Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Wachtmeister, 3. Hans, grefve (f. 1641, d. 1714)
- Wachtmeister, 4. Axel, grefve (f. 1643, d. 1699)
- Wachtmeister, 5. Karl Hans, friherre (f. 1682, d. 1731)
- Wachtmeister, 6. Karl Hans, grefve (f. 1689, d. 1736)
- Wachtmeister, 7. Karl Adam, friherre (f. 1740, d. 1820)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel är icke styrkt, men att han icke öfvat
vederbörlig kontroll ligger i öppen dag, och
det kan bevisas, att han i andra afseenden varit
egennyttig. Hans brister i såväl karaktären som
intelligensen visade sig i synnerhet åren 1710–13 och
torde väl då få tillskriívas hans höga ålder. W. hade
1687 upphöjts i grefligt stånd. – Jfr Stenbock,
sp. 1218 (litteratur rörande sjökriget).
4. Axel W., grefve, den föregåendes broder, kungligt
råd, fältmarskalk, f. 13 Jan. 1643 i Stockholm,
d. där 24 juli 1699, gjorde med sin broder Hans en
längre utrikes resa, tog 1666 tjänst som löjtnant
vid Wolmar Wrangels regemente, gick sedermera i
fransk tjänst och deltog i kriget mot Spanien,
tills det upphörde (1668). 1675 inträdde W. åter
i svenska hären, som ryttmästare, samt utmärkte
sig först i Pommern, sedermera i Bremen-Verden för
sådan rådighet, djärfhet och lysande tapperhet, att
han redan 1676 konstituerades till öfverste för ett
värfvadt regemente. Vid försvaret af Schwinger-skans
vid Stade blef han krigsfånge, men ankom 1677 till
svenska hufvudhären i Skåne. Jämte brodern Hans
återeröfrade han s. å. Blekinge och deltog senare
på året med utmärkelse i reträtten från Landskrona
och bataljen utanför denna stad samt i belägringen
af Kristianstad. 1679 (17 jan.) blef W. generalmajor
af kavalleriet och utförde ett diplomatiskt uppdrag
till England. På riksdagarna 1680 och 1682 hörde
han till konungens anhängare och bistod där troget
sin broder Hans. Men när reduktionen skulle öfvergå
ett W. tillhörigt gods i Livland, menade han, att
Livland ej kunde underkastas reduktionsbeslutet,
hvilket vållade ett häftigt uppträde mellan honom
och konungen. Något senare måste dock W. falla till
föga, stod sedermera i oafbruten gunst och upphöjdes
till den ena värdigheten efter den andra. 1693
blef han, ehuru då ännu endast generalmajor,
efter hvartannat omedelbart kungligt råd (7 juni),
grefve och fältmarskalk, och 1697 utnämndes han
till president i Krigskollegiet. W. tyckes dock
ej ha mycket blandat sig i den stora politiken,
och utländskt guld synes han ha försmått, men under
nitton år var han Karl XI:s nästan dagliga umgänge och
förtroligaste vän. 1681 räddade han sin konungslige
vän ur lifsfara. En annan gång räddade konungen
sin vän från en angripande slagbjörn. I konungens
brådstörta ridter och andra öfverdådiga företag
var W. den vanlige deltagaren. Hans förmögenhet var
stor. Genom syskonens död samlades denna hos dottern
Eleonora Margareta, hvars giftermål 1715 med grefve
Hans von Fersen grundlade familjen Fersens rikedom.
5. Karl Hans W., friherre, son till Bleckert W. (se
under W. 2), amiral, f. 15 juni 1682, d. 31 jan. 1731
i Stockholm, blef underlöjtnant vid Amiralitetet 1697
och öfverlöjtnant 1698 samt utnämndes 1702 till drabant,
men synes det oaktadt ha
tjänat kvar vid flottan, ty s. å. förordnades han
till kapten vid Amiralitetet. 1704 var W. sekond
på skeppet "Öland", som under G. Psilanders (se
denne) befäl hade en så ärorik strid med en engelsk
eskader. Schoutbynacht vardt han 1712, viceamiral
1715 och fick s. å. befälet öfver en eskader af 4
rangskepp, 3 fregatter, 1 skottpråm, 1 brigantin och
50 skärbåtar för att med den betäcka östra skärgården
och kryssa i Bottniska viken. I slutet af sommaren
s. å. blef han amiral och amiralitetsråd. Han föreslog
s. å. inrättandet af en docka, hvartill konungen
anslog 60,000 dal. smt. Polhem skulle biträda vid
detta företag. 14 aug. 1727 (ej 1720, såsom stundom
uppges) blef W. president i Amiralitetskollegium.
6. Karl Hans W., grefve, son till W. 3,
amiral, f. 2 april 1689, d. 7 mars 1736, förordnades redan
1711 till schoutbynacht. I april 1715 fick
han befallning att med sin
eskader af 4 rangskepp och 2 fregatter kryssa mellan
Pommern och Danmark, hvarjämte han skulle förena
sig med en eskader från Göteborg, som skulle gå
genom Stora Belt. Innan denna förening hann ske,
vardt W. (24 april, n. st.) strax utanför Femern,
som han en tid förut plundrat, anfallen af en dansk
flotta under schoutbynachten Gabel vid Kolberger
heide (se d. o.) och efter hårdnackad strid tvungen
att öfverlämna sig och sina fartyg åt Gabel. W. blef
viceamiral 1716 och amiral 1719. Under loppet af 1720
(sedan 9 juni) befälhafvare öfver hufvudflottan, som
kryssade i Finska viken, gjorde han sitt fädernesland
en icke ringa tjänst därigenom, att han lyckades
fördröja engelske amiralen Norris’ afsegling. Några
år därefter blef W. amiralitetsråd. Han brukar ofta
förväxlas med sin under W. 5 nämnde kusin. – Från
W:s son Fredrik Georg Hans Karl, f. 1720, d. 1792,
ryttmästare vid Norra skånska kavalleriet 1747–53,
härstamma alla nu lefvande manliga medlemmar af
grefliga ätten W.
7. Karl Adam W., friherre, sedermera grefve, sonson
till Bleckert W. (se under W. 2), politiker, f. 27 maj
1740 på Rotenberg i Östergötland, d. 29 juni 1820 i
Stockholm, började sin militära bana 1756 som fänrik
vid Skaraborgs regemente. 1776 hade han avancerat
till öfverste för Jämtlands regemente och utnämndes
1785 till öfverste för ett värfvadt regemente i
Göteborg och kommendant där. 1787
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfck/0131.html
