- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
237-238

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wackernagel, Philipp Karl Eduard - Wackernagel, Karl Heinrich Wilhelm - Wackernagel, Jakob - Vacklaren - Wacklin, Sara Elisabet - Vackokoski - Waco

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anställning vid privatgymnasiet i Stettin, 1845 vid realgymnasiet i Wiesbaden och var 1849—61 rektor för läroverket i Elberfeld. Det centrala intresset i W:s lif och gärning var emellertid det religiösa, och han tog aktiv och ledande del i sin tids kyrkliga nydaningsarbete. Han var sålunda själen i stiftandet af Der deutsche evangelische kirchentag 1848 och tillhörde under många år den för den tyska kyrkosångens pånyttfödelse betydelsefulla Eisenacher gesangbuchskommission. För arbetet inom den sistnämnda egde W. lysande kunskapsförutsättningar och har obestridt nämnts som århundradets främste hymnolog. Banbrytande var redan hans förstlingsarbete, Das deutsche kirchenlied von Martin Luther bis auf Nicolaus Herman und Ambrosius Blaurer (2 bd, 1841), där reformationstidens psalmdiktning första gången fick en verkligt historisk-kritisk behandling, grundad på återgång till handskrifter och originaltryck, så långt detta var möjligt. I populär form främjade W. kyrkosångsintresset genom sitt antologiska verk Trösteinsamkeit in liedern (1848), i hvars företal han betecknar folkets olust att sjunga som ett bland symtomen på dess förfall. Af utomordentligt värde för kommande forskare var hans Bibliographie zur geschichte des deutschen kirchenliedes im 16. jahrhundert (1855). W:s hufvudarbete är det monumentala verket Das kirchenlied von der ältesten zeit bis zu anfang des 17. jahrhunderts (5 bd, 1864—77), där han följer psalmdiktningens utveckling från de latinska hymnerna och sekvenserna under kyrkans äldsta tider. För att odeladt egna sig åt fullbordandet af detta verk lämnade han 1861 sin lärarpost och bosatte sig i Dresden. Bland hans öfriga hymnologiska arbeten märkas Lieder der niederländischen reformierten aus der zeit der verfolgung im 16. jahrhundert (1867) och editioner af Luthers, Joh. Heermanns och Paul Gerhardts psalmer. För sina förtjänster om kyrka och forskning utnämndes han 1861 till teol. doktor i Breslau. Genom sin ädla och tändande personlighet utöfvade W. starkt inflytande på den tyska ungdomen, och det nationellt konservativa draget i hans skaplynne bottnade i varm hängifvenhet för lutherska kyrkan såsom "blomman af tyskt väsen". — Biogr. af Ludw. Schulze (1879).

illustration placeholder

2. Karl Heinrich Wilhelm W., den föregåendes broder, skald och filolog, f. 23 april 1806 i Berlin, d. 21 dec. 1869 i Basel, utbildade sig under Lachmann till framstående germanist och kallades 1835 till professor i tyska språket och litteraturen vid universitetet i Basel. Han blef naturaliserad och 1854 medlem af Stora rådet i nämnda stad. Sina lyriska gåfvor utbildade W. under intryck af medeltidens "minnesång". Glädtighet och innerlig känsla blicka fram ur hans Gedichte eines fahrenden schülers (1828), Neuere gedichte (1842), Zeitgedichte (1843) och Weinbüchlein (1845). Inom sitt vetenskapliga område var han en produktiv och mångsidig skriftställare. Förutom en mängd större tidskriftsuppsatser författade han bl. a. Geschichte der deutschen litteratur (4 bd, 1848—56; 2:a uppl., 2 bd, 1879—94), en klar och oväldig framställning, som tar hänsyn äfven till språkets och kulturens historia, Altdeutsches handwörterbuch (1861; 5:e uppl. 1878), Die umdeutschung fremder wörter (1861; 2:a uppl. 1863), Johann Fischart von Strassburg (1870) och Poetik, rhetorik und stilistik (utg. 1873; ny uppl. 1888). Hans "Deutsches lesebuch" (3 dlr, 1835—43) har utgått i flera uppl. W. utgaf editioner af "Schwabenspiegel" (I, 1840), "Altfranzösische lieder und leiche" (1846), Walther von der Vogelweides dikter (1862) m. m. Ett urval af W:s dikter utgafs 1873 och hans Kleine schriften 1872—74, i 3 bd. Hans son Rudolf W. utgaf 1884 "Jugendjahre von W. W."

3. Jakob W., den föregåendes son, filolog, f. 1853, blef e. o. professor vid universitetet i Basel i jämförande språkforskning 1881 och professor i Göttingen i grekiska språket och litteraturen 1902. Bland hans utgifna skrifter märkes, som särdeles nyttig för studerandes införande i den indoeuropeiska språkvetenskapen, Altindische grammatik (1896; 2:a uppl. 1905). W. är sedan 1915 led. af Vet. soc. i Uppsala.
1. E. N. S—g.

Vacklaren (Trevelyans vacklare), fys. Se Termofon.

Wacklin, Sara Elisabet, finländsk författarinna, f. 26 maj 1790 i Uleåborg, d. 28 jan. 1846 i Stockholm, egnade sig tidigt åt lärarinnekallet och grundlade på sin tid i högt anseende stående flickpensioner såväl i Uleåborg som i Åbo och Helsingfors. 1835 begaf hon sig till Paris för att genomgå en kurs i en högre kvinnobildningsanstalt, från hvilken hon påföljande år erhöll diplom. 1843 upphörde hon med sin lärarinneverksamhet i Helsingfors och flyttade till Stockholm, där hon tillbragte återstoden af sina dagar, sysselsatt med att nedskrifva minnena från sin hembygd. Där utgaf hon anonymt Hundrade minnen från Österbotten (3 dlr, Stockholm, 1844—45; 3:e uppl. 1910), som väckte mycket bifall. Det utgöres af enkla, med en anstrykning af humor författade kulturskildringar från norra Österbotten och i synnerhet Uleåborgs stad i början af 1800-talet. Se Lefnadsteckning af Helena Westermarck i den första i Helsingfors (1920) utgifna uppl. af minnena.
A. H.

Vackokoski, forssträcka i Torne älf mellan sjöarna Alajärvi och Vackojärvi, omkr. 22 km. nedom Torne träsks utlopp. Fallhöjden utgör omkr. 13 m. och 9-mån. effekten vid oreglerad vattenföring omkr. 2,300 turbinhästkrafter. Fallets utbyggnad gemensamt med det vid Torne träsks utlopp belägna Tarrakoski (fallhöjd 2,7 m.) förordades på sin tid af Järnvägsstyrelsen i samband med elektrifieringen af bandelen Kiruna—Riksgränsen, men Porjusfallen befunnos sedermera med hänsyn tagen jämväl till industriens framtida kraftbehof bättre lämpade för ändamålet, hvarför forsen är outnyttjad. Den tillhör kronan.
C. K.

Waco, [ωe͡i’kå͡u] stad i nordamerikanska staten Texas, ligger vid Brazos river, ungefär midt i staten. Betydande järnvägsknutpunkt i rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free