- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
389-390

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tog sig för att beskatta högre än förut. Då de till
ett förbund samlade alla hans fiender, Sverige,
Mecklenburg och Holstein, till hvilka äfven
hertig Henrik af Sönderjylland och den jutska
adeln slöto sig, fann V. det rådligast att lämna
riket, i april 1368, för att söka hjälp i utlandet,
sedan han öfverlämnat styrelsen åt sitt råd, med
Henning Podebusk i spetsen. Hoppet om främmande
bistånd slog likväl fel, men riksföreståndaren
lyckades upplösa fiendernas förbund och sluta
särskild fred med hansestäderna (1370), om ock på
mycket förödmjukande villkor; bl. a. skulle V. ej få
återvända, förrän han stadfäst freden. Först i juli
1372 kom V. tillbaka. Näst efter att samla riket
var hans mål att stärka konungamakten och att göra
konungens rättarting till rikets högsta domstol
samt att utvidga kronans jord och därmed rikets
inkomster. Vid riksmötet i Kalundborg 1360 vann han
folkets godkännande. I sitt äktenskap med Helvig fick
han sonen Kristofer (1344—63) samt döttrarna Ingeborg
(1347—70), som blef gift med Henrik af Mecklenburg,
och den namnkunniga Margareta Valdemarsdotter. Hans
lik jordades först i Vordingborg, men flyttades 1377
af drottning Margareta till Sorö. Hans tillnamn
härleder sig af uttrycket "der tage" (ett tyskt
utrop) snarare än af "imorgen er der atter en dag",
hvilket är den vanliga förklaringen, därför att hans
regering bragte dag i Danmark. Genom förväxling af
denne Valdemar med V. 1 har man tillagt honom ett
kärleksförhållande till en viss Tovelille (se därom
Tove). Sagan framställer V. som en passionerad
jägare, hvarför han till straff går igen som
"den vilda jakten". V. är hjälten i Hertz’ drama
"Valdemar Atterdag" samt i Hauchs romans-cykel
af samma namn och Ewalds roman "Valdemarstoget".
1—3. E. Ebg.

Valdemar, danska prinsar. — 1. V. den unge, f. 1209,
son af Valdemar Seier och drottning Dagmar,
hyllades redan 1215 på Samsö af rikets stormän,
valdes därefter till konung på Viborgs ting och
kröntes 1218 i Slesvigs domkyrka. I maj 1223 blef han
tillika med sin fader tillfångatagen af grefve Henrik
af Schwerin och lösgafs först vid påsken 1226. Han
omkom 28 nov. 1231 genom ett vådaskott på en jakt i
Refsnæs skog. Sedan 1229 var V. förmäld med Eleonora
af Portugal, dotter till konung Alfons II (broder
till hans styfmoder Berengaria) och död i barnsäng
redan i maj 1231. — 2. V., hertig af Sönderjylland,
den föregåendes halfbrors son, konung Abels af Danmark
och Mechtilds af Holstein son, f. omkr. 1238, d. 1257,
blef i febr. 1251 på ett danahof i Rendsborg erkänd
som tronföljare, men s. å. på hemresa från Paris
tillfångatagen af ärkebiskopen af Köln och lössläppt
först 1254. Under tiden hade han af sin farbroder
Kristofer I blifvit undanträngd från tronföljden och
fick åtnöja sig med Sönderjylland som län. — 3. V.,
den föregåendes brorson, hertig af Sönderjylland,
f. omkr. 1260, d. 1312, uppfostrades efter sin faders
(hertig Eriks) död (1272) under konung Erik Klippings
tillsyn och insattes 1283 som hertig. Då hans kraf på
ön Als och kronans gods i Sönderjylland af danahofvet
i Nyborg i maj 1285 afvisades, ämnade V. sig till
Norge för att vinna dess hjälp, men han blef fängslad
i Helsingör, hvarjämte hans
hertigdöme indrogs till kronan. Genom några
utländska furstars mellankomst fick V. 1286 sin
förläning tillbaka mot det att han afsade sig
öfriga anspråk. Sedan Erik Klipping blifvit mördad
i nov. s. å., fick han dock sin önskan uppfylld. I
maj 1287 utsågs han till förmyndare för Erik Menved
och erhöll Langeland som nytt län. Då Erik Menved,
sedan han 1292 blifvit myndig, indrog Langeland,
bröt striden ut på nytt, men 1306 kom det till
en slutlig försoning, hvarvid Als förenades med
Sönderjylland och V:s broder Erik Langben fick
Langeland i förläning. V. var gift med en prinsessa af
Sachsen-Lauenburg och hade med henne en son, hertig
Erik II. — 4. V., den föregåendes sonson, hertig af
Sönderjylland, f. 1314, d. 1364, efterträdde 1325
sin fader, Erik II, som hertig och blef i juni 1326 i
Viborg vald till konung i Danmark i st. f. Kristofer
II. Förmynderskapet för V. utöfvades af hans morbroder
grefve Gerhard af Holstein, och riket styckades i
förläningar åt de stormän, som lämnat sin hjälp
åt V. Då konung Kristofer 1330 förliktes med de
holsteinske grefvarna, återfick V. sitt län. Sedan
1336 sökte han frigöra sig från sin mäktige morbroders
inflytande, och efter hans dråp 1340 tog han del
i underhandlingarna mellan Valdemar Atterdag och de
holsteinske grefvarna, som äfven nu misstänkte honom
för att ha del i faderns död. V. fick NörreJylland i
pant, men måste till gengäld pantsätta Sönderjylland
till grefvarna. Senare sällade han sig till konungens
fiender, men hade vid sin död endast norra delen af
Sönderjylland under sitt välde, medan hela den södra
delen var i grefvarnas våld. I sitt äktenskap med
prinsessan Riccardis af Sachsen-Lauenburg hade V. en
son, Henrik, den siste hertigen af Sönderjylland. —
5. V., f. 27 okt. 1858, yngste son af konung Kristian
IX, blef 1879 löjtnant i marinen och befordrades
slutligen till vice amiral. Som kommendör företog
han en expedition till Öst-Asien och besökte hofven
i Siam och Japan V. gjorde 1909 med sina söner en
ny resa till Öst-Asien, men fick vända i Indien på
grund af sin makas död. 1886 afslog han ett anbud att
bli furste af Bulgarien. Han ingick 1885 äktenskap
med prinsessan Marie af Orléans (f. 1865, d. 1909)
och hade med henne 4 söner och 1 dotter. Af sönerna
gifte sig Aage (f. 1887) med en italiensk adelsdam
och fick därefter titel af grefve af Rosenborg,
Axel (f. 1888), som utbildat sig till flygare,
äktade 1919 prinsessan Margareta af Sverige
(f. 1899), Erik (f. 1890) är godsegare i norra
Jylland. Dottern Margarete (f. 1895) har ärft sin
mors böjelse för välgörenhet, i synnerhet sjukvård.
1—5. E. Ebg.

Valdemar, dansk prelat, oäkta son till konung Knut
V Magnusson, f. efter faderns mord (1157). d. 1236,
uppfostrades vid konung Valdemar I:s hof. Efter
studier i Paris blef han omkr. 1180 biskop i Slesvig
(inrättade 1189 Guldholms kloster, se d. o.) samt ett
par år därefter ståthållare i Sönderjylland. 1188
ökades hans makt därigenom, att dithmarscharna
ställde sig under hans biskopsstol; men då hans kusin
Valdemar (sedan V. Seier) snart därefter blef hertig
öfver Sönderjylland och utsikterna att en gång komma
på tronen i Danmark därigenom förmörkades, lät han
välja sig till ärkebiskop i Bremen 1191. Konung Knut
VI hindrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free