- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
407-408

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sydamerikanska republiken Chile, mellan prov. Cautin i n. och
Llanquihue i s. Liksom grannprovinssrna omfattar
V. såväl en del af Andernas fjällkedja i ö. som den
där nedanför befintliga kustslätten. Fjällkedjan
har flera vulkaner. Vid dess fot befinna sig
flera vackra fjällsjöar, hvilkas uppkomst är att
sätta i förbindelse med den rika nederbörden
och den starka gletscherbetäckningen. 21,637
kvkm. (något mera än Västergötland). 178,589
inv. (1917). — 2. Hufvudstad i nämnda provins,
vid Valdiviaflodens utlopp i Valdiviaviken, som
bildar en af de vackraste och säkraste hamnar på
hela västkusten af Amerika. Staden anlades 1541 af
spanjorerna. 23,464 inv. (1916). V. har anknytning
till den långa "inlandsbana", som från Puerto
Montt i s. löper parallellt med kusten genom så
godt som hela republiken Chile. V. hör äfven till
de punkter utmed kusten, där man planerat stationer
för trådlös telegrafering och hvilka nu (1920) torde
ha nått sin fullbordan. — 3. Flod. Se Calle-Calle.
1—2. A. N—d.

Valdiviabark, tekn. Se Garfmedel, sp. 747.

Valdivialäder, en lädersort, som
något liknar hemlockläder (se Läder, sp. 168)
och framställes i Chile med tillhjälp af den
på garfämnen rika barken af Persea lingue.
Fmn.

Valdjuren o. s. v. Se Hvaldjuren o. s. v.

illustration placeholder

Waldmüller [va’lt-], Ferdinand Georg,
österrikisk målare, f. 1793 i Wien, d. där 1865,
var elev af Maurer och Lampi vid akademien i Wien och
påverkades af nasarenerna, förblef bosatt i Wien, men
gjorde studieresor till Italien, Paris och London. Han
gjorde till en början lycka som porträttmålare. Hans
porträtt och grupper äro ytterst noggrant studerade
i ett delikat och utglättadt målningssätt med
samlade plan af ljus och skugga. Han slog äfven in
på genremålning med motiv ur bondelifvet och barnens
värld och på landskap, som voro ståtligt hållna, bredt
och kraftfullt studerade. I sin sträfvan efter ljus
och luftverkan var han en föregångsman; han målade
frilufts- och solskenseffekter, utan att rädas för
starka och brokiga färger. Som lärare hänvisade han
ungdomen till naturstudiet, men påtvingade ingen
sitt eget framställningssätt. Han var professor
vid akademien, men då han 1846 utgaf en skrift
mot slentrianen i den akademiska undervisningen,
aflägsnades han från sin syssla med halfva lönen i
pension. 1864 återfick W. sin professur, och akademien
reformerades 1877. W. är godt representerad i museet
och i det moderna galleriet i Wien samt i staden
Wiens samling (Kyrkogång om våren, Leopoldsberg,
Gratulanterna, Själfporträtt
m. fl.), i Berlins
nationalgalleri (Efter skolan, Tidig vår i Wiener
wald, Praterlandskap, Vidsträckt utsikt vid Ischl,

mästerliga porträtt), i Nya pinakoteket i München
(Kalkbränneri m. fl.), i Budapest, Königsberg, Kassel,
Breslau, Hamburg och andra tyska gallerier. — Ett monument öfver
W. (af Josef Engelhart) aftäcktes i Wien 1913. Jfr
monografi af Rössler och Pisko (2 dlr, 1908).
G—g N.

Waldmüller [va’lt-], Robert, pseudonym för C. É. Duboc
(se d. o.).

Waldnaab [valtnab], flod. Se Naab.

Valdora [-då-], markis de. Se Menabrea.

Waldorp, Antoine, holländsk målare, f. 1803 nära Haag,
d. 1866 i Amsterdam, studerade för A. Breckenheijmer
och började med teatermåleri, hvarefter han egnade
sig åt olika arter af målning, utsikter af städer
och byar, hamnar och stränder, husliga scener och
porträtt. Efter 1838 vände han sig hufvudsakligen till
framställning af vatten, både stilla och i rörelse. Af
hans äldre arbeten må nämnas Holländska fiskarbåtar
i storm, Judekvarteret i Amsterdam, Haarlems sluss,

af hans senare Vindstilla på Zeeland (1853) och Två
båtar, som möta hvarandra
(1861). Representerad i
museer i Amsterdam, Haag, Rotterdam o. a.
(G—g N.)

Valdres, fögderi i Opland fylke (före 1919
Kristians amt), omfattar 6 pastorat, Vang,
Östre och Västre Slidre, Nord-Aurdal, Etnedal och
Sör-Aurdal. 5,431,70 kvkm. 17,290 inv. (1918). I
judiciellt hänseende utgör V. ett sorenskriveri. Det
omfattar hufvudsakligen de dalar, som genomflytas
af Begnaälfven med dess bifloder (se Valdresvasdraget),
har god åkerjord och vackra skogar
samt framför allt utmärkta förutsättningar för
boskapsskötsel genom sina vidsträckta fjällbeten. Den
vackra och omväxlande naturen lockar till V. en massa
turister, hvartill äfven bidrar, att Valdresbanan,
Kristiania—Fagernesbanan och den stora stråkvägen
mellan Öst- och Västlandet, vägen från Odnäs till
Lærdalsören går genom V. I n. ö. stöter V. intill
Jotunheims fjällmassiv. På höjdsträckningen mellan
Etnedal och det egentliga V. ligga sanatorierna
Tonsåsen och Breidablik. I öfre V. finnas flera
goda hotell, Fagernes, Fosheim, Löken, Heggenes,
Fosheimsæter, Merket m. fl. Folklynnet erinrar i
mycket om Vestdalsfolkets. Valdresbon är rask och
liflig, men har sedan gammalt rykte om sig att vara
"laus, leug och let".

Fögderiindelningen bibehålles numera endast
för statistiken. Fogdarna äro afskaffade,
och deras göromål äro öfverflyttade
på polismästare och fylkeskassörer.
K. G. G.

Valdresvasdraget är det gemensamma namnet på
Valdresdalens hufvudälf Begna med bifloder och
vatten från källan på Fillefjeld på gränsen mot
Sogn, tills den förenar sig med Randselven vid
Hönefos. Hufvudälfven (Begna) kommer från den lilla
sjön Utrovand (2,85 kvkm., 1,175 m. ö. h.), strax
s. om Tyin. V. genomflyter Vang och Vestre Slidre,
bildar insjöarna Vangsmjören, Slidrefjorden och
Strandefjorden, mottar från n. v. den älf genom
östra Slidredalen, som kommer från en rad fjällsjöar
strax s. om Bygdin, fortsätter i sydvästlig riktning
genom Nord- och Sör-Aurdal, den egentliga Begnadalen,
och utfaller i norra ändan af insjön Sperillen (25
kvkm.). Från Sperillens södra ända fortsätter den i
sydlig riktning under namn af Adalselv eller Henselv
till Hönefos. V. mottar flera betydliga tillflöden
(Aabjöra, Häljsa, Urula m. fl.) och bildar en
rad vattenfall och forsar (Lofoss, Fossheimfoss,
Aasekjærfoss, Faslefoss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:38:12 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free