- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
275-276

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena slott ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gårdens södra sida hade förut blifvit rifna. Slottets
yttre blef emellertid underhållet. 1899 inreddes
lokaler för landsarkiv i de två öfversta våningarna i
slottets östra sidoparti. Med sin fasta byggnadsmassa
och sina stora mått (fasaden omkr. 90 m., våningarna 7
à 8 m. i höjd) gör slottet, där det reser sig direkt
upp ur vattnet, ett imponerande intryck. I det yttre
äro några portaler af klassisk hållning af intresse
(hufvudportalen är daterad 1563). I det inre är en
och annan detalj af dekoreringen från omkr. 1600
bevarad. Enligt en tradition skall i närheten af
nuv. slottet ha legat ett slott, Susenborg, där
Birger Jarl uppges ha hållit hof. Susenborg synes
emellertid ha varit en skeppsgård med vindtorn,
beläget bortom nunneklostret. — Se planschverket
"Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen",
aftecknade och bearbetade på föranstaltande af
Sv. fornminnesföreningen (1891), G. Upmark, "Svensk
byggnadskonst 1539—1760" (1904), och A. Hahr i "Svensk
konsthistoria", utg. af Romdahl och Roosval (1913).
G—g N.

Vadstena stadgar. Se Kalmar stadgar.

Wadström, svensk släkt, som härstammar från Lars W., f.
1672, rektor i Västerås, d. 1713.

illustration placeholder
K. B. Wadström undervisande negern Panah.

Målning af K. F. Breda.

1. Karl Bernhard W., mekaniker, filantrop, bekämpare af
negerslafhandeln, f. 19 april 1746 i Stockholm,
d. 5 april 1799 i Paris. Efter
studier i Uppsala och aflagd landtmäteriexamen
antogs han 1769 till auskultant i Bergskollegium
och förordnades till biträde åt smidesdirektören
Sv. Rinman. 1774 blef han stipendiat i mekaniken och
utsändes s. å. med af Gustaf III utfärdadt falskt
pass för "köpmannen Carl Berns" för att i hemlighet
söka förmå smeder från Solingen att öfverflytta till
den nyanlagda Eskilstuna fristad, ett
uppdrag, som han lyckligt utförde, ehuru under
åtskilliga besvärligheter och äfventyr, då han
skulle kringgå gällande förbud mot att yppa
Solingensmedernas konstfärdighet. 1776 utförde
han som handledare åt den unge A. U. Grill (se
denne) en ny utländsk resa, hvarunder han idkade
bergsvetenskapliga studier i Tyskland, Holland,
Frankrike och England. Sedan han efter hemkomsten
deltagit i åtskilliga industriella företag,
utnämndes han 1779 till direktör öfver "chirurgiska
instrumentverkstaden till arméens förnödenhet" och
1782 till öfverdirektör vid kontrollverket. 1787 blef
han led. i Kommerskollegium. Efter att flera gånger
under sin senare utrikes vistelse ha erhållit ledighet
från befattningen som öfverdirektör entledigades han
därifrån utan egen begäran 20 dec. 1790. — W.
var starkt påverkad af Swedenborgs läror;
han tog verksam del i det af dennes anhängare
stiftade Exegetiska och filantropiska sällskapet i
Stockholm samt knöt nära förbindelser med de som
Swedenborgare kände bröderna Ulrik, August och
Karl Fredrik Nordenskiöld. Tillsammans med den
förstnämnde och några andra meningsfränder synes
han ha deltagit i ett 1779 i Norrköping hållet möte,
vid hvilket planen uppgjordes till en handels- och
åkerbrukskoloni på Afrikas västkust, som tillika
skulle förverkliga medlemmarnas idéer om en ny,
på Swedenborgs läror fotad samhällsordning. Ehuru
Gustaf III:s tillstånd till utflyttning utverkats,
gick denna plan om intet; utan påföljd blefvo
äfven W:s försök att med enskildas bistånd utföra
andra kolonisationsföretag. Men 1787 erhölls af
Gustaf III en penningsumma för bekostande af en
expedition till Afrika, i hvilken W. jämte zoologen
A. Sparrman och mineralogen K. A. Arrhenius skulle
deltaga. Konungens syfte synes ha varit vinsten af
förmodade guldfyndigheter, W:s åter uppsökandet
af plats för en blifvande koloni, under det hans
följeslagare afsågo utförandet af naturvetenskapliga
undersökningar. De resande anlände 16 okt. 1787
till den lilla ön Gorée, en fransk besittning i
närheten af Kap Verde, och gjorde därifrån några
kortare utflykter till Afrikas fastland, men
nödgades efter tre månaders vistelse återvända,
utan att ha lyckats i sin afsikt att intränga i
världsdelens inre. Anledningen härtill var, utom
brist på tillräckliga medel, det osäkerhetstillstånd
i landet, som framkallats af slafjakterna samt
de i slafhandeln intresserade kolonimyndigheternas
ovillighet att understödja personer, hvilka synas ej
ha stuckit under stol med sin mening om denna handels
skändlighet. Efter återkomsten till Europa begåfvo
sig W. och Sparrman till London, där de inträffade
kort efter det att inför en af regeringen tillsatt
kommitté undersökning öppnats ang. negerslafveriet. På
föranstaltande af dettas motståndare blefvo de båda
svenskarna inkallade att aflägga vittnesbörd om sin
i Afrika vunna erfarenhet. W. uppträdde såväl inför
regeringens kommitté som inför en dylik tillsatt
af underhuset; hans vittnesmål synes ha gjort
stort intryck och åberopades inför parlamentet
af Wilberforce och Fox, ehuru utan framgång, enär
motionen om förbud för slafhandeln blef afslagen
(19 april 1791). Under tiden hade W. äfven på annat
sätt verkat för abolitionisternas syfte: genom att
utge en särskild skrift, Observations on the slave
trade
("Anmärkningar rörande slafhandeln på kusten
af Guinea", öfv. af S. Ödmann, 1791) och genom att
sprida två mezzotintogravyrer, framställande, efter
hans egna teckningar, scener från slafjakterna
i Afrika. I samma syfte lät han reproducera sitt
eget, af K. F. von Breda målade porträtt (se fig.),
föreställande honom undervisande "negerprinsen" Peter
Panah, hvilken han friköpt och hvars uppfostran han
bekostade. Äfven för spridning af Swedenborgs läror
i England verkade han genom bidrag till tidskriften
"The New-Jerusalem magazine", som 1790 utgafs i
London. 1791—93 vistades han i Manchester, där
han inrättat en linongfabrik, men sedan denna måst
nedläggas, återvände han till London och återupptog
sina sträfvanden för Afrikas kolonisation och
slafhandelns bekämpande, bl. a. genom att deltaga i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free