- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
341-342

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlenbergia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säkerligen fullständigare än något annat
utom motsvarande afdelningar inom
franska Nationalbiblioteket. 1892 gaf han
universitetsbiblioteket sin dåv. provensalska samling
och deponerade där 1893 hela sin romanska samling, som
efter hans död enligt testamentariskt förordnande blef
dess egendom och till hvars fortsättande han redan
1892 donerat 30,000 kr. (lifförsäkringar). Dessutom
fick biblioteket utvälja hvad det ansåg önskvärdt
ur hans i hemmet förvarade boksamling (öfver
hvilken han samtidigt utgaf en katalog), utländska
korrespondens (117 kartonger), anteckningar och
excerpt (152 kartonger). Bokdonationerna uppgingo
till omkr. 6,500 bd och broschyrer. De allmänt
romanska, provensalska och franska afdelningarna af
donationen äro sammanhållna och bilda "Bibliothèque
Wahlund". Sin gård i Uppsala (S:t Johannisg. 12)
testamenterade han till Uppsala universitet
för att användas till de romanska studiernas
fromma. Gården har af universitetet sålts till
Kalmar nation för 40,000 kr. Räntan å denna summa,
den s. k. Wahlundska fonden, utgår som resestipendium
eller understöd åt studerande i romanska språk vid
universitetet. 1896 stiftades på hans initiativ
Nyfilologiska sällskapet i Stockholm. Bland W:s
vetenskapliga publikationer märkas främst hans i
förening med H. v. Feilitzen utgifna monumentala
upplaga af Les enfances Vivien, Chanson de geste
(1895) samt Die altfranzösische prosaübersetzung
von Brendans Meerfahrt
(1901). Litteraturhistoriska
undersökningar af högt värde äro Über Anne Malet
de Graville
(1895), La belle dame sans mercy (1897)
och Hel. Peter af Luxemburg, 1369—1387 (1908). Om W:s
stora bibliografiska lärdom vittna bl. a. Ouvrages de
philologie romane et textes d’ancien français faisant
partie de la bibliothèque de M. Carl Wahlund à Upsal

(1889) och Bibliographie der franz. Strassburger
Eide vom jahre 842
(1905, 1910, 1911). — En utförlig
och förträfflig biografi öfver W. af P. A. Geijer
finnes tryckt i "Studier i modern språkvetenskap"
(utg. af Nyfilol. sällsk. i Stockholm, V, 1914).
(E. S. A. An.)

Wahlundska fonden. Se Wahlund, K. V.

Wahlverwandtschaft [vālfer-], ty. 1. Kem.
Se Valfrändskap. – 2. Själsfrändskap, oemotståndlig
dragning till en person (efter Goethes roman
"Die wahlverwandtschaften").

illustration placeholder

Wahnschaffe, Felix, tysk geolog och
universitetslärare, f. 27 jan. 1851 i Kaltendorf vid
Öbisfelde i Altmark, d. 20 febr. 1914 i Berlin,
anställdes 1875 vid Preussens Geologische
landesanstalt und bergakademie, blef där 1886
landesgeolog och fick 1900 ledningen af kartarbetena
på slättlandet samt blef 1903 afdelningschef för denna
del af anstalten. 1892 erhöll W. titeln professor
och 1902 geheimer bergrat. Från första början egnade
W. sig åt studiet af nordtyska slättens kvartärbildningar,
och det kom att göra ett starkt intryck
på honom, då svenske geologen O. Torell (se d. o.,
sp. 375—376) vid ett besök i Berlin hösten 1875
framlade goda skäl för glacialteorien emot den då i
Tyskland rådande Lyellska s. k. driftteorien. I sina
arbeten ställde W. sig genast på glacialteoriens
grund och arbetade framgångsrikt vidare under
noggrant hänsyntagande till särskildt den svenska
kvartärgeologien; i Tyskland var W. länge en af de
ledande på detta område. Dessförutom egnade W. sig
också åt markläran (se d. o.) och var en inflytelserik
auktoritet på allt, som rörde landtbrukets
förbindelser med geologien. Som lärare vid
bergakademien och som privatdocent vid universitetet
i Berlin undervisade han i allmän geologi och
marklära samt var särskildt framstående som ledare
af studieexkursioner i Berlins omnejd. — Bland W:s
arbeten märkas Anleitung zur wissenschaftlichen
bodenuntersuchung
(1887; 3:e uppl. 1914) och Die
ursachen der oberflächengestaltung des norddeutschen
flachlandes
(1891; 3:e uppl. 1909). W. blef
1900 led. af Fysiogr. sällsk. i Lund.
K. A. G.

Wahoo [ωāhō’], hufvudort i grefsk. Saunders,
Nebraska, Nord-Amerikas förenta stater, omkr. 50
km. n. om Lincoln. Omkr. 3,000 inv. Se Luther college.

Wahren, svensk-finländsk släkt af judisk börd,
härstammande från Mecklenburg (staden Wahren),
hvarifrån den under förra hälften af 1700-talet
öfverflyttade till Svenska Pommern och i slutet
af årh. till Sverige, där Jakob W. (f. 1784 i
Stralsund, d. 1846) och flera af hans ättlingar i
Norrköping särskildt som klädesfabrikanter intagit en
aktad ställning. – Släkten kom till Finland med den
ofvannämnde Jakob W:s brorson Axel Vilhelm W., f. 10
dec. 1814 i Stockholm, d. 28 aug. 1885 på Forssa. Han
utbildade sig vid väfnads- och färgeriinrättningar
i Stockholm och Tyskland samt flyttade 1838 till
Finland, till hvars industris lyftning han kraftigt
bidrog. Han arrenderade Jokkis klädesfabrik i Tammela
socken, grundlade 1847 i närheten af Jokkis Forssa
bomullsspinneri (se Forssa) och förenade några år
senare därmed ett bomullsväfveri å det tätt intill
belägna Viksberg. Äfven i andra industriella och
kommersiella företag var han intresserad och arbetade
därjämte på jordbrukets förbättring. W. adlades 1883.
M. G. S.

Wahrendorff, von, svensk adlig ätt, härstammande från
Joakim Daniel Wahrendorff (se W. 1), som, enligt
uppgift, tillhörde en westfalisk adlig ätt och i
midten af 1700-talet bosatte sig i Sverige. Hans tre
söner upphöjdes 1805 i tyskt friherrligt stånd och
naturaliserades s. å. som adelsmän (ej friherrar) på
svenska Riddarhuset. Med Henrik Gustaf von W. (f. 1806),
egare till Skeppsta bruk, utslocknade ätten 17 febr. 1881.

– 1. Joakim Daniel W. (se ofvan), bruksegare,
f. 7 sept. 1726, d. 11 juli 1803 i Stockholm, egnade
sig åt handel och bruksrörelse och samlade betydande
förmögenhet. Han egde bl. a. Åkers styckebruk
samt Länna och Skeppsta järnbruk i Södermanland, Aspa
bruk i Närke och Siljansfors i Dalarna. Han hugnades
med kommerseråds titel.

– 2. Martin von W., den föregåendes sonson,
tysk riksfriherre, bruksegare, f. 26 nov. 1789, d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free