- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
221-222

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wacht am Rhein - Wachtel, Theodor Johann Georg - Wachtmeister, Vaktmästare - Wachtmeister, svenska adliga ätter - Wachtmeister, Hans, krigare ( f. ?, d. 1590) - Wachtmeister, Hans, friherre (f. 1609, d. 1652) - Wachtmeister, Hans, grefve (f. 1641, d. 1714)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wacht am Rhein, Die [di vacht am rajn], "Vakten
vid Rhen", tysk folksång, som i synnerhet under
fransk-tyska kriget 1870–71 blef populär. Poemet
diktades 1840 af Max Schneckenburger (se d. o. 2),
då den vänstra Rhenstranden hotades af fransmännen,
och tonsattes af flera musiker, slutligen af Karl
Wilhelm (f. 1815, d. 1873, ledare för Liedertafeln
i Krefeld 1840–65). Den sistnämndes tonsättning,
af 1854, blef den folkkära melodien. Tonsättaren
erhöll 1871 en pension af 3,000 mark. "Die wacht
am Rhein" utgör ämnet äfven för en genom otaliga
gravyrer m. m. välbekant tafla af Lorenz Clasen
(se denne) samt för det väldiga, 1883 aftäckta
Niederwalds-monumentet (se Niederwald).
A. L.*

Wachtel, Theodor Johann Georg, tysk sångare,
f. 1823 i Hamburg, d. 1893 i Frankfurt a. M., var
son af en åkare och biträdde fadern i yrket, till
dess hans ovanliga tenor ådrog sig uppmärksamhet hos
sånglärarinnan Julie Grandjean, som åtog sig hans
utbildning, hvarefter han erhöll operaengagemang i
Hamburg (1849), Schwerin, Dresden, Hannover (1854),
Berlin, Darmstadt, Wien o. s. v. Snart vorden en
rik man, antog han ej vidare fast anställning, utan
gasterade än här, än där, såsom i London 1862–68,
Paris 1869. Amerika 1871, Sverige 1880 o. s. v. samt
drog sig 1887 tillbaka från scenen. W. hörde
till de s. k. "fenomenen", hos hvilka man mera
beundrar själfva röstmaterialet än uttrycket eller
sångkonsten. Hans tenor var ytterst kraftig, mjuk och
omfångsrik: upp till höga c med bröströst och ända
till e med "mixte". Hans mest berömda partier voro
Arnold i "Wilhelm Tell", Manrico i "Trubaduren",
George Brown i "Hvita frun" och framför allt
Postiljonen från Longjumeau, i hvilken roll han
med sin yrkesmässiga virtuositet i klatschandet med
piskan väckte lika mycket jubel som med sin sång.
A. L.*

Wachtmeister, Vaktmästare, vid de
stående trupper, som i Tyskland uppsattes mot
slutet af medeltiden, benämning på tre grader:
general-wachtmeister, oberst-wachtmeister och
wachtmeister (den sistnämnde motsv. fanjunkaren
inom ett kompani). Under tidernas lopp utbyttes
den förstnämnda beteckningen mot "generalmajor",
den andra mot "major". Benämningen "wachtmeister"
har bibehållits vid kavalleriet i Tyskland,
Österrike och Ryssland såsom beteckning för den
äldsta underofficersgraden (våra fanjunkare).
C. O. N.

illustration placeholder

Wachtmeister, svenska adliga ätter, som
härstamma från Hans W. (se W. 1), hvilken från
Livland inkom till Sverige och adlades 1578. Hans
sonson Hans (se W. 2) blef 1651 friherre med
Björkö (i Karelen) till friherreskap och är
stamfader för friherrliga ätten W. af Björkö. Två
af hans söner blefvo grefvar, nämligen Hans
(se W. 3) 1687, stamfader för grefliga ätten
W. af Johannishus
(i Livland. Se "Ett litet
problem", i "Personhist. tidskr.", XIII, 1911),
och Axel (se W. 4) 1693, stamfader för den 1708 på
svärdssidan utgångna grefliga ätten W. af Mälsåker
(i Södermanland).
Den ofvan nämnde friherre Hans W:s sonsons son Karl
Adam
(se W. 7) erhöll 1799 greflig värdighet. Dennes
brorson, friherre Karl Axel Didrik (f. 1780,
d. 1837), hvilken 1806 lämnade Sveriges tjänst
med öfverstelöjtnants afsked och bosatte sig i
Pommern, blef 1816 preussisk grefve. Hans ätt lefver
ännu i Preussen. – Grefve Hans W:s af Johannishus
sonsons son, riksdrotsen Karl Axel W. (se W. 8)
antog, med stöd af k. br. 5 april 1808, då han
efter sin moder (se Trolle, släktöfversikten)
tillträdde fideikommisset Trolleberg, namnet Trolle-W.
Detta namn skall, jämte Trolle-vapnet i
förening med det wachtmeisterska, bäras af den af
hans efterkommande af släkten W., som innehar nämnda
fideikommiss (fideikommissrätten öfverflyttades
1830 från Trolleberg till Ljungby, sedermera kalladt
Trolle-Ljungby).

1. Hans W., krigare, f. i Estland, af en
gammal baltisk ätt, d. 1590, kom i svensk tjänst
som ryttmästare för en fana tyska ryttare och
blef svensk adelsman 1578. Han var en trogen
och tapper tjänare åt Johan III och Sveriges krona,
änskönt han ofta frestades till affall. Bland hans
krigiska företag må nämnas hans och Hans Erikssons
till Brinkola infall i Ryssland 1579, då under några
veckor båda sidorna af Peipus härjades. 1581
blef W. fältöfverste i Estland.

2. Hans W., friherre, den föregåendes sonson,
riksråd, f. 9 sept. 1609 i Estland, d. 23 juli 1652
i Stockholm, deltog i polska, preussiska och tyska
krigen, hvarunder han utmärkte sig synnerligen
vid Wittstock (1636), och genomgick alla grader från
kornett till generalmajor af kavalleriet (1644). Han
deltog äfven i Gustaf Horns skånska fälttåg 1644.
1647 blef han riksstallmästare samt 1651 friherre
och riksråd. – Om W :s äldste son, Hans, se W. 3. –
W:s andre son, Adam Klas, f. 1642, stupade
som öfverste för Östgöta kavalleri 18 juni 1675 i
slaget vid Fehrbellin, hvilket nederlag hans
förflugenhet till stor del vållade. – Om W:s tredje
son, Axel, se W. 4. – Riksrådets fjärde son,
Bleckert, f. 26 febr. 1644, d. 30 april 1701
i Reval, sedan 1677 öfverste för Östgöta kavalleri, blef
1695 generalmajor samt landshöfding öfver Kalmar län
och Öland. Generallöjtnant 1700, kommenderade han
i slaget vid Narva kavalleriet på högra flygeln.

illustration placeholder

3. Hans W., grefve, äldste son till W. 2,
kungligt råd, amiralgeneral, f. 24 dec. 1641 i Stockholm, d. där 15
febr. 1714, reste 1661 med sin broder Axel (se
W. 4) till Italien och Paris, besökte Holland,
blef 1665 volontär på engelska flottan och deltog
i kriget mellan England och Holland, men trädde vid
"bremiska krigets" utbrott 1666 i svensk tjänst som
kaptenlöjtnant vid Wolmar Wrangels regemente och blef
sedermera kammarherre hos konungen. 1675 vardt han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free