denna grupp (se äfven Serumterapi,
sp. 195), må nämnas Ferrans lyckade försök till
vaccination mot kolera genom insprutning i huden af
lefvande kolerakulturer och Haffkines motsvarande,
likaledes framgångsrika vaccinationsförsök mot pest
med lefvande pestbaciller. Genom Pfeiffers och Kolles
undersökningar har det emellertid gjorts troligt,
att vaccination med dödade bakterier ger lika godt
resultat som med lefvande, hvarför förstnämnda
metod öfvergetts i medicinsk praxis. Äfven i
veterinärmedicinen har denna form af vaccination
kommit till användning som skyddsmedel mot tuberkulos,
boskapspest m. fl. — 2. Vaccination med lefvande,
med konst försvagade sjukdomsalstrare.
Försvagningen
sker a) genom att bakterien får växa vid mycket
höga temperaturer (vaccination mot mjältbrand, pest
o. a.), b) medelst passage genom kroppen af mindre
mottagliga djur. Smittkoppsgift från människa, som
inympas på (får "passera") kalfvar, åstadkommer
koppustler hos djuren, men dessas lymfa alstrar
hos människor icke längre smittkoppor, utan endast
vaccinkoppor (Fischer 1890). Smittkoppsgiftet har i
kalfvens kropp ombildats till vaccin. Passagemetoden
används vid vaccinberedningsanstalter och ger det
yppersta ympämne. S. k. naturliga kokoppor hos
kor kunna förklaras genom oafsiktlig infektion,
t. ex. från en mjölkerska, behäftad med smittkoppor
eller vaccinkoppor. (I senare fallet kan man
tala om en sorts retrovaccination.) Om kokoppor
utan ursprunglig smitta från människa förekomma
hos nötkreatur, är osäkert. Till denna grupp hör
äfven vaccination mot rödsjuka. Pasteur fann, att de
bakterier, som förorsaka rödsjuka hos svin, försvagas
i giftighetsgrad genom att växa i kaninkroppen,
men att de få sin virulens stegrad genom passage i
dufvor. Detta förhållande använde man en tid till att
bereda vaccin mot rödsjuka, så att djuren först fingo
insprutning med svagare vaccin från kanin-rödsjuka och
senare med ett starkare från duf-rödsjuka. Till samma
grupp kan äfven hänföras v. Behrings vaccination af
nötkreatur mot tuberkulos genom insprutning i djuren
af lefvando människotuberkelbakterier, hvilka för
nötkreatur ega endast ringa virulens. De ifrågavarande
vaccinerna mot tuberkulos framställas fabriksmässigt
och komma i handeln under namn af bovovaccin (v. Behring)
och tauroman (Koch), det senare en uppslamning
af 0,02—0,04 gr. lefvande tuberkelbaciller i 10
kbcm. fysiologisk koksaltlösning. Äfven andra
sådana preparat finnas i handeln, c) Vaccination
med bakterier, som undergått försvagning genom
intorkning. Hit höra Pasteurs vaccination mot
hönskolera med 3—10 månader gamla kulturer af
hönskolera, äfvensom hans vaccinationsmetod
mot rabies. Se Bakteriologi, sp. 733—734,
och Serumterapi, sp. 196. — 3. Vaccination
med dödade bakteriekulturer
(se Serumterapi,
sp. 196—197). Bakterierna måste dödas på
det mest skonsamma sätt, för att de i dem
befintliga immuniserande substanserna icke skola
förstöras. Som den bästa metoden gäller f. n. att
upphetta bakterierna vid den lägsta temperatur,
som ännu verkar dödande. De mest använda hithörande
vaccinerna gälla skydd mot kolera, tyfoidfeber,
pest samt dysenteri (rödsot). Om effektiviteten af
dessa ympningar må ytterligare erinras om Savas
erfarenheter ang. vaccination mot kolera i grekiska
armén, i hvilken systematiska ympningar infördes
under sista Balkankriget. Af de enligt föreskrift
två gånger ympade 91,224 man sjuknade 644 (0,70
proc.), af 14,543 man, som ympats en gång, sjuknade
4,25 proc. och af 8,968 icke ympade män sjuknade
834 (9,29 proc.) i kolera. Dödligheten bland trots
ympning insjuknade uppgick bland två gånger ympade
till 10,20 proc., bland en gång ympade till 12,2
proc. och bland icke-ympade till 27,50 proc. — I fråga
om vaccination mot tyfoidfeber kommer Hünermann
vid bearbetning af hela materialet från de tyska
arméerna från krigets början till 1915 till följande
siffror. Bland icke-ympade tyfoidpatienter uppgick
dödligheten till 9,6 proc., hvilket ungefär motsvarar
letaliteten på fredssjukhusen. Procenten dödsfall
bland dem, som trots ympning sjuknat i tyfoidfeber,
var bland en gång vaccinerade 8,7 proc., två gånger
6,6 proc. och bland tre gånger vaccinerade 5,3 proc.;
efter förnyad vaccination sjunker dödsprocenten till
2,6 proc. Enligt Hünermann är tyfusvaccinationens
inverkan på insjukningssiffran mindre säker än dess
inverkan på dödssiffran. Citron hade under kriget
tillfälle att göra samtidiga iakttagelser på den
tyska militären och den franska civilbefolkningen
(män, kvinnor, barn) i de af tyskarna ockuperade
provinserna. Den hufvudsakliga skillnaden mellan
dessa grupper var, att militären var vaccinerad,
civilbefolkningen däremot icke. Civilbefolkningen
befann sig före insjuknandet i ett dåligt
näringstillstånd, under det att soldaterna i regel
voro friska, välnärda. Skillnaden i sjukdomens
karaktär var dock så betydande, att den icke kunde
förklaras genom detta förhållande ensamt. Bland
soldaterna såg han endast de lättaste former, bland
civilbefolkningen iakttogos däremot de svåraste
och långvarigaste sjukdomsförlopp. Dödligheten
bland soldaterna var minimal och träffade i Citrons
iakttagelseområde endast oympade soldater. Dödligheten
å civillasarettet uppgick till 20 proc. Enligt
de i tyska hären gällande bestämmelserna skedde
första vaccinationen med 0,5 kbcm. vaccin (500
mill. bakterier), den andra och tredje med resp. 1
kbcm. (1,000 mill. bakterier) och med 7—8 dagars
mellanrum mellan ympningarna. Vaccinationen
upprepades hvar 6:e

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:38:12 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free